Skellefteå AIK-bloggen: Hemmaproblem
Problematiken på hemmaplan fortsätter.
HV71 skulle bli tuffa, det visste vi på förhand, och dom visade att dom är ett riktigt bra bortalag i år.
Riktigt, riktigt bra.
HV fick den matchbild man ville ha, man fick den sortens match där spelare som Falk (vilken jobbig jävel han är ändå, Falk), Ledin och Sundh fick leda laget och dominera, och sen hade man då en riktigt vass duo i Joensuu/Krog som gjorde de två mål man behövde.
Bortsett från att HV tog för många utvisningar så måste ju Dahlén vara oerhört nöjd med matchen. Den blåvita maskinen utstrålade ett lugn och en säkerhet matchen igenom, trots alla numerära underlägen. Dom visste att dom skulle vinna, kändes det som.
Imponerande.
Skellefteå hade verkligen svårt. HV checkade väldigt högt med två man, systematiskt, och Skellefteå-backarna tvekade. Där vann HV de flesta sekvenserna, innan de ens hade hunnit börja. Det gick för långsamt i uppspelsfasen - och hela Skellefteås spelsystem raserade fullständigt. Antingen blev man fastcheckade - eller så hade HV hunnit stänga mittzonen när man väl fick kontroll. AIK var inte förberedda på att behöva ge understöd i egen zon, till egna backar, i så stor utsträckning som det krävdes. Man tappade fart, man tappade energi.
HV styrde med pucken - HV styrde framförallt utan pucken.
Problemet? Att man tvekade. Man behövde vara snabbare i passningsspelet, snabbare på att ge understöd, snabbare på att vända när man spelade bort pressen. När HV checkar så högt som dom gjorde, då måste man straffa dom. Man måste hota med spelvändningar. Och det måste gå snabbt.
Men det gjorde man inte. Man blev tagna av HV, och det fanns ingen plan B. Man fick fatta egna beslut, och det var där de individuella misstagen kom.
Skellefteå hade ändå kontakt i de två första perioderna, då HV tog så många utvisningar, men i powerplay blev tveksamheten bara ännu mer påtaglig. HV:s boxplay var bra, stressade och pressade, och när AIK väl spelade sig loss från pressen, när man väl organiserade och etablerade sig i zonen ville man för mycket. Man spelade svårt.
Framförallt andrauppställningen, som enligt mig saknar struktur helt och hållet. Bellemare tog ansvar, och tog på egen hand någon slags playmaker-roll. Det blev inte bra.
Skellefteås powerplay är ojämnt just nu, och så brukar de ju alltid vara tidigt på säsongen - men det känns ändå som att AIK:s powerplay 11/12 kommer att gå väldigt mycket upp och ner. Oerhört bra i vissa matcher, och oerhört dåligt i andra.
AIK:s problem med att spela på hemmaplan är att man vill lite för mycket. Man spelar lite för svårt. På bortaplan gör man jobbet, det jobb man ska göra, och man spelar verkligen enkelt. På hemmaplan spelar man allt annat än enkelt.
En ytterst enkel syn på saken, kan tyckas, men det är ju så det känns. Borta gör man jobbet, hemma vill man lira.
Det funkar inte mot ett starkt, tufft, cyniskt och smart bortalag som HV71.
Det finns så klart bra tendenser, även i en match som den igår. Tredjeformationen är riktigt bra. När Bellemare gör det han ska så håller han högsta elitserieklass - även om han har märkligt många toppar och dalar i en och samma match. Söderberg och Forsberg är två riktigt bra komplement till Bellemare, Hagos sargspel saknas inte i den formationen, direkt. Det händer vettiga saker också, konstruktiva saker, när man grävt fram puckarna. Och det går snabbt. AIK:s överlägset bästa formation igår.
Rasmus Edström visar att han är på allvar. Enkla, kloka lösningar på tuffa problem - och det är ju svårt att inte gilla hans avslappnade spelstil, och säkra flipp-pass i pressade lägen. Det är inget hjärta i halsgropen heller, som det kunde vara med Rundblad. Det känns säkert. Synd att han inte fick fler chanser i PP igår, där t.ex Alavaara inte alls lyckades.
Minus finns det många. Backparet Alm-Skogs hade enorma problem igår. Matchen igenom. I sista perioden flyttade Anders Forsberg upp duon till förstafemman, för att låta dom spela med Möller-Lindberg-Holloway och därmed få mer tid i offensiv zon - men resultatet blev snarare att Alm-Skogs drog ner förstakedjan i skiten. Utan att låta allt för hård..
Samtliga kedjor, bortsett från tredje då, kunde inte nå den nivå dom behövde nå för att verkligen hota HV. På backsidan var det bara Burström och Edström som gjorde en bra match. Faktiskt.
Eriksson var väl godkänd längst bak, även om jag tycker att han ska ta första målet.
Skellefteå var spelförande, vann skottstatistiken överlägset, och skapade väl ändå en del riktigt bra målchanser - men det var inte en bra match. Inte alls.
HV:s seger var rättvis på alla sätt och vis.
Nya tag nu. Två raka hemmamatcher kvar innan den tre matcher långa bortaturnén. Nu behöver man vinna.
På lördag väntar ett till synes ostoppbart Frölunda.
Blir något att bita i.
