Skellefteå AIK-bloggen: Det är svårt att förstå
Jag ska, precis som så många andra, också kommentera det oerhört tragiska som har hänt idag den 7:e september. Inte för att inte tillräckligt många inte har gjort det, inte heller för att jag på något sätt förväntar mig att någon vill det - och inte bara för att visa att jag bryr mig, utan mest bara för att jag själv vill.
Jag vill helt enkelt göra det.
Det är ju så med skribenter, särskilt ideella som här på SF, att man skriver för att ventilera åsikter och tankar man har kring matcher och nyförvärv och så vidare.
När såna här saker händer vill man, och behöver man, naturligtvis också ventilera på något sätt.
Men det är svårt att skriva någonting som berör, något av substans, då man helt enkelt inte förstått vad som har hänt ännu. För det har man ju inte. Ett helt lag har lämnat hockeyn. 44 personer ur samma förening är borta. På en och samma gång.
Man förstår det inte.
Det finns andra gånger såna här saker har hänt. Det mest kända exemplet är Manchester Uniteds krasch 1958. Det är lite mer än 50 år sedan. När man pratar om det idag så tror man knappt fortfarande att det är sant.
Och så händer det igen idag. 2011.
Jag har själv träffat Stefan Liv en gång. Det gör det hela ännu svårare att förstå för mig.
Men vad som är väsentligt är att det är svårast att greppa vad som har hänt för de anhöriga. De fruktansvärt många sorgdrabbade som inte förstår någonting.
Stefan var småbarnsförälder, dessa barn är helt enkelt för små för att kunna förstå vad som har hänt.
Det gör ont i hjärtat när man tänker på det.
Det gör också ont när man tänker på alla de andra anhöriga. Om beskedet dom behövde få.
Usch.
Man får, precis som så många säger, perspektiv när såna här saker händer.
Vad fan är ishockey? Egentligen?
Ingenting alls, en dag som denna.
Vi på Skellefteå AIK-redaktionen sänder våra varmaste tankar till de anhöriga.
Och till de bortgångna.
Vila i frid.
