Storleken hade aldrig betydelse
Måhända att storleken har betydelse när man blir påkörd av en stridsvagn eller får en asteroid i skallen. Men när det gäller Mathias Nilimaa och Skellefteås ishockeypublik är det kvalitet och inte kvantitet som gäller!
Skellefteås under våren så manstarka publik svek ikväll då bara 3300 betalande samlats i ladan. Kanske var det snöstormen men även chansen att se matchen gratis på TV4+ som gjorde att den norrländska snåltarmen kom fram. Men de som inte var där trots att de kunde får skylla sig själv. För jag vågar påstå att det aldrig varit så bra stämning hittills den här säsongen, och då finns det några tidigare matcher att konkurrera med! Så trots att kvantitet bör vara en fördel så gjorde North Power tillsammans med resten av publiken matchen till precis vad man vill ha den. Gundes ståpäls är ingenting jämfört med detta!
Matchstart
Efter nedsläpp är det Rögle som tar kontroll över spelet. Efter bara en och en halv minut kommer Mathias Nilimaa in i matchens handling för första gången då han åker ut för en interference. Björn Lindén kan som det såg ut styra in ett backskott från Roger Hansson. Kanske inte helt otagbart för Skellefteåmålvakt Backlund men mål är det likafullt och en liknande matchinledning som föregående omgång då man tappade in 0-1 efter bara 22 sekunder.
Men den här gången kommer repliken lite snabbare. Trettiotre sekunder efter Rögles ledningsmål slår Fredrik Näsvall en passning upp till Johan Ramstedt som tar pucken in i zon och lämnar över den till Brett Harkins som kommer in från höger mot Magnus Wennström. #44 visar prov på en träffsäkerhet och avslutar säkert vid den bortre stolpen.
Nittio sekunder senare händer något väldigt ovanligt, nämligen att Mathias Nilimaa gör mål. Men mål för honom är knappast oförtjänta då han själv kämpar som ett helt lag på banan.
3-1 kommer sedan bara fyra minuter senare och återigen i spel fem mot fyra. Johan Åkermans lysande spelsinne som lurar bort hela Rögle och lämnar Stefan Klockare med tom kasse är minst sagt fascinerande.
Spelmässigt fortsätter perioden att vara såsom den blev efter AIK:s ledningsmål. Rögle blir tillbakapressade gång på gång men får istället kontringschanser. Bäst är Roger Hanssons men då klubban helt plötsligt ramlar i bitar finns inte mycket att göra åt. Och när dessutom Johan Backlund stoppar andraläget så blir det ju praktiskt sett inte mål.
Andra halvan av perioden blir dessutom en orgie i utvisningar. Robert Lahti låter bedömningsnivån vara en tävling i limbo och till slut räcker det med att oja sig för att åka ut. Kanske lite överdrivet och inga utvisningar är väl riktigt fel, men det blir lite väl mycket.
De sista målen
När Rögle kommer ut i den andra perioden är det ett helt nytt lag vi får se. Skellefteå får finna sig i att vara i egen zon och harva på med sitt eländiga försvarsspel. Men Skånes näst bästa ishockeylag kommer aldrig till dom riktigt farliga lägena och istället börjar man återigen dra på sig utvisningar. Matchbilden vrider återigen tillbaka till hemmalagets fördel och det blir karusellåkningar som troligen tvingar Rögles försvar att äta åksjukepiller. 4-1 är återigen en kämpainsats av engagemangsdopade Nilimaa medan hans Kirunakompis Andreas Nyberg får göra 5-1.
Sedan blir det tyvärr slut på målskyttet. Rögle lyckas inte göra mål i fem mot tre och Skellefteå kan trots spelövertag resten av matchen aldrig göra några fler hål på stabile Magnus Wennström.
Tankar om matchen
Skellefteå har i den här hockeyfesten ett klart överlägset anfallsspel. Rögles försvarsspel är kanske ännu sämre än vad Skellefteå brukar ha. Man blir helt enkelt utspelade långa stunder till publikens stora förtjusning. När hemmalaget dessutom går till anfall i tre mot fem kan man ju börja undra om Röglespelarna är linsskygga för TV. För någon reklam gör man då absolut inte för sitt spel medan Skellefteå däremot har en offensiv som ingen kan undgå att njuta av (förutom då några fans i Ängelholm kanske).
När North Power tillsammans med en hundring andra fans stannar kvar i hallen efter matchen förundras man över den känsloförändring som klubben och dess supportrar genomgått. Det är bara att titta på den klack som North Power blivit och njuta. Under matchen idag var det vid ett par tillfällen så att man blev lite irriterad på mannen vid musikvolymen som spelade musik istället för att låta NP sjunga. Däremot bör man nog i klacken träna in sitt taktsinne, för man stressar i ramsorna helt klart sönder resten av publiken med en takt som ökar exponentiellt med tiden.
Storleken hade alltså ingen betydelse ikväll. Nilimaa visar att man inte behöver vara 1.94 lång och väga 105 kilo för att vara en bra ishockeyspelare. Med sin ettriga spelstil måste han göra motståndarna vansinniga. Klart bäst på planen och har så varit många gånger den här säsongen.
Annars gör både Johan Åkerman och Brett Harkins riktigt bra matcher. Jag vet inte hur mycket dessa herrar spelar i numerära överlägen men det är otroligt mycket. Att det inte ger mer utdelning är oftast en fråga om andra faktorer än deras eget spel. Även om förstås Åkerman gillar att göra riktiga grodor på planen ibland. Allt för spänningen.
I Rögle var det långt mellan utropstecknen. Magnus Wennström är en stabil målvakt som gjorde några riktigt bra räddningar och höll nere siffrorna ordentligt. Kristoffer Starck syntes däremot till mindre än vad jag hade trott, men lider kanske fortfarande av att inte ha spelat så många matcher under våren.
Man kan nu njuta av den här segern ända till på måndag då seriens ödesmatch spelas i Stångebro Ishall mellan LHC och Skellefteå. Rögle däremot saknar en dimension i sitt spel där kreativitet och fantasi borde finnas. Man ser ut att dyrka konformitet vilket inte riktigt håller. Sedan är det förstås en motivationsfråga, men trots att det idag såg ut som man försökte så räckte det aldrig till.
