Del 2 - Skellefteå - Björklöven
Analytiskt
På ett sätt som får en att tänka på Joseph Goebbels "totala krig" använder sig Björklöven av den totala grishockeyn. Ett sätt att spela ishockey som är fult, spelförstörande och när domaren solar sig i lysrören, äckligt och förödande effektivt. Man gör mål på de chanser man har medan motståndarna tvingas kämpa sig till varje tum av planen. Jag vet inte hur Björklöven spelar i sina andra matcher i serien men mot Skellefteå är detta scenario standardiserat. Visserligen ska ett derby innehålla lite av dessa ingredienser men det behöver inte drivas till sin spets. Taktiken måste dock ur grönvita ögon anses som näst intill fulländad.
Nu lyckades inte Björklöven den här gången utan istället såg man själva väldigt slitna ut i den tredje perioden och utan en 100%-ig målvakt så höll det inte linan ut. Sehlstedt ska dock ha mycket beröm för sin insats och om denne ungdom inte slutar i Elitserien eller ännu högre blir jag väldigt förvånad.
Man har dessutom ett stort antal andra unga spelare som kan bli riktigt bra. Daniel Sondell spelar redan som en erfaren allsvensk back. Erik Forsell och Erik Andersson är inga okända namn för en Skellefteåsupporter och kommer i framtiden knappast att vara det för många andra heller. Dessutom tyckte jag att Kristofer Persson idag visar en del även om han har en bit kvar att vandra.
I Skellefteå verkar nu harmonin allt oftare infinna sig. Man rullar idag med fyra kedjor och sju backar och en Viktor Edström som bara väntar på att få hoppa in, även om dagens match inte bjöd på den möjligheten. Men Krekula är tillbaka i vanlig form och Fredrik Bergqvist känns också bra att ha tillbaka i laget.
På backsidan ser det också allt bättre ut offensivt och en segstartad Johan Åkerman som i Piteå enligt uppgift gjort bra ifrån sig börjar nu komma igång på allvar i motståndarens zon. Nicklas Westerlind som många gånger varit lite av min hackkyckling gör idag inte alls en dålig match utan kämpar oavbrutet för sitt och lagets bästa.
Pär Mikaelsson som gör sin första match på länge och hyllades både före och efter match visar exakt prov på den spelstil jag och många andra vill se honom spela. In framför mål och kämpa, kämpa, kämpa. Det gav inte resultat idag men skapade en typ av målchanser som Skellefteå inte haft många av den här säsongen.
Även om jag fortfarande är emot kombinationen Karlsson-Potvin så skapar dessa två faktiskt en del farligt framåt. Bakåt är dock Karlsson en livsfara som ytterforward och var så även förra säsongen. Offensivt kompenseras detta av ett spelsinne som i nästan alla anfall resulterar i någon form av påbörjad målchans. Potvin är den komplette medspelaren och gör inte många misstag i den spelstil han så väl behärskar.
Tyvärr visar återigen Ville Koivula att han inte är en matchvinnare. Han behöver någon form av motivation för att komma tillbaka till det spel han hade innan förra säsongens långtidsskada som gav Backlund en förstemålvaktsplats vilken han aldrig släppte och nu för tiden luktar på i Leksand.
Inramningen
North Power är idag en naturlig del av publiken i Skellefteå Isstadion. Ett alltid välkommet inslag som för några år sedan varit lika otänkbart som en symaskin ståendes i tekningscirkeln under match. Idag och under alla andra matcher den här säsongen höjer man stämningen och även om publiken idag var synnerligen svårstartad så kom den igång i takt med Skellefteås spel i den tredje perioden. Den kände sjätte utespelaren kunde därmed synas kretsa runt ute på planen, oftast i fart med att sticka nålar i en viss otrevlig lövenspelares bak.
Likaså är Green Devils en dito för Löven. Även om nu båda lagen sjunger när dom leder och har svårare med detta vid underläge så har denna väl beprövade klack många gånger varit North Power´s odiskutable överman. När man därför efter så många år av GD:s klagomål på vilken rutten supporterklubb NP är, är det efter idag tyvärr med massor av ironi man till sist kan ta denna kritik till sig bara för att stöta den ifrån sig och inse att NP inte är sämre än sina antagonister.
Efter förra mötet hörde jag hur en lövensupporter stolt berättade att man aldrig sjöng illa om domaren. Detta visade sig idag vara en myt och domaren fick efter matchslutet höra vad man egentligen tyckte om honom. Att Löven inte var bättre än någon annan klack på detta kanske inte var så överraskande jämfört med den besvikelse man kände angående den andra ramsa man kom på att sjunga under kvällen. Jag tänker inte nämna något mer om den här utan vill bara påtala att NP knappast är Guds bästa barn, men på det sättet som GD beter sig idag lär man kanske någon gång upptäcka att det finns någon med något coolare versioner av de små blinkande gröna hornen som Umeås gröna djävlar en gång i tiden brukade ha på huvudet.
Domaren
Till sist måste jag dock instämma i de många klagomålen på Alexander Kotevski. Jag förstår mycket väl varför båda klackarna stör sig på domaren i dagens match. Även om han kanske inte direkt avgör den så blir han ett irritationsmoment i sin irrationella bedömningsnivå. Det är inte första matchen han missar solklara utvisningar för att sedan plocka petitesser som egentligen skulle kunna släppas till förmån för äkta övergrepp.
Tyvärr måste man hur som helst se till att det idag i Norrland inte finns ett överskott av domare. Rookies som Kotevski måste få släppas fram och ges tillfälle att öva sig. Så länge inte Microsoft bestämmer sig för att bygga en Referee Simulator finns det inte många andra sätt att bli bättre på än att sättas i hetluften. Vad man däremot kan kritisera är att han sätts in i den här typen av matcher som är kända för att innehålla fysiskt spel i kombination med ett övermått av temperament.
Revansch
Ett idag förlorat Björklöven får dock snart chansen till revansch. Redan nästa onsdag (!) är det dags igen och den här gången står Umeå Arena som värd för bataljen. Vem som står som slutsegrare denna gång är för mig helt oförutsägbart då lagen så länge firma Sehlstedt/Lundström gör en bra match tar ut varandra på ett effektivt sätt.
För Skellefteå väntar nu säsongens första möte med laget vars supportrar inte gillar att man kallar sitt lag för AIK. Jag kan dock stolt säga att även om många efter mina matchrapporter kallar mig inkompetent inte är SÅ inkompetent att jag behöver ge mig in i den typen av diskussioner. Må bästa lag vinna...så länge inte Stefan "Gnällspiken" Gustavsson inte gör comeback!