Lagbanner

Klint stor del i Hammarbyseger

Carl-Johan Klint blev till slut den faktor som starkast bidrog till att Hammarby relativt enkelt kunde vinna mot Skellefteå. Bortalagets förstaperiod där man dessutom hade en domare helt utan speluppfattning på sin sida gav Skellefteå en mardrömstart som man aldrig orkade resa sig från.

AIK hade i säsongens tidigare möten inte haft speciellt svårt för Hammarby. Två säkra segrar troddes nog kunna bli tre efter kvällens möte men en riktigt bra ishockey från bortalagets sida som liksom sina lokalkonkurrenter AIK lyckas störa Skellefteå i uppspelsfaserna vilket gjorde att anfallshockeyn uteblev.

Matchen
Skellefteå får liksom i sin förra match en miserabel start. Steve Potvin ger bakom eget mål bort pucken till Hammarbyspelare och Andreas Paulsson kan man inte lämna ensam med målvakten. 0-1 efter mindre än en minut och uppförsbacke direkt.

Skellefteå kan efter sju minuter kvittera i efterdyningarna av ett numerärt överläge. Hammarby får inte pucken ur zon och till slut kan Tomi Hirvonen ur ingen vinkel skjuta in 1-1 via Klints plockhandske. Men liksom i Skellefteås senaste hemmamatch tappar man åter initiativet när HIF i spel fem mot tre gör 2-1.

I början av den andra perioden kommer nästa kalldusch när Andreas Paulsson kontrar in 1-3 i numerärt underläge under en avvaktande utvisning. Visserligen ett mål som inte borde fått ske eftersom Skellefteå slutar spela i tron att en avblåsning ska komma, men ett mål är ett mål och en seger känns nu relativt avlägsen.

Skellefteå slutar dock aldrig kämpa och man arbetar sig allt mer in i matchen. Om Hammarby dominerar de första 30 minuterna så är de 30 sista Skellefteås. Men i Hammarbys mål står Carl-Johan Klint och visar sig helt omutbar, en egenskap som kvällens domare också skulle ha behövt.

Med Klint i målet och ett felaktigt bortdömt mål är det smått symptomatiskt att Hammarby innan perioden är slut också kan göra 4-1 efter ny kalabalik i Skellefteås försvarszon. Utgångsläget inför den tredje perioden kunde således inte vara mycket sämre.

Skellefteå försöker under den sista tredjedelen forcera Klint men lyckas inte. Hemmalaget innehar mer puck men Hammarbys spelvändningar är livsfarliga och Skellefteås defensiv visar klara brister som måste repareras.

Ett tröstmål får dock hemmalaget med två minuter kvar. I en kontring där Klint troligtvis tappat fokus och redan kammat hem tre poäng kan Jörgen Sundqvist göra 4-2, men med sex utespelare och ett sista angrepp kan Andreas Paulsson sätta 5-2.


Matchen mot Hammarby har många likheter med Skellefteås förra hemmamatch mot AIK. Båda lagen stör Skellefteås uppspel långt ner i zon samtidigt som man får första målet i matchen. Samtidigt får man ett flertal domslut med sig i matchen och har en målvakt som spelar riktigt bra. Hemmalagets defensiv är under all kritik och även tempo och passningsspel har sett bättre dagar.
Naturligtvis är Hammarbys vinst inte enbart beroende på Skellefteås brister utan man spelar en högklassig hockey där till och med Elias Abrahamsson är bra, trots att han också tillfredställer hemmapubliken genom att falla som en fura efter en armbåge av Steve Potvin.

Domarinsatsen

Domarinsatsen i de två hemmamatcherna har i mina ögon varit smått bedrövlig. Dom har spelat avgörande roller i hur matchbilden skapas och ändras. Även om dom förstås inte är direkt ansvariga så kan dom många gånger hållas indirekt ansvariga. Jag vill inte skylla någon av AIK:s hemmaförluster på domarna men helt oskyldiga är man ändå inte.

Jag har inte imponerats av de s.k. Elitseriedomarna utan snarare är det tvärtom. Det har sakta men säkert gått upp för mig att domare som dömer på högre nivåer automatiskt inte har bättre kunskap om och känsla för spelet. Skillnaden är snarare med vilken stil man för sig själv på isen och hur man kan hantera spelarna. Robert Lahti är troligtvis bland de sämsta domare jag sett när det gäller spelförståelse och överblick. Han ser inte ens ett slagsmål mellan två liggande spelare och är skrattretande patetisk och arrogant i sitt försök att vara konsekvent.

Lagen

Andreas Paulsson i Hammarby gör en riktig toppmatch tillsammans med arbetshästarna Nilsson och Lechtaler. Man spelar stabilt i egen zon och även om Skellefteå är skickliga på att luckra upp försvar så har man Carl-Johan Klint som ikväll är stundtals otrolig mellan stolparna.

I Skellefteå saknas en dimension till i spelet samtidigt som allt verkar gå mot laget. Hälften av lagets spelare presterar på en nivå som ligger långt under det normala och man måste kunna kräva mer. T.ex. bör man börja ifrågasätta värvningen av Robert Nordberg när Viktor Edström hade gjort ett minst lika bra jobb på samma position för ett säkerligen tio gånger lägre pris.

Bäst i Skellefteå idag var Krekula, Petterström, Ramstedt och Sundqvist tillsammans med ett antal till. Sean Gauthier gör ingen dålig match och inget av målen var direkt hans fel och han hade dessutom fokus på någonting annat denna dag.

Skellefteå spelar nu hemma igen på onsdag mot Mora, och som det känns idag så kommer det bli riktigt tufft igen. Skellefteå kommer att föra spelet medan Mora hugger på kontringar vilket är ett spel som hemmalaget

Stefan Andersson2004-01-18 22:35:19

Fler artiklar om Skellefteå