Skellefteå AIK-bloggen: En demonstration som heter duga
Där kom den då, efter tre omgångar, den riktiga demonstrationen på hur stark maskinen Skellefteå AIK är säsongen 11/12.
Ett helt lag som gör jobbet. Inte en kedja, inte två femmor, inte de enheter vars spelare är pigga för dagen - utan en lagmaskin som håller en hög och bra nivå i 60 minuter. Hela laget hade ett grundtempo som ett Linköping - som hade det dära nöjda, det dära tillfredställda inret som lag med tre raka vinster alltid har - helt enkelt inte kunde matcha.
Linköping pendlade, men man nådde aldrig upp till Skellefteås grundtempo ikväll. Och Skellefteå, i sin tur, pendlade också, men då pendlade man uppåt.
Dom gångerna var det klasskillnad.
Vissa spelare utmärkte sig visserligen i Skellefteå, men det var ändå en laginsats från start till mål. Det fanns tendenser mot Färjestad, men då klarade man inte av att hålla nivån hela vägen, då erbjöd man Färjestad initiativet, och Färjestad tog det.
Men initiativet, eller ens ens ett litet uns av det där initiativet erbjöd man inte i kvällens match.
Framförallt så var man genomstarka i powerplay och boxplay. Matchen avgjordes visserligen inte där, men hade man inte varit så starka i specialteams så hade Linköping kunnat göra match av det här ändå. Just att PP-spelet har blivit så mycket bättre sedan förra matchen kan tyckas konstigt, men det handlar bara om självförtroende. Och det hade man gott om. I boxplay täckte man helt rätt skott, de man släppte igenom var ofarliga och siktfria för Eriksson, och man synade verkligen ett långsamt Linköping, man tvingade östgötarna att arbeta hårt för att komma in i offensiv zon, än mer för att få etablera något tryck. Man vann duellerna tidigt i sekvenserna, man växte, Linköping krympte, och AIK var hänsynslösa i sitt utnyttjande av det övertaget. Linköping fick inte andas.
Ett konsekvent, tempostarkt och taktiskt klokt Skellefteå åt upp ett av seriens allra bästa lag på bortais. 0-4 i Cloetta Center. 0-jävla-4.
Och jag är faktiskt inte förvånad.
Det är ju det här som man har pratat om, det är ju det här vi blev teasade med mot Färjestad. När allt klaffar, hela vägen, då är det så här det kommer att se ut. Oavsett vilka man möter, oavsett om man spelar hemma eller borta.
Frågan är bara hur ofta man kan nå den här nivån. Och det svaret får vi ju vänta på..
***
Jocke Eriksson fick en perfekt ES-premiär. Inte så mycket på grund av matchbilden - de skott han fick var oftast svåra, och när Skellefteå var så starka så fick han ofta stå sysslolös - utan mer på grund av att han verkligen fick hjälp av backarna. Och i numerära underlägen fick han inte dom dära svåra PP-chanserna mot sig, dom dära riktigt klara målchanserna som man bara får i powerplay - tack vare att utvisningsdödarna var oerhört bra.
Oavsett: En riktigt bra premiär för Jocke, det lovar väldigt, väldigt gott inför fortsättningen. Och det är ju givetvis enormt skönt för honom att få hålla nollan.
***
De forna AIK-backarna i Linköping hade ingen särskilt bra dag på jobbet. Erik Andersson, som brukar vara så stabil, hade problem, och gjorde faktiskt en dålig match. Johan Åkerman hade än större problem, och bjöd ju också Goren på 0-4-målet.
***
Carl Söderberg har slutat med sitt special-visir. På tiden.
***
Bud Holloway har ett av de absolut, absolut bästa slagskotten i ligan.
***
Niclas Burström var en spelare som inför säsongen hade goda möjligheter att bli den bästa backen i AIK. Ärligt talat så är han det redan. Han är inte fantastisk idag, men han är riktigt bra i byte efter byte, match efter match. Inga misstag. Mest trygg, mest stabil av alla. Det finns nog väldigt, väldigt få exempel på backar som är så färdiga, sett till helheten, i så ung ålder som Burström.
***
Oscar Lindberg är inte där ännu, men det kommer. Han behöver bara matcher. Tror fortfarande, trots att han var relativt blek ikväll, att han blir årets utropstecken i Elitserien.
***
Riktigt bra insats av domarna. Dom uppmärksammas ju, som vi vet, sällan när dom gör det bra, men ikväll var det en genomgående konsekvent och bra nivå trots att det var två domare på isen - just då brukar ju nivån vara ojämn. Men inte ikväll alltså.
***
Anders Söderberg är fortsatt pigg, så även kedjekamraten Bellemare - men det lossnar inte ens i en AIK-målglad match som denna. Framförallt Bellemare, som ju ska ha sin stora målskyttssäsong i ES i år, får gärna sätta säsongens första snart.
***
Vi avrundar med betyg på spelarna:
Joacim Eriksson 4
Jan-Axel Alavaara 3
Hannu Pikkarainen 3
Jimmie Ericsson 4
Erik Forssell 3
Lee Goren 3
Tomas Skogs 3
Fredrik Styrman 2
Oscar Möller 3
Oscar Lindberg 2
Bud Holloway 4
Fredrik Lindgren 3
Niclas Burström 4
Anders Söderberg 4
Pierre-Edouard Bellemare 4
Johan Forsberg 3
Christian Söderström -
Rasmus Edström 2
Fredrik Hynning 3
Martin Lundberg 4
Melker Karlsson 3
Växjö på lördag. Ny bortamatch, men det är ju på bortaplan som AIK har fått ut mest hittills.
Klarar man av att göra det lika bra på bortaplan i två matcher i rad?
Det tror jag väl att man ändå ska kunna.
