Fokus!
Skillnaden mellan lagens förra möte och dagens handlade om fokus. Matchbilden var inte olik Kvarnvallenmötets men Skellefteå uppträdde nu med ett helt annat fokus vilket inte Piteå kunde kontra. Fokus är också viktigt inför den tredje och nu direkt avgörande matchen på lördag kl.15.
Den matchbild vi fick se ikväll var som nämndes i mina ögon väldigt lik den som utspelades i Kvarnvallen för drygt 50 timmar sedan. Skillnaden var nu att Skellefteå arbetade mer harmoniskt och fick en 2-0-ledning att falla tillbaka på, vilket inte laget haft väldigt ofta under detta år.
En annan skillnad var nu också att Skellefteå lyckades göra mål i numerära överlägen. 1-0 genom Pär Mikaelsson och sedan också 2-0 av Jimmie Ericsson innan den första perioden var till ända gjorde säkerligen mycket för ett lag som sett något frustrerat och stressat ut då spelet inte riktigt fungerat.
Trots att Piteå återigen gör mål i numerärt överläge tidigt i den andra perioden låter sig AIK inte falla tillbaka i stressens och nervositetens avgrund utan fortsätter att jobba på även om Piteås kontringar som vanligt är livsfarliga. Pucken går upp till en spelfördelande center som har tjurrusande yttrar att vidarebefordra till.
Piteås första mål var också väldigt likt de två mål laget gjorde senast. Det numerära överläget utnyttjas genom en "overload"-taktik där spelare går in framför mål och utnyttjar returer. Ett effektivt sätt som inte Skellefteå nyttjar sig av utan framför gammal hederlig kamp litar till spelskicklighet.
Som just sades lät sig Skellefteå inte skärras av en reducering utan svarar istället snabbt med 3-1 då Robert Nordberg gör mål. Tydligen kan människan inte göra mål från "slotet" eller i andra fria lägen utan måste skjuta ur en något sämre vinkel. Om han nu inte siktade på lillebror och missade?
Piteå bjuds rätt snart efter 3-1-målet på lagets bästa målchans, alla kategorier. Skellefteå anfaller trots en man mindre på banan och på nåt sätt missar man helt markering på Piteås femte spelare. Med alla fyra Skellefteåspelare i anfallszon står Niklas Strängdahl på anfallsblå och väntar i ensamt majestät. Passningen kommer och helt ensam med Sean Gauthier misslyckas han fatalt. Niklas försöker lägga pucken under Gauthier men denne lägger sig ner och stoppar pucken även om hela ekipaget är nära att glida in i mål.
Skellefteå kan nu istället punktera matchen. Efter en av många onödiga Piteåutvisningar så gör Steve Potvin 4-1 och 5-1 kommer sedan av Johan Åkerman och är matchens klart snyggaste mål. Från förlängda mållinjen kommer Johan in framför mål och mot en målvakt som försöker bryta genom "ålning medelst hasning" eller nåt liknande. Men #4 rundar istället Zlajdkowski och slår in pucken i tom kasse.
Laget från degklumpslandet med fläsk byter någon minut senare målvakt till Martin Forslund som visserligen håller tätt resten av matchen men som å andra sidan inte involveras i någon större kamp. Matchen är avgjord och spelas bara av så uppladdningen inför avgörandet kan börja.
Det var många tillfälligheter som gjorde att Piteå vann första matchen istället för Skellefteå. Mål som aldrig blev mål och spelare som bestämde sig för att inte göra mål eller skjuta i magen på målvakten. Om det är en klyscha att säga att man ska skjuta högt på en målvakt så måste Mikael Zajkowski vara en klyscha; för det fungerar. En målvakt som täcker upp allt golvområde mellan stolparna kan man inte skjuta lågt på vilket Skellefteås toksmarta spelare ibland tror.
Men nu ska vi inte ge oss in i klyschanalys eftersom all idrottsjournalistik står i farozonen och alla överintelligenta rubriksättare på Aftonbladet skulle tvingas utföra seppuko med hjälp av dagens upplaga av Skval....uuh....Sportbladet. Nu finns det ju ändå ingen överintelligens inom den sektorn så det blir inget större bortfall.
I alla fall så är det flera spelare i Skellefteå som äntligen verkar börja hitta tillbaka till formen. Tomi Hirvonen var idag riktigt bra och även B-O Karlsson har vaknat upp ur pensionspermobilen även om hans intensitet i egen zon kan höjas några snäpp. Pär Mikaelssons uppoffrande spel gör honom väl förtjänt av epitetet "Mr.AIK". Egentligen är det fel att överhuvudtaget dela ut spelarbetyg efter den laginsats som gav en välförtjänt seger ikväll. Förhoppningsvis kan nu formen stiga ytterligare på lördag i den nerviga matchen som ska avgöra denna serie i först till två.
Om Skellefteås spel var en trimmad version av det vi såg i föregående match så behöll Piteå den otrimmade. Återigen kommer lagets enda mål i ett numerärt överläge och man skapar i övrigt mest chanser i snabba spelvändningar. Den enda formation som har styrkan och kunskapen att kunna bita sig fast i den svartgula zonen är den vars poängproduktion i år liknat ett lavemang. Detta gör dock inte övriga formationer ofarliga just då spelvändningarna imponerar.
Ett ögonbryn höjs nu för vilken målvakt Musse Piggs brorson Teddys andra halva ska välja i mål. Mitt andra ögonbryn höjs inte vilket val han än väljer då båda 80-talisterna verkar vara i ungefär samma klass just nu. Detta innebär tyvärr fortfarande att de båda är tillräckligt bra att agera vägg mot Skellefteås ofta tama och dåligt riktade avslut.
Men nu får det vara slutkåserat om detta. Ett första puuh har ersatts av en orolig mage och hög puls inför lördagsmatchen. Till dess måste man väl stå ut med lite SM-slutspel där Djurgården gärna får förnedras till evighetens rand och Timrå slå Linköping blodigt och vice versa. Tyvärr matar det ju också världens mest misslyckade hockeytyckare Patrick Thornéus med mer föda att förvandla till avföring. Vem fan bryr sig om vad karln tycker och tänker då han bytt undersökande journalistik mot kåserier på hög (låg?) nivå, skämmes tammefan! Det är bara jag och Lasse Anrell som får spekulera!