Skellefteå AIK-bloggen: Guldläge

Dramatiken fortsätter i den här serien, herregud egentligen, det kan ju verkligen inte bli mer tajt och jämnt än så här. Hyperviktig seger för Skellefteå, och extremt tungt för Luleå så klart. Man krigar hela vägen in i kaklet, och är ju så nära. Oerhört tungt. Nu har Skellefteå världens guldläge. Nu kan man komma till Coop Arena på torsdag och spela helt utan press, mot ett lag som spelar med all press i världen. Det viktiga är att vi är redo, att varje spelare och ledare är beredda på vad som komma skall. Luleå kan göra sin sista match på torsdag. Man har kämpat stenhårt hela säsongen, och lär kämpa hårdare än aldrig förr på torsdag. Det kommer att bli åka av.

Så länge Skellefteå är med, och inte släpper in några tidiga mål, så har man dock bra chanser att klara av det. Ju längre matchen lider, desto mer pressade blir Luleå. Men det gäller att man är med.

Och worst case scenario, vi får en sjunde avgörande på lördag, på hemmaplan. Visserligen är ju pressen på oss då, men det här är ändå ett otroligt bra läge. I kvartsfinalserien satt vi i samma båt, 3-2 i matcher inför den sjätte matchen på bortaplan i Cloetta Center. Då var vi nära, men orkade inte hela vägen mot ett Linköping som gav allt dom hade. Finns säkert saker man kan ha lärt sig från det. Så det känns bra, otroligt bra. Och återigen, hade vi förlorat den här matchen, då hade läget varit det motsatta. Att undvika det läget känns faktiskt ännu skönare än att ha skaffat sig det här läget, if that makes sense.

Dagens match då? Ja, det blev inte powerplayspelet som avgjorde den här gången heller, som jag hade övertygat mig själv om att det skulle - men den här serien är ju så oförutsägbar den bara kan bli. En krigarinsats hela vägen, som bars upp och stabiliserades av ett väldigt bra försvarsspel. Luleå är luriga i offensiv zon, dom har många spelare som är livsfarliga runt mål, spelare som är extremt skickliga på att täcka och hålla puck med motståndare i ryggen. Det kom många chanser där, men det studsade inte riktigt Luleås väg. Första perioden var Skellefteås klart bästa, man gjorde en sån där förstaperiod på hemmaplan som man lyckas göra ibland, då man bara blåser på och är först på alla puckar, och hela tiden går framåt. Det var i den perioden vi var som mest offensiva, men ändå så leder vi bara med ett mål efter 20 minuter. Luleå är klart bättre i andra, vi kontrar visserligen bra - precis som Luleå gjorde i första - men det är Luleå som skapar mest farligheter. Vi klarar oss ändå från den perioden med fortsatt ledning, vilket kändes bra.

Men jag tror inte att Anders Forsberg kände sig särskilt trygg med att beordra laget att gå in och försöka stänga matchen i tredje perioden, men man hade liksom inget val. Skellefteå stängde väldigt bra, och drog ned tempot på Luleå som försökte, men inte riktigt nådde hela vägen fram. Hadelöv är Hadelöv. Stabil och lugn. Hans kroppsspråk talade om för Skellefteå-spelarna att det här skulle gå vägen, och alla trodde på Hadelöv. Den tryggheten gav Skellefteå styrkan att stå emot det lag som verkligen symboliserar "it ain't over till the fat lady sings". Det säger mycket om Hadelöv. Det säger allt om Hadelöv.

Och då fick vi, till slut, till slut, till slut, slippa en förlängning. Äntligen.

Vilken lättnad..

Vi tar lite spelarbetyg:

Andreas Hadelöv 5

Ivan Majesky 3

Niclas Burström 3

Johan Forsberg 2

Yared Hagos 3

Pierre-Edouard Bellemare 4

David Rundblad 3

Fredrik Lindgren 4

Christian Söderström 4

Erik Forssell 4

Jimmie Ericsson 4

Adam Larsson 4

Tim Erixon 4

Melker Karlsson 4

Oscar Lindberg 3

Anders Söderberg 4

Mikko Lehtonen 2

Fredrik Warg 3

Joakim Lindström 2

Martin Lundberg 3

Ungefär så. Kedjan med Ericsson, Forssell och Söderström är lagets bästa just nu, och har varit det över tid också. Kul att dom får chansen att starta i powerplay. Lehtonen och Lindström såg man inte särskilt mycket av idag heller, och även om det så klart är ett sparkapital så börjar det ta otäckt länge innan det plockas fram. Juniorbackarna har ingen lätt kväll, men dom gör det ju ändå så bra. Att ha så många juniorbackar i ett och samma semifinal-lag är häftigt, att dom klarar av det är också häftigt. Även om det är supertalanger så är det ju inte bara för dom att gå in o spela, liksom. Karlsson, Lindberg och Söderberg är otroligt nyttiga i såna här matcher. Och dom är bra i alla perioder också, deras spelsätt passar in oavsett om det är Skellefteå eller Luleå som är det bättre laget i en viss period. Mest problem i egen zon har ju, inte helt oväntat, förstaformationen - som idag stod som fjärde. Det är ingen hemlighet att dom är svaga i egen zon. Antingen så vill man för mycket, eller så är man för passiva.

Andreas Hadelöv håller nollan, och kan inte få annat än en femma i betyg. Andra nollan i slutspelet hade inte kunnat komma lägligare. Som jag var inne på tidigare så är hans lugn outstanding. Det känns som att han har full koll hela tiden.

Även om vissa spelare utmärkte sig mer än andra idag så var ju det här en kollektiv insats. Från första perioden då man ångade på och spelade offensivt, och vidare i matchen då man blev mer defensiva. Alla tar sitt ansvar, alla bidrar på sitt sätt. En lagseger.

Jag är nöjd.

Till sist så vill jag avsluta med att säga att plakatbanderollen som löd "#19 - våran Tranströmer" var briljant. Stort för Foppa, ännu större för Tomas.