Killen från Nickelstaden
Under säsongerna 2001/2002 och 2002/2003 fanns det särskilt en spelare man som AIK:are fruktade där nere på isen under Sveriges hetaste hockeyderby. En spelare som verkade ha hur mycket energi som helst och framförallt var totalt dödlig i anfallszon direkt han fick chansen. Han hette Steve Potvin och igår landade han på Skellefteås flygplats som spelaren som ska bli tungan på årets AIK-våg.
Under dom två säsongerna har många smärtsamma minnen etsat sig fast kring och med Steve Potvin. Så många att dom flesta kanske inte är så klara eller exakta utan mera nån slags känsla av att karln var Antikrist som kommit för att sänka Skellefteå AIK ner i den djupaste och mest tragiska grav som fanns. Den där graven som sa att något Elitseriespel eller drömmar om framgång fick man inte ha i Västerbottens nordligaste stad så länge Super-Steve fanns och hade minsta möjliga hjärtfrekens innanför den där tragiskt grön-svart-gula tröjan.
"Jag har längtat efter den här dagen"
Steve Potvin firade för nästan tre veckor sedan sin 29:e födelsedag i Sudbury, Ontario, en ungefär dubbelt så stor stad som Skellefteå, berömd för sin nickel- och kopparindustri. En av de tankar som då snurrade i hans huvud var säkert en längtan efter att få ta på sig AIK-tröjan och spela ishockey igen. I alla fall är det något han uttrycker i dagens upplaga av Norra Västerbotten. "Jag har längtat efter den här dagen. Det har varit en lång sommar. Min förra sexmånadersdeal var helt okej. Men nu har det varit jobbigt att behöva vänta så länge på att få komma igång".
Han är garanterat lika efterlängtad i supporterleden som han längtat hit. Skummar man diverse gästböcker över nätet som har med AIK att göra är det lätt att känna en mycket stor förväntan inför Steve's ankomst. Säkert lika stor som inför passningsgeniet Brett Harkins ankomst under fjolåret men på något vis inte en förväntan med samma nervösa känsla. Till skillnad från Harkins som var ett statistik-monument som alla förväntade sig skulle vräka in mål efter mål trots att just statistiken sa annat så vet alla - ledning, fans och spelare - vad man faktiskt får i och med att kanadensaren inleder sin säsong imorgon onsdag. En tacksam scouting för ett lag som minst sagt haft problem med just scoutningen av sina utländska stjärnor.
Lagets viktigaste spelare
Vad den, i skrivande stund, sista värvningen för AIK kan bidra med i spelet är mycket. Enorm tekare, fantastisk avslutare, stor arbetskapacitet över hela banan, skicklig framspelare. Pådrivare. Just det sistnämnda tror jag blir extra viktigt, alla dom andra egenskaperna till trots. Det jag anser och nämnt som största problemet med laget under fjolåret och året så här långt, har varit ledargestalterna på banan som inte riktigt får fart på sina lagkamrater. Jag hoppas och tror att Steve fyller en oerhört viktig roll i just det spelet och därför rankar jag honom just nu (innan han spelat en enda match!) som lagets viktigaste spelare. Allt snack om "AIK är ett kollektiv" och "Han är en spelare i mängden" från ledarhåll i föreningen till trots.
Var och med vem han skall spela är givetvis svårt att spekulera i. Tittar man på dagens uppställning så verkar dock det mest logiska att han glider in i formationen med Andreas Nyberg och Fredrik Näsvall. Mellan dom har så här långt Pär Holmqvist spelat och även om han höjt sig till viss del mot slutet så är Pelle inte riktigt i slag och får inte ut så oerhört mycket med sin ishockey för tillfället. Att splittra Ramstedt - Hirvonen - Nilimaa eller Petterström - Karlsson - Hermansson känns väldigt inaktuellt och kanske direkt dumt av en dåre som mig med bara HLU - utbildning. Oavsett vilket så håller jag fast vid att att Steve med garanti kommer bli en poängmaskin även i rätt västerbottensfärger. Det finns i alla fall alla förutsättningar för det.
Inte något komplett lag
Det allra viktigaste med kanadensarens ankomst tycker jag är att han faktiskt tar ett bra lag ett snäpp ytterligare på skalan. I dagens elitishockey behövs alltid dom där spelarna med det lilla extra, som kan avgöra en match helt på egen hand och spela på en lite högre nivå än alla andra. Det måste man ha för att verkligen kunna brottas med kvalande Elitserielag och för den delen den absoluta toppen i den allsvenska ishockeyn. Även om Skellefteå AIK verkligen inte är något komplett lag så ger dagens ankomst på Falmark stort hopp inför framtiden. I mångt och mycket känns Potvin som pricken över i:et i AIK just i år.
Finaste hockeyminne
Att han trivts som motståndare till Skellefteå AIK är det lätt att förstå bara man gluttar lite grand på den statistik kanadensaren presterade under fjolåret. På de 3 matcher han deltog mot sin nya klubb så presterade han 4 mål och 1 assist. En tredjedel av de mål som Löven gjorde. Vidare är nog minnet rätt klart (tyvärr) om vem som avgjorde den sista och stenhårda play-off matchen mellan västerbottensantagonisterna för två år sedan. Något Potvin själv framhåller som sitt finaste hockeyminne i dagens artikel i Skellefteås största lokaltidning.
Massor och massor av nytta
Alltså är det trots allt en rätt konstig känsla i magtrakten för mig personligen och förmodligen en del andra angående den stora debuten imorgon i Skellefteå Isstadion. Självfallet kommer en spelare av sådan klass att bidra med massor och massor av nytta och framförallt poäng men det kommer nog att ta en liten stund för undertecknad att totalt få den rivige centern att smälta fast i AIK-tröjan.
I alla fall till första målet.
