Skellefteå AIK-bloggen: Hockey är fan inte bra för blodtrycket och nerverna.
Igår utsattes man verkligen för tjusningen med att vara supporter åt ett hockeylag, då man under hela matchen kastades mellan hopp, förtvivlan, ilska och glädje. Det var en match som verkligen innehöll allt enligt mig. Det var fart, fläkt tacklingar, mål, nerv, bra fart på publiken etc. och helt ärligt så vette fan om man som supporter inte var mera trött än de spelare som var på isen.
Att vi sedan gick segrande ur striden kändes bara så skönt, och jag måste säga att jag tycker det är skönt att det avgjordes på ett ganska så "riktigt" hockey mål och inte på en dundertabbe av någon spelare som hade fått bära hundhuvudet. Visst kan man se Tärnströms utv som matchavgörande om man vill det, då det både är klantigt och oturligt att hans klubba åker upp i nyllet på Forsell, men det är sådant jag räknar till spelet och därmed inte till "tabbar".
Även om vi vann matchen, och nu vände tillbaka momentum i matchserien så ska man inte räkna ut Gnaget på något sätt. De är grymt farliga och varje gång som de kom i våran zon, speciellt i Sudden, så höll jag andan för de skapade fan farligheter nästan varje gång och man får inte ge spelare som Rosén, Gynge, Steen eller McDonell för mycket utrymme. De höll på att sluta i katastrof för oss, men som tur var så letade sig pucken utanför vårt mål.
För i ärlighetens namn så skapade Gnaget minst lika farliga läge som vi vaskade fram innan Jimmie Ericsson satte dit 4-5 pucken. Lite småhumoristiskt måste jag ändå tycka det är, då vår Kapten går in och gör 2 riktigt viktiga mål, medans Gnagets motsvarighet, Dick Tärnström, sitter utvisad 2+2 min för en hög klubba. Ganska enkel matte om vilken kapten som mådde bäst efter matchen.
Vad som jag skulle vilja säga fällde avgörandet igår var vår off-ice träning, för det är inte en lögn att säga att vår spelare såg betydligt mycket piggare ut än Gnagets spelare gjorde. Om det nu går att säga att någon spelare ser pigg ut efter dryga 110 minuters spel.
Det är samtidigt nu som spelarna ska få lön för all tid de gjort i gymmet och cyklar och what ever, och det är nu som de säkerligen är glada att de har blivit pressade så hårt för nu orkade hålla uppe fokus och hålla uppe spelet bra trots mycket speltid och utdragen match. Jag tyckte att det märktes ganska väl i skillnaden på orken i slutet av lite längre byten, för även om våra spelare såg trötta ut så såg nog Gnagetspelarna ännu tröttare ut, och sådant kan vara riktigt avgörande om det blir en lång matchserie med flera förlängningar.
Men åter till rubriken och det kan kortfattat beskrivas som så här:
1-0: Jaja, sådant som händer och det är tidigt i matchen. (normal puls)
2-0: Men vad F*N? (ilska)
2-1: Så där ja, nu är vi med igen och psykologiskt viktigt mål. (lättnad, lite lägre puls)
2-2: YES! Äntligen Möller! Nu tar vi tag i matchen! (Glädje, hög puls)
2-3: Så det kan gå när haspen inte är på. Håll igen perioden ut nu! (hög puls)
3-3: MEN VAD F*N??? Ut med puckuslingen ur zon! (ilska som bara den)
4-3: Jaha, vad sysslar vi med? (en känsla av uppgivenhet infinner sig, och en fjärrkontroll i golvet)
4-4: Oh My captain, My Captain! (från vredsmod till hopp, och pulsen ökar)
Alla förlängsningsperioder: Hög puls, nervositet och ett humör som går upp och ner i takt med att spelet böljar. Här åkte även ostbågarna fram, för nu hade naglarna tagit slut.
4-5: Jimmie Ericsson är vår Kapten! (lättnad till tusen, hög puls som fan, blodtryck på övertryck och ingen trötthet trots övertid)
Tur att det är ledig dag från hockey idag, för det kommer säkerligen att bli en blir hård strid på fredag. Gud bevare mig väl, måste nog köpa hem Valium och lustgas.