Axtilius räddade Huddinge från förnedringens brant
En match som började ganska jämnt slutade med att AIK i den tredje perioden fått upp en så hög fart att man inte längre gick att stoppa. Att den sista perioden slutar 0-0 berodde till 99% på målvakten Axtilius och stora mängder tur. I AIK visade förstafemman varför man är just den första och för kvällen hade även publiken återgått över tretusenpersonersgränsen.
Den första perioden som också skulle bli den spelmässigt mest jämna bjöd på tempostark ishockey där båda lagen spelar ett stabilt försvarsspel. Skellefteå möter upp på blå medan Huddingespelarna läser sönder AIK:s uppspel.
Hemmalaget blir först ut i powerplay när Lars Stampes slänger upp klubban lite väl högt på en svartgul. Huddinge lyckas nästan hålla tiden ut men med drygt tio sekunder kvar kommer den gamla Slungan-varianten fram. Ekholm skjuter ett skott från backplats rakt på Krekula som styr in den högt bakom Axtilius.
Två minuter senare får Huddinge chansen att utjämna i numerärt överläge efter att Patrik Lundgren utvisats för en hemsk, vedervärdig och totaldödande tripping. Eller så kanske den inte var så farlig men hur som helst så hamnar han på botbänken. Huddinge skapar ett visst tryck i powerplay men kommer aldrig riktigt nära mål.
Periodresultatet blir till sist 1-0 och det måste ses som rättvist. AIK spelar lite slarvigt vilket Huddinge inte är sena att utnyttja. Man hugger på det mesta och spelar samtidigt mycket disciplinerat. Tempot är väldigt högt och jämfört med matchen mot Vallentuna är skillnaden ungefär tre divisioner.
Andra perioden fortsätter i samma tempo och stil. Lagen utbyter chanser men AIK är det lag som tillbringar mest tid i anfallszon. Man verkar dock inte 100% koncentrerade utan slår en del slarvpass från egen zon.
I numerärt underläge blir till sist slarvet kostbart och i spel fyra mot fem kan Huddinges Daniel Karlsson skrinna in i zon över målvaktens vänstra tekningscirkel och sätta pucken bakom Johan Backlund.
Skellefteå inser nog nu att man bjudit in Huddinge i matchen på grund av att man slappnat av i spelet. Man trycker omgående gasen i botten och i samma powerplay gör man 2-1.
Kvällens tredje mål för AIK kommer även det i numerärt överläge. Mikaelsson står med pucken bakom Huddingemålet och hittar en från blå mötande Åkerman med ett pass. Passet går fram tack vare att Ekholm gör ett jättejobb som screenar bort en HIK-back framför mål. Kung Åkerman gör inget misstag och 2-1 är ett faktum. Ekholms mål till 75% även om han blir assistlös!!
Efter tre powerplay mål och ett insläppt i boxplay känner nog hemmalaget att man även vill göra ett i spel fem mot fem. Och det blir inte vilket mål som helst utan kvällens och ett av säsongens snyggaste mål. Johan Åkerman står bakom eget mål när han ser Pär Mikaelsson surfandes på anfallsblå. Passet blir underbart perfekt och Mikaelsson är helt plötsligt ren med Axtilius. Pär gör genom ett distinkt handledsskott sitt andra mål för kvällen och spelsekvensen drar ner stora applåder från en fascinerad publik.
Tyvärr är nu målskyttet till allas förtret slut för kvällen. Publiken vill ha fler mål, Huddinge behöver fler mål medan AIK förtjänar fler mål.
I den tredje perioden blir Huddinge totalt utspelat och man har sin målvakt Jan Axtilius att tacka för att det faktiskt inte släpps in några mål. Som tidigare nämndes så ökade AIK i tempo för varje period medan Huddinge såg ut att slitas sönder. I den sista perioden rullar Skellefteå upp Huddinge gång efter gång. I powerplay genomför man de kanske vackraste sekvenserna på många år när man i 1.40 lirar Stockholmarna upp till korvkiosken. Men i mål står en kille med skicklighet och det rätta flytet. Publiken nöjer sig dock och stämningen i hallen är det inte fel på.
Matchen slutar alltså 4-1 trots 18-4 i skott i den sista perioden. Huddinge verkar ha blivit tröttkörda av tempot medan Skellefteå snarare trivs i den speeden. Matthias Nilimaa verkar ha fått en ny leverans av raketbränsle och gör sin kanske bästa insats hittills i årets serie. Hans kedja med Jimmie Ericsson och Patrik Lundgren blir bara bättre och bättre. Två fysiska spelare kompletterar ”Nille” mycket bra och ger honom den spelytan han vill ha att genomföra karusellprincipen på.
Annars var det AIK:s förstafemma som imponerar och faktiskt producerade kvällens poäng. Med Petterström tillbaka i linjen blir man väldigt giftiga. Pontus inledde säsongen lite tveksamt men har nu ärligt förtjänat platsen tillsammans med Ekholm och Mikaelsson. I spel i numerära underlägen är han oersättlig då han stör motståndarna till vansinne och har personlig autograf på två av lagets underlägesmål under seriens gång.
Kedjan med Harkins, Näsvall och Ramstedt fungerar inte riktigt längre. Näsvall är pigg, Harkins slår sina målsökande pass och Rama kämpar på men det klickar liksom inte. Förhoppningsvis en tillfällig grej och nu när det vankas riktigt motstånd i en veckas tid får man hoppas att de lyfter sig.
Huddinge var väldigt profillöst så när som den alltid så utmärkte Axtilius. Man skapar inga större farligheter utan fastnar ofta på blålinjen eller just innanför densamma. En guldmedalj ska dock delas ut till hela laget då man spelar den mest ärliga ishockey jag sett på länge. Ikväll spelades det verkligen ren ishockey. Några höga klubbor från båda håll samt ett litet frispel av Huddinges #27 var nog det enda onödiga som skedde under hela matchen.
För att titta framåt är det nu en väldigt tung vecka för Skellefteå. Nyköping, AIK och Löven väntar. De två förstnämnda dessutom på bortaplan. Intressanta matcher och äntligen lite motstånd för Skellefteå!
