Ännu en sån där dag!
Ibland handlar det om dagar då ingenting studsar rätt och kombinerar man det med ett fokus som inte är 100%-igt så kan det bara bli fel. Sundsvall gör tre mål på tre chanser medan AIK skjuter ner egna spelare eller krockar i en illaluktande vägg av aluminium och pappersmassa samtidigt som publiken inte ställer upp för sitt lag. Utgången är enkel!
Matchen
Än så länge har jag inte fått någon större utmaning när det gäller själva matchreferaten på hemmamatcherna. Antingen är det total dominans eller VM i Ingenting. Idag handlade det om väggspel, felstuds och grishockey vilket man som Skellefteåsupporter inte precis avgudar.
Väggspelet är inte det som din hjärna vill associera till utan snarare att Skellefteå mötte en veritabel vägg av kött ute på isen. AIK för spelet men skapar inga vassa målchanser medan bortalaget kontrar mot en målvakt som är i något tveksam form. Så trots sitt övertag i puckhanteringen kan Skellefteå inte nå riktigt ända fram. Tempot måste vara högre mot fysiska motståndare. Man lärde sig inte mot Nyköping och åker på en ännu värre läxa den här gången.
Dessutom verkar inte AIK ha hundraprocentigt fokus på matchen. Det är grinigt och gruffigt vid ett flertal tillfällen vilket väl måste sägas gynna Sundsvall som inte är det spelförande laget.
Istället för ett behövligt 1-0 i den första perioden blir det istället tvärtom. Sundsvalls mål tillkommer efter en underlig puck som på något konstigt sätt lobbas i en brant bana via någon kroppsdel på någon spelare framför mål och lustigt över Koivulas plock och in i mål.
I den andra perioden blir det än mindre spel och desto mer grishockey. Sundsvall har med bravur ärvt vandringspokalen i gris- och svinhockey från Bodens IK och belönas ikväll med guldmedalj i ämnet! Man får AIK totalt ur balans och skyfflar samtidigt in 2-0 i numerärt överläge. Mattias Svedberg har öppen kasse efter ett crosspass av Niklas Zetterström. Eventuellt kan man klaga på Skellefteås markeringsspel men hur som helst så är pucken otagbar för Koivula.
Samtidigt har Skellefteås powerplay-spel helt gått i stå. Ingenting funkar och när man väl får skott mot mål så tar det på egna spelare och studsar ut i sarghörnen.
I den tredje perioden börjar Skellefteå att jaga i ett högre tempo och först då börjar Sundsvalls försvar luckras upp. Tyvärr är anfallsspelet alltför stereotypt och Sundsvall verkar kunna läsa av uppspelen alltför lätt. Återigen så studsar många avslut på egna spelare eller så räddar excellente Jimmy Danielsson i målet.
Inte förrän med trettio sekunder kvar kan Skellefteå slå hål på Danielsson för första gången, men då är det alldeles för sent. Slutresultatet skrivs till 1-3 sedan Jörgen Nordlöf kan göra sitt andra mål för kvällen och nu utan flyt och bara rakt in i öppen kasse.
Att skjuta sig själv i foten
Även om Sundsvalls seger förstås inte ska bortförklaras så är det återigen lite ödets ironi över Skellefteå AIK på hemmaplan. Vissa gånger studsar inte pucken Skellefteås väg och man börjar undra vem som sitter på fjärrkontrollen till gummitrissan. Över tolv backskott i främst powerplay tar på egna spelare och studsar ut i sarghörnen. Detta är ett delmoment som gör att AIK inte vinner ikväll, men det främsta är absolut den...
...illaluktande väggen
Sundsvalls defensiv består av en vägg av illaluktande gaser från aluminium och pappersmassa. Den spelar fult och ofta över gränserna angivna i regelboken men ack så effektiv den är! I kombination med Jimmy Danielssons målvaktsspel är det ohyggligt svårt att göra mål på laget från staden mellan de två kullarna som skulle kunna liknas vid skinkor. Man läser Skellefteås anfallsspel perfekt och klämmer upp de små yttrarna mot sargen som om de vore myggor.
Vinner mot sämre lag
Om jag inte minns helt fel så hade Nyköping förra året väldigt lätt för seriens sämre lag medan man allt som oftast gick på pumpen mot seriens bättre dito. I år ser det ut som Skellefteå har samma problem. Bottenlagen körs över totalt medan de bättre lagen avväpnar de svartgula. Man måste dock se det positiva i det som just nu känns som elände och inse att Skellefteå trots allt för spelet i alla matcher och alltid har flest avslut på mål. Lägger man det i samma hög som att laget inte ska vara som bäst nu utan fortfarande är i en uppbyggnadsfas ser det inte så illa ut.
Matchvinnare?
Men ändå kanske det saknas riktiga matchvinnare. Jag måste vara nostalgisk och säga att hålet efter Stefan Lundqvist fortfarande inte är återfyllt. Pär Mikaelsson gjorde flest mål i Skellefteå under förra årets grundserie och han är inte heller kvar. Med tanke på hur många mål som görs i närområdet runt kassen är det som saknas någon som kan parkera där oavsett om det kommer en muterad Lechtaler eller en mindre kulle emot en.
Steve Potvin
Steve Potvin fick priset som matchens lirare av dagens matchsponsor och förtjänade det. Anledningen att han inte fick det av mig var nog mest att jag försökte stilstudera Pekka Poikolainens spel i egen zon och blev väldigt nöjd med vad jag såg.
För att återgå till den förstnämnde så tillför Steve en intensitet till sitt spel som förhoppningsvis drar upp hela laget en växel. Visserligen har vi redan intensiva spelartyper men den totala nivån kan aldrig bli hög nog. Potvins open-ice-hit drog ned publikens jubel och var ett av få tillfällen då den faktiskt vaknade. I övrigt såg #27 stundtals smått bortkommen ut men kom in mer och mer desto längre matchen pågick. Med några matcher i kroppen kan det inte bli sämre.
Publiken
Som jag nu några gånger antytt så är Skellefteåpubliken inte nådig när det går dåligt för laget. Det är stundtals skamligt hur tyst det är och direkt ett svartgult misstag görs så buas det från spridda håll. Det kan inte vara roligt att spela i Skellefteå AIK då åskådarna istället för att bli en sjätte utespelare i det egna laget ställer sig i motståndarlaget. North Power gör sitt bästa för att försöka vända publiken i den tredje perioden men fick det svårt då man själv inte verkar vara i slag.
Fredrik Näsvall
Pär Mikaelsson gjorde som sagt flest mål i förra årets NHA. Den som vann lagets totala poängliga var Fredrik Näsvall. När nu denna lirare nu inte fortsätter i den svartgula dressen känns det som att olyckor verkligen aldrig kommer ensamma. Även om hans spel inte stämt så långt är det ändå en av få spelare som kunnat bryta de AIK-mönster som motståndare stundtals ser ut att läsa väl.
Det kanske därför är på tiden att öppna den välfyllda plånboken och fixa fram något nytt. Även om det kommer att störa den struktur man försöker bygga upp så skulle laget behöva ett antal profiler i den kolchos som nu tröskar efter poäng i NHA.
Men jag ger ändå inte upp det lag som finns nu. Alla stjärnor på himmelen kan någon gång bli en supernova och det gäller även spelare i AIK. Andreas Nyberg är ett praktexempel på någon som kan växa enormt och likaså kan ett stort antal andra unga spelare i Skellefteå. Men karameller som powerforward, tuff back och backupmålvakt låter faktiskt inte helt fel!
Nya tag
Men förluster är bara att svälja. Även om serien börjar bli äckligt jämn är det bara att ta nya tag och jaga nya segrar. På söndag handlar det om toppmöte i Kvarnvallen och jag har stora förhoppningar att Skellefteå kan vinna den matchen. För hur dåligt det än går så får vi dock inte glömma att vi alltid har fler avslut än våra motståndare och förr eller senare ramlar puckarna in. Även om Mikael Zajkowski kommer vara en värdig motståndare.
