Skellefteå AIK-bloggen: Befogad optimism
Kross igår i semifinal 5. Spelmässig och målmässig mangling. Vad kan man konstatera efter det då? Ni vet, bortsett från att you'd really 8-2 be an AIK-fan today.
Den har jag velat använda länge.
Men bortsett från det? Inte mycket.
Det var ju bara en av två semifinalsegrar man behövde för att nå final. Nu är det en. Och nu är resultatet, och ändå också den spelmässiga prestationen fullkomligt oväsentlig. Det blir en helt, helt annan match på Hovet om dryga 20 timmar. Och då måste ju både AIK och Skellefteå glömma den senaste matchen. Och AIK får inte vara för ledsna och Skellefteå inte för glada efter gårdagens match.
Och det borde ju båda lagen, som den här serien sett ut, inte ha några större problem med.
Jag tror det blir en jämn match. Men jag tror ändå att Skellefteå - precis som i kvartsfinalserien mot Modo - kommer att fixa det redan i match 6. Vi vet hur bra Skellefteå är när man spelar avslappnat. När man kombinerar det avslappnade och det lekfulla med att spela disciplinerat och noggrant. Och när arbetsinsatsen är på topp, som man ju måste begripa att den behöver vara efter de två senaste tröga starterna i Stockholm.
Jag har känt i hela serien att Skellefteå är lite för skickliga för AIK, att Skellefteå kommer att fixa det här bara serien inte blir för kort och man inte hinner få en relativt lång matchutväxling (6 eller 7 matcher, som man nu fått) just för att Skellefteå SKA vara ett bättre i längden än AIK. Den känslan har växt sig starkare i de senaste tre matcherna. AIK har inte det där lilla extra. Det har Skellefteå. Gnagets högstanivå är inte i närheten av Skellefteås.
Det börjar ta ut sin rätt mer och mer, den där skillnaden.
Bra känsla.
***
...någon som däremot inte håller fast vid vad han känner särskilt länge och särskilt ofta - det är Expressens Magnus Nyström.
Någon som kan förklara karln sysslar med?
Skellefteå och AIK har ju pendlat lite i den här serien, man har turats om att vinna matcher, och turats om att visa styrka - och jag kan förstå att omröstningarna på Sportbladet pendlar på ett komiskt sätt efter varje match i den här serien (ena dagen tror 80% av läsarna att Skellefteå går till final, och två dagar efter när AIK kvitterat till 2-2 i matcher så tror 75% att AIK tar sig till final och så vidare), det köper jag. Det är så det brukar funka.
..men vad jag inte kan förstå är hur en "seriös" skribent på en av landets två största kvällstidningar kan göra helomvändningar efter VARJE match och vara HELT ÖVERTYGAD att det ena laget kommer att vinna hela serien ena dagen, och HELT ÖVERTYGAD om att det laget som nyss skulle vinna serien INTE HAR EN CHANS att ta sig till final två dagar senare, och listar massor med argument i varje text om varför just AIK eller Skellefteå kommer att gå till final. Så håller han på i vartenda krönika. Vartenda en. Ändrar sig gång på gång. Och är HELT ÖVERTYGAD, återigen, om att det ena laget kommer att gå till final ena dagen, och det andra laget nästa dag.
Jag förstår att Nyström MÅSTE få klick på sina artiklar på nätet, och att han måste hjälpa Expressen att sälja tidningar. Branschen är stenhård, och "presterar" han inte (får klick osv) så får han ju i längden inte behålla sitt arbete, eller i alla fall inte samma utrymme.
Jag förstår allt det.
Men hur han gång på gång kan pajas-förklara sig själv på det sättet är helt bortom mig.
Otroligt pinsamt.
Ingen annan som reagerat?
***
Jag har varit lite frånvarande. Så jag har inte hunnit med att gratulera Timrå och Rögle till elitserieavancemangen. Stort grattis, så klart. Starkt av Timrå. Otroligt starkt.
Och Rögle? Via Förkvalserien, som ju som sagt är ett MONSTER, till en andraplats i Kvalserien. En enorm prestation. Att kalla det en bragd är inte ett overstatement.
Och Djurgården? Tufft..
Och Brynäs är finalklara! Går vi nu till final, så är jag glad att det i så fall blir mot Brynäs. Även om en revansch-möjlighet mot Färjestad var lite lockande så känns en finalserie mot Brynäs betydligt roligare. På nästan alla sätt.
Grattis, Brynäs.
Och förrsten: Att Brynäs kvalificerar sig ganska tidigt, redan efter fem matcher, och att Skellefteå AIK (återigen, OM vi nu går till final) gör det efter sex eller kanske sju matcher - det är inte ett problem för Skellefteå. Det är snarare bra. Skellefteå AIK har gång på gång haft stora bekymmer efter uppehåll som är längre än fyra dagar. Väldigt stora. Så det är positivt.
***
Ni har väl hört den nya AIK-hymnen?
Wannadies-Wiksten är mannen bakom låten, och hans egen dotter sjunger den så fint, så fint. Hymner är verkligen inte enkla att skriva. Det finns få som skrivits nyligen, med Joel Almes IFK-hymn som klart undantag, som överhuvudtaget är bra. Men denna har nånting. Även om texten inte är HELT hundraprocentig så finns det ändå något där.
På den tredje semifinalen i fredags så försökte min bänkgranne dra igång någon typ av allsång när hymnen rullade på jumbotronen. Utan resultat den gången.
Men kanske i framtiden?
***
Tillbaka till morgondagens match. Och Viktor Fasth.
De gånger Skellefteå lyckats "knäcka" Fasth så har man vunnit klart. Fasth är, om man hårddrar det lite, anledningen till att AIK kan tävla med Skellefteå i den här serien. Det är ju i mångt och mycket så. Utan honom hade AIK inte varit där dom är.
Båda gångerna Skellefteå har knäckt Fasth har det varit i Skellefteå Kraft Arena.
Kan man inte knäcka honom på Hovet?
Klart man kan. Det är väl klart att Klingberg kan åka fram till honom och provocera fram två slag mot huvudet även på Hovet (trots målkavalkaden så var det kanske matchens behållning senast) och det är väl klart att domarna måste göra något då. Och det är väl klart att Fasth tappar mycket efter en sådan situation som kostar utvisningsminuter.
Det är kanske inte sportsligt. Men ska man åka runt och ägna sig åt att vara sportslig i ett slutspel så får man inte vara med länge. Och hade det varit tvärtom, om vi hade bytt trupper och vi hade haft en Viktor Fasth som betyder allt så hade dom inte tvekat.
På honom bara..
..men kom ihåg att spela hockey också.
Skellefteå är ju ett skickligare lag. Och det ska som sagt visa sig i längden. Och match sex börjar ju vara den där "längden". Skellefteå borde vinna. Det känns så.
Även om jag nu vet att det inte betyder något med den här 8-2:an igår, och att man verkligen inte ska sugas med i optimismen som kommer efter vinster i den här serien, så känns det ändå som att NU, nu tar vi det här i mål. Nu är vi verkligen bättre.
Nu är optimismen befogad.