Till sist ramlade dom in
Efter två matcher där Skellefteå knappt kunnat slå hål på Växjös Fredrik Jensen så fick man till sist utdelning. Steve Potvin slutade på två mål, två assists och var tillsammans med Matthias Nilimaa planens bästa spelare i matchen som skickade Skellefteå till Kvalserien.
Det var knappast något snack om att detta skulle bli nervöst. Skulle Växjö rycka upp sig och hindra Skellefteås troliga anstormning i den första perioden eller skulle matchbilden bli densamma som i de två förra mötena?
Tillbaka i Skellefteå var nu Daniel Hermansson och även David Lundqvist fick äran att sitta på bänken även om denne aldrig provades i spel. Daniel däremot gjorde några byten men klev av redan i den första perioden.
Matchen
Efter några minuter får Skellefteå chansen att spela fem mot fyra och fem mot tre. Men numerära överlägen har blivit ett vapen som allt som oftast går i baklås. Stress och avsaknad av fantasi gör att det gång efter annan bara rinner ut i isen.
Växjö rider ur problemen stärkta av "segern" och matchbilden i periodenkan beskrivas som något jämnare än dito i fredags. Skellefteå gör dock åter matchens första mål efter 11 minuter då Steve Potvin i en rörig situation framför mål styr in ett skott från blålinjen exekverat av Pekka Poikolainen. Två minuter senare blir det genom Andreas Nyberg 2-0 elegant framspelad av den tidigare målskytten Potvin.
2-0 ser ut att hålla perioden ut när helt plötsligt Skellefteå drabbas av sitt eget defensiva katastrofsyndrom. Man-mot-man-markeringen i zonen kollapsar totalt när Shjon Podein tar bort två spelare framför Skellefteås mål och trots att Sean Gauthier gör en jätteräddning så hinner han aldrig hämta sig till chans nummer två som genomförs från andra sidan målet dit Christian Jacobsson fritt kunnat gå med hjälp av Podeins insats.
2-1 står sig de sekunder som är kvar av perioden och det som efter 2-0 såg ganska säkert ut har nu halkat tillbaka i vågskålen som bara står och väger. För alla de som såg den förra matchen minns nu hur den andra perioden såg ut då. Växjö dominerade spelet medan Skellefteå aldrig riktigt fick grepp om hockeyns svar på Melodifestivalen.
Men som ingressen nämnde så skilde sig matcherna åt i det att hemmalaget idag fick utdelning. Fredrik Jensen såg ofta osäker ut och släppte många onödiga returer. När Växjö dessutom dräller i egen zon så dyker Pekka Poikkolainen upp vid denne Jensen. Nilimaas crosspass öppnar hela buren för back-Pekka som slår in 3-1.
När så Johan Åkerman några minuter senare gör mål i powerplay(!) så är matchen avgjord. Växjös kämpaglöd sjunker genom isen och resten av matchen är egentligen bara en transportsträcka. I den tredje perioden snyggar Potvin till slutsiffrorna till 5-1 genom ännu ett mål i numerärt överläge vilket ger ett totalt antal pp-mål av tre. Godkänd utdelning trots ett spel som är allt annat än fungerande.
Tack, Växjö!
Skellefteå AIK spelar nu i Kvalserien för andra året i rad vilket måste ses som en bedrift efter hur laget uppträtt efter nyår. Till syvende och sist var det nog så att Skellefteå AIK var det starkare laget. Växjö har inte den bredd i truppen som krävs för att vinna i längden. Det enda som egentligen stod emot var kedjan med Jacobsson, Yngvesson, Podein, backarna Custemo, Sundbom samt en skicklig målvakt i Fredrik Jensen. Att just nämnda forwards var inne på de flesta baklängesmålen i de två matcherna i "templet" verkar vara någon form av ödets ironi.
Ändå så ska Växjö ha många tack för det sätt man försöker spela ishockey. Det är inte många lag som försöker spela offensivt mot Skellefteå i Skellefteå men Växjö har nu sällat sig till denna skara och ska hyllas.
Även på läktarplats tar Växjö för sig och är faktiskt den drivande kraften i båda matcherna. North Power är när dom nu äntligen får lite motstånd i hallen stundtals tystlåtna även om man inte precis gör en dålig insats. Enda kritiken jag vill rikta mot Lakers Lakejer som verkligen visar sitt hjärta för klubben genom denna resa är att man skulle kunna vara lite mer omväxlande. Det monotona malandet blir smått hjärntvättande, omväxling förnöjer!!!
I hemmalaget finns det inte bara plustecken idag. I och för sig är jag väl aldrig nöjd men Daniel Ström och B-O Karlsson är idag två stora minustecken på isen. Ström ser ut att ha drabbats av någon form av panikångest där allt går fel medan B-O Karlsson måste tilldelas rullator samt injicera koffein för att kunna ta sig fram och försöka nå puckar på planen.
Stora plus dock till Steve Potvin och Matthias Nilimaa som kanske nu har stulit B-O:s turbopiller för dessa herrar gör en storartad insats. "Nille" gör tjugo Sisyfosarbeten och lyckas med vartenda ett, Potvin har till sist slutat med sin handsvett och kan nu hålla i klubban, dribbla, passa och göra mål!
Poikkolainen går att berömma varje match och så även denna. Han struntar fullständigt i att ta bort pucken för anfallande spelare, han tar helt enkelt bort spelaren och det är ju minst lika effektivt!
Största enskilda anledning till att Skellefteå nu spelar i Kvalserien är dock Sean Gauthier. Många må beklaga sig på hans enskilda misstag men maken till räddningar har jag sällan sett på denna nivå. I båda helgens matcher har han ensam stoppat puckar som bara borde ha gått in. Han måste ha en extraväxel på alla kroppsdelar som styrs individuellt, för på något underligt sätt kan sidledsförflyttningar helt plötsligt växla håll och plockhastigheter som man inte sett skymten av under Superallsvenskan dyker nu upp i solklara målchanser.
Medan Växjö nu åker på sommarlov efter en heroisk förstasäsong i den allsvenska cirkusen spelar Skellefteå vidare tills säsongen verkligen tar slut. Pressen är borta och laget kan förhoppningsvis nu spela ut hela registret utan att känna stressen från någon som kräver att man ska lyckas. En både sportslig och ekonomisk bonus som om i år inte ger avancemang så ännu ett välkommet tillskott i kassavalvet som inte är märkt med JvA men istället Pea.
