(Av)slaget om Västerbotten
Det var knappast någon derbykaraktär alls över matchen mellan Björklöven och Skellefteå förutom kanske på läktarplats. Hemmalaget gled mest omkring och bevakade sina intressen medan Björklöven febrilt och tappert kämpade i sextio minuters motvind.
Över 5000 personer hade pressat in sig i "ladan" och de flesta var nog övertygade om att man skulle få se Skellefteå dominera isen under den större delen av matchen. Så blev det nu istället tvärtom även om AIK stod för målproduktionen.
Redan efter 2.26 får Pontus Petterström en riktigt härlig passning signerad Johan Ramstedt på offensiva blå. I stort sett ensam från denna blålinje och in till mål har Pontus lång tid på sig att planera hur avslutet ska se ut. Det blir inget misstag utan ett riktigt snyggt mål.
Björklöven är klart rappare på rören i den första perioden men som nämnts tidigare räcker inte det när Skellefteås effektivitet är förödande. I numerärt överläge står Tomas Kollar planterad framför Lövenkassen där han med ryggen mot mål får pucken av Pär Mikaelsson. Utan något bättre för sig slår han en lös isare mellan benen på sig själv och en vitgrön back och även till sist mellan benen på Thomas Sehlstedt som inte förstår någonting.
Innan perioden är slut har också Fredrik Krekula fått göra ännu ett mål till årets samling genom att från dålig vinkel prickskjuta in 3-0. Tre mål i baken för ett Björklöven som spelmässigt vinner perioden, men vad hjälper det när Carl-Johan Klint storspelar i AIK-målet samtidigt som bortalaget snurrar för mycket och skapar för lite konstruktivt.
Den andra perioden får en helt annan karaktär även om den börjar på samma bana som den första slutar. Efter ett numerärt underläge rycker Mikaelsson ur egen zon i en två-mot-två-situation. På väg in i zon rakt ner mot slottet har han en medspelare till vänster men väljer att avsluta själv och får på halvdistans på en riktig mörsare som går in någonstans i krysstrakten. Efter det får unge Sehlstedt nog efter att knappt ha fått röra pucken.
Ett antal utvisningar senare har matchen hettat till rejält efter att Björklöven först dragit på sig två tvåminutersutvisningar samtidigt och sedan dessutom adderat en extra minuten senare. Cristofer Abrahamsson drar först solklart hjälmen av en AIK:are och då man i bortalaget protesterar drabbas man av två minuter till. När sedan den för kvällen stundtals livsfarlige Jackman spelar vårdslös hockey drabbas även han av en utvisning.
Fortsatt gruff leder till att hemmalaget nu tänder till och sätter spinn på lövenspelarna i deras egen zon för första gången på riktigt allvar. Detta leder nu liksom lövens tidigare försök i den första perioden till några mål utan Tobias Lundström stänger igen. Istället blir det en inverterad matchbild till just den föregående perioden där Skellefteå nu pressar men Björklöven gör mål. Den numera valiumdresserade Jonas Hedberg kan i powerplay styra in ett benhårt skott från Erik Forssell.
Den tredje perioden blir trots ett par mål ungefär lika intressant som ett akvarium fyllt med tjära och övertäckt av cement. North Power gör sig inte mycket besvär och inte heller publiken i stort. Björklöven reducerar till 2-4 men det känns ändå som att Skellefteå bara åker och bevakar de tre poängen utan att på något sätt förta sig. Med tiotalet sekunder kvar kan man dessutom paja Lundströms nolla genom Anders Söderberg som sträcker fram en klubba och styr in slutresultatet 5-2.
Björklövens offensiva spel förvånade mig med tanke på hur den sett ut under försäsong och hela den förra säsongen, intetsägande och fylld av kamp utan speltanke. Nu fick man chansen att försöka spela ut mot ett lag som såg lojt och ointresserat ut.
Richard Jackman blir antagligen ett riktigt bra tillskott när han lyckas hitta motivationen att spela istället för att aggressivt åka omkring och bete sig som ett Jackass. Skellefteåfostrade Abrahamsson är precis lika dålig som väntat och lyckas idag dessutom enbart med en filmning. Scenskolan i Halmstad får nog därför vänta några år till på en Oscar för bästa stuntmanöver.
Det är inte ofta jag ser Erik Forssell göra en dålig match och inte heller Mats Lavander. Fredrik Davidsson åker mycket skridskor men åstadkommer inte mycket medan Daniel Olofsson fortsätter sitt liv som lieman med målet att kapa alla motståndares handleder innan säsongen är över.
I Skellefteå finns det med det lag man mönstrat många man kan kräva mer av. Men inte ens i de största köplagen i världen kan varje enskild spelare producera varje match. Tyvärr fortsätter poängtorkan för firma Söderberg/Ericsson/Wernblom men detta vägs väl upp av Mikaelsson/Kollar/Paulsson som är otroliga att se på isen och inte viker undan för något.
Backparen kanske kan stå upp lite bättre i egen zon men gör ingen dålig match och friska fläktar blåser över laget i form av Mikael Brancalion och den gamle nordanvinden själv, Fredrik Krekula. Johan Ramstedt fortsätter att vägra avsluta medan Falk kämpar till max och Söderberg gör horisontella saltomortaler på en förkrympt tioöring.
Säsongen är fortfarande i sin linda och Skellefteå har en lång väg att vandra i sitt spel men kanske främst motivationsmässigt. Det ser ofta lojt ut och vissa spelare kommer ingenstans. Med Hirvonen borta saknas dessutom en viktig kugge men spel tränas bäst med mer spel vilket ju kommer redan på fredag och söndag då det är dags att ta emot ett par lag som kommer att inrikta sig på försvar och kontring.
Pastejer och studenter i all ära, men sex poäng är kravet och sker inte detta får väl någon otrevlig skribent vräka ur sig smörja för att försöka uppnå någon form av Aftonbladet-status. Under tiden får vi väl försöka hitta en sån där kola som smakar som den gjorde förut, för västerbottensderbytemperaturen är just nu inte speciellt hög.