Skellefteå AIK-bloggen: Luleå: tråkiga(?), trista(?) men Seriesegrare.
Naturligtvis så satt jag på plats i Skellefteå Kraft Arena i lördags för att att bevittna det sista derbyt i Grundserien, men om det blir det sista derbyt för säsongen står skrivet i stjärnorna ännu. Som det ser ut nu så är det många hinder på vägen innan Skellefteå-Luleå möts igen, och jag vette fan om jag verkligen vill att Skellefteå ska möta Luleå i en final.
Det har hela säsongen klagats på att Luleå är tråkiga och rena döden för svensk hockey, och jag har även jag skrikit högljutt om hur jävla tråkiga och enkelspåriga de är i sitt spel, men är det verkligen så? Många gör det enkelt för sig genom att svara: JA på den fråga utan att tänka efter en sekund. För om sanningen ska fram, för min del iaf, så måste jag säga att jag delvis har fel i min utsago.
Visst jag tänker inte säga att det spelar den roligaste typen av hockey i egen zon, utan de spelar på gränsen till barnsligt enkelt där det gäller att få ut pucken från farligt område. Om det sedan leder till icing så må vara hänt, för de vinner inte bara några sekudners vila, de vinner ju även ett tempot dras ned och ett stundande momentum/tryck från motståndarna kan avta en smula och Luleå får helt börja om från likalägge igen. Sedan har Luleå många duktiga tekare, så en tekning i egen zon är inte hela världen för dem.
Samtidigt så har hockeyn i övriga lag gått över till att bli mera offensiv och att man ska spela sig ur egen zon och spela attraktiv offensiv defensiv, och när nu Luleå spelar som de gör så blir de ju hackkycklingar av alla Experter och hockeyälsakare. Man ska tydligen inte göra det enkelt för sig i dagens hockey, och man ska tydligen inte få gå sina egna vägar.
Tidigare har de ju hetat: "slå en icing om ni är trängda", och det deviset lever verkligen Luleå för. Visst kan det blir alldeles för mycket icing och alldeles för lite spel från deras defensiva zon. Spelet enkla grunder går ju ut på att freda sitt mål och ofreda motståndarnas mål, så enkelt är det ju faktiskt.
Sedan tycker jag vidare att det är lite för enkelt att säga att Luleå är tråkigt, för över hela isen kan jag inte säga att det är tråkiga alls. För ser man till hur de spelar från röda linjen och framåt så tycker jag fan att de är riktigt tunga och svåra att möta. I anfalls zonen så är spelar de likadant som vilket annat lag som helt. Visst så har de kanske att lite extra tänk i backchecking vid förlorad puck, men det ser jag inte som tråkigt ut det ser jag som en riktigt bra taktik. De vill inte tappa folk i försvarsspelet.
Så hur man än ser på det, så är det poängen som räknas och när man summerar det hela så är det Luleå som vinne grundserien och kan stoltsera med det. De var helt enkelt det bästa laget poängmässigt äver 55 omgångar. Att sedan andra lag kanske spelade mera underhållande hockey, gjorde flera mål etc, så blekar det i slutändan. Man får ju som sagt var inte bonuspoäng för att fancy spel och meningar som: "men offensivt spel ska äras" och "Luleå är döden för svensk hockey" är väl kanske båda sanningar men likväl så var det inget annat lag som kunder rubba dem från Seriesegern över 55 omgångar,
Nu låter denna text kanske som en kärleksförklaring till Luleå från en som håller på Skellefteå AIK, men jag måste bara få ge min syn på att många inom Svensk Hockey kanske gör det enkelt för sig och följer med den våg som startas av våra Experter runt om i Sverige. Jag tänker inte utmåla sig som en Expert heller, för det är jag inte.
Samtidigt så måste jag ju även hålla med Experterna oxå, och det räcker med att Luleå spelar denna typ av hockey, för det skulle inte vara kul att se två lag spela denna typ av hockey i samma match. Man vill ju se på underhållande hockey då man betalar dyra pengar för att komma in i Arenan, och underhållningsvärdet av ett möte med Luleå är ju kanske inte det största måste jag säga.
Men hur som haver så har Luleå gjort det riktigt bra säsongen igenom, och de har gett alla lag en stor utmaning att anta. För visst är det enklare att försvara sig än att anfalla, och det är just här som utmaningen ligger. Motståndarna måste göra det svårt för Luleå att försvara sig, genom att spela ett enkelt anfallsspel. Helt enkelt måste motståndarna vända på steken och använda Luleås försvar som sitt eget anfallsvapen och det är inte helt enkelt med den disciplin som Rönken och Bulan har fått in i alla sina spelare.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma i detta röriga inlägg, men det är även en bra måttstock för hur mina känslor för Luleå är. För samtidigt som jag avskyr att se dem spela med sin defensiva inställning och sitt "plexi-ut", så kan jag inte blunda för att de är det bästa laget poängmässigt under Grundserien det är beundransvärt även det.
Kort och gott: Luleå rör om känslorna hos alla denna säsong.