Skellefteå AIK-bloggen: Är det över nu? Är det kört?
Kul.
Vi gör en av våra bättre matcher i hela slutspelet, och har väl inte varit så här överlägsna vårat motstånd i någon match - men lik förbannat förlorar vi, och lik förbannat är finalserien avgjord. För avgjord, det är den. Man vinner inte tre raka matcher mot Färjestad i en finalserie, inte om man heter Skellefteå AIK och spelar sin första final på 33 år. Och inte när Färjestad har ett nytt jävla monster i mål...
Det är inte helt omöjligt, naturligtvis inte, vi visar ju idag att vi är groteskt bra när vi spelar som vi ska. Men det ska mycket till, så kan jag väl säga. Är 3-1 i matcher rättvist till finalserien? Aldrig. Förra hemmamatchen var jämn, och kunde sluta lite hur som helst. Även om Färjestad förtjänade att vinna den så gjorde vi också det. Och med tanke på dagens match, då vi är så jäkla bra att vi får tunga, starka och skickliga Färjestad att bli så jäkla dåliga - förtjänar vi två matcher bara efter kvällens match.
Det var visserligen en individ i Färjestad som förtjänade att vinna idag. Vem det var behöver jag inte säga.
Dagens match var, som sagt, sjukt bra. Det finns två saker att gnälla på, det är dels att Jimmie Ericsson tar två totalt onödiga utvisningar på grund av sitt humör, där den första ger dom ett 4-3-läge och ett initiativ i matchen, och där den andra förstör vårat läge att avgöra matchen i powerplay och istället gör att vi får spela 4-4. Och det andra är ju naturligtvis att vi inte sätter chanserna. Det måste man. Gör man inte det så åker man på orättvisa förluster.
Annars var allting väldigt bra. Sättet vi pressar dom på, över hela isen, och sättet vi hjälper varandra på när vi själva blir pressade. Offensivt hittar vi den dära fantastiska lekfullheten, som vi kombinerar med att vara rejäla och spela ordentligt. Så ordentligt man bara kan, nästan. Man jobbar klart varje situation, man tvekar aldrig, man vågar verkligen.
Otroligt bra, verkligen. Allt som saknades var ju då målen. Fruktansvärt tråkigt.
Spelar vi så här på torsdag finns alla chanser att vinna - men problemet är att Färjestad knappast tillåter oss att göra det. Vi får se, det blir i alla fall en otroligt intressant match, så mycket vet jag. Det kanske dock inte var så bra att det blev så här, att vi gjorde en så otroligt bra match idag när vi förlorade, för nu lär knappast Färjestad ta lätt på uppgiften på torsdag. Dom vet att det kommer att krävas en hundraprocentig insats från deras sida. Det hade varit bättre om vi inte lärde dom det ikväll, eftersom att vi ändå förlorade.
Men för oss själva var det bra det här. Nu vet vi vad vi måste göra för att vara bättre än Färjestad, och nu vet vi att vi kan vara bättre än Färjestad.
Vi har rest oss ur underlägen tidigare i det här slutspelet, vi har tagit oss upp ur tuffa gropar, vi har till och med klättrat upp för små berg. Men nu ska vi klättra upp för världens tuffaste och jobbigaste berg. Det kommer att blåsa, det kommer att ta oerhört länge att nå upp, och vi kommer inte hinna vila nånting på vägen. Inte en sekund. Och vi har ingen lina, faller vi så är det kört. Tappar vi taget på minsta lilla sätt så är det kört.
Men som Pea Israelsson har sagt efter varje förlust i Karlstad här i finalserien, och som vi ska sjunga hela vägen upp för berget:
AIK - VI GER ALDRIG UPP
Aldrig någonsin.
