Oavgjort derby
Skellefteå lyckades få med sig en poäng från kvällens derby mot Björklöven, trots att Umeå-laget hade ledningen med 0-2 i den tredje perioden. Slutresultatet skrevs till 2-2 inför 4742 åskådare i Skellefteå Isstadion.
Det var svårt att få till stånd bättre anti-derbykänslor mellan Skellefteå och Björklöven än i det senaste mötet i Skellefteå. Således kunde det bara bli bättre, hetare och mer spänning.
Eller?
När dessutom Björklöven äntligen gjort sig av med en Korpen-betonad tränare till förmån för någon som intelligent placerar Elitserielag i Allsvenskan kunde lagets ishockey inte bli mer spelförstörande och svinstieinriktad.
Eller?
Nja, svaren på dessa frågor infriades kanske delvis men inte riktigt helt. Att Tobias Lundström skulle vara lika bra i mål hade nog alla däremot väntat sig, även om den labile målvakten aldrig gör en säsong utan en f.d. volleybollhalvas geografiska företeelse.
Skellefteå saknade enbart Jarkko Glad medan Björklövens Erik Andersson och Matthias Hedlund ramlat av näckrosbladen tidigare under säsongen.
Björklöven var det lag som tog tag i och ägde den första perioden. Skellefteå spelar en känslomässigt död ishockey där man knappt har någon som ens vet vad ett västerbottensderby är. Istället kör man fast i en kompakt grön försvarsmur som med alla - lagliga och olagliga - medel hindrar hemmalaget att anfalla. I egen zon är AIK som vanligt oförmögna att engagera sig tidigt i matcher vilket leder till att bortalagen ofta tilldelas mål. Så är även idag fallet då f.d. åkerarbetaren Jonnie Karlsson på ett förunderligt sätt dyker upp framför mål och får pucken av Fredrik Davidsson och utan problem kan passera den förbi Sean Gauthier.
Skellefteå försöker fysiskt rycka upp sig efter målet men vad hjälper det när man inte riktigt vill mentalt. Björklöven fortsätter vara det bättre laget även om det redan i första perioden blir allt fulare spel på isen. Att Richard Jackman klagar på domare och vill tillbaka till NHL förstår jag inte riktigt. Han spelar en idiothockey där ordet hockey nästan kan strykas. Om han inte redan har en spegel hemma så kanske han borde köpa en och ta en god titt i den för så mycket nytta för laget gör man knappast genom att göra narr av sig själv.
Som tur är för bortalaget så spelar domaren utan ögon och då han heller inte ätit bönor fungerar inte placeringen av visselpipan. Att Molin klagar på domaren förstår jag inte alls eftersom man klarar sig undan inte bara ett fem-mot-tre-läge och tillåts göra hur mycket man vill på isen. Samtidigt plockar domaren för Jackass-filmningar och regelrätta tacklingar och åker allmänt stolt omkring på isen helt ovetandes hur urusel insats han gör.
Då Skellefteå i den andra perioden ska försöka rycka upp sig kommer nästa baksmälla där 0-2 ramlar in med oklar målskytt. Resten av perioden börjar dock Skellefteå få ordning på sitt spel men Björklöven utnyttjar domarens svagheter på helt rätt sätt då man grisar sönder Skellefteås anfallsspel, taktik på hög nivå! Trots ett antal lägen i fem mot fyra kan Skellefteå inte få hål på Lundström som är totalt omutlig.
Då Jackman i slutet av andra och i tredje perioden lugnat ner sig är det istället Steve Potvin som tänder på fel cylindrar och tar idiotutvisningar precis som under förra säsongen. Eftersom Hinz redan efter 40 minuter och 33 sekunder gjort 1-2 är det inte bara onödigt utan bevis på lagkänsla. Jackman införskaffar i den tredje perioden också lite av ett avlatsbrev att visa upp för Molin när han vackert gör en Sasja och faller som ett korthus och skaffar utvisning.
Nu blir det dock bara ett mål till i matchen och det är inte Björklöven som gör det. Med 1.13 kvar kan Anders Söderberg efter ett exponentialtalsstort antal chanser slå in kvitteringen på en eventuellt blockerad puck. Tobias Lundström blir inte helt oväntat galen liksom många gröna spelare blivit tidigare under kvällen, Jörgen Hermansson mest framstående som vanligt.
Allt som allt är nog 2-2 ett rättvist resultat till slut. Även om Skellefteå dominerar större delen av matchen så har man förtvivlat svårt att spela anfallshockey när man hela tiden blir fasthakad. Att ge igen med samma medel gör man inte heller utan duttar omkring i egen zon som om man spelade carambole. Jag vet inte om det är Taavolas spelidé som är för komplicerad eller om spelarna helt enkelt inte orkar, samtidigt som man absolut inte ska förta äran från Björklöven som har ett stort antal riktigt bra spelare både med klubba och på skridskor. Ett av många antagligen underskattat lag som antagligen underpresterat till stor del bara på grund av Korpen-mannen.
Eftersom jag känner mig som en besökare vid klagomuren denna kväll utan egentlig anledning eftersom Skellefteå AIK:s säsong nog ändå inte börjar förrän efter nyår och därför spelar som dom gör kan jag ju lika gärna fortsätta klaga. Kanske bör jag ta upp anledningen till tonen i den här texten, nämligen den till stor del patetiska svartgula delen av publiken i isladan. Gnälliga å jävliga människor som jag som en självutnämnd Hockey-Stalin gärna förpassar till närmsta gulag. Det är olidligt och skamligt hur kärlekslös Skellefteåpubliken är i många fall och vägrar se något positivt i sitt lag. Green Devils sjunger för att man gillar sitt lag men i Skellefteå sjunger gnällspikarna på en vers som verkligen inte är något som ger framåtrörelse.
North Power har skrivits upp till den här säsongen men man har en lång bit kvar även om det stundtals glänser till. I derbymatchen var det dock skamligt att klacken står tyst under i stort sett hela andra perioden för att helt plötsligt börja ropa "Vi hatar Löven!". Nej, vad är det för inställning, hata gör vi tydligen alla i den här staden men är vi förmögna att älska.? Även om nu North Power sjunger när Skellefteå börjar jaga i den tredje perioden och därigenom hjälper laget kan man ju fråga sig hur matchbilden sett ut om man tillsammans med publiken hjälpt laget hela matchen vilket ofta varit fallet under de senaste årens Superallsvenskor och Kvalserier. Tycker spelarna ska sluta tacka klacken efter varje match och bara göra det när det är välförtjänt vilket det då inte var i denna match.
Men så var vi där igen, det är väl just det - säsongen har väl inte börjat, eller hur det nu var? Vi gnäller fram till jul sen byter vi glasögon?
Oooh, det finns så mycket positivt att säga om dessa båda ishockeylag också men jag är ju från Skellefteå så jag måste klaga. Istället får du själv drömma om Nizivijs och Davidssons skridskoåkning, Lundströms otroliga förmåga att simma på isen och rädda allt som av någon anledning skjuts lågt. Blunda och njut av Erik Forsells otroliga kampvilja och Cristofer Abrahamssons tanklösa spel som på något sätt ger resultat. Eller varför inte Anders Söderbergs vändradie som slår Volvo med hästlängder, Ramstedts magnetklubba eller Hirvonens gasen-i-botten-även-om-jag-dör-taktik.
Ja, det finns mycket att njuta av i Västerbotten i dessa dagar även om nu Micke Leijnegaard i ett kåseri i en Universitetstidskrift påstår att Umeå inte tillhör Västerbotten utan Stockholm. Jag är övertygad om att länets två ishockeystoltheter kommer att mötas i vårens Superallsvenska serie och där kanske lagen kan göra upp på rätt nivå, där båda lagen har rätta inställningar och förutsättningar.
