Erik Forssell har förnyat Skellefteå med förnuft och fingertoppskänsla
En välutvecklad fingertoppskänsla är egenskapen som Erik Forsell inte kan kopiera eller pluggat in, även om han så önskade. Det är snarare ett tecken på han med hjälp av ett skarpt intellekt omvandlat sina kunskaper om elithockeyns drivande kugghjul till en vägvinnande fingertoppkänsla. Med denna har han med föredömligt omdöme förnyat Skellefteå AIK.
Sportchefens bästa vän eller största fiende
En framgångsrik säsong kan vara sportchefens (General Managerns) bästa vän eller största fiende. Erik Forssell fick se ett pärlband av namnkunniga spelare lämna Skellefteå efter säsongen. Han ställdes inför en rad svåra beslut när etablerade och lokalt profilerade spelare som Nicklas Burström och Arvid Lundberg satt med utgående kontrakt. Svåra beslut togs med fingertoppskänsla och sannolik vånda av Forsell. Fler väntade.
Forsell erbjöd inte Nicklas Buström en förlägning
På tränarsidan lämnade Stefan Hedlund på egen begäran. Sedan blev det klart att Stefan Klockare gick till Örebro. Forssell inledde därmed sin silly-season med minst åtta tomma platser i truppen efter bärande spelare – och två tomma tränarplatser. I ett sådant skeende när kommer klubben att knuffas per automatik, ur ett förenklat perspektiv, i en av två möjliga färdriktningar.
Bara två scenarion för framtiden
Det första alternativet är att sportchefen (GM) bygger nytt från grunden, och får ett lag som gör en sämre säsong än den föregående. Där målet är mer långsiktigt. Det andra alternativet är att sportchefen ser sin chans att bygga nytt och bygga annorlunda och bättre– och med denna aktion direkt bygga ett ännu bättre lag med likvärdig spelarbudget. Det är precis vad Erik Forssell gjort med Skellefteå. Och det är med fingertoppskänsla och förnuft han gjort det.
Forssell plockade in Pierre Johnsson – som var en veteran på isen – men ett oprövat kort i SHL-kostym. Forssell tog Robert Ohlsson från Djurgården – som har SHL-erfarenheten – men som inte har en direkt anknytning till klubben eller staden. Vilket brukar vara regel för minst en av huvudtränarna.
Robert Ohlsson och Pierrre Johnsson är som Gin &Tonic
Johnsson har styrt upp Skellefteå defensiv med bravur
På kort tid byggde Forssell om laget när möjligheten fanns. Resultatet blev ett än mer fysiskt Skellefteå som sätter hårdare press – som är jämnare över fyra kedjor. Laget kombinerar fysik med finess. Nya spelartyper har gett laget en annan karaktär med hungriga spelare som jobbar hårdare.
Forsells sammansättning av Ohlsson och Johnsson tycks komplettera varandra som Gin och Tonic, med Andreas Falk som en bartender som balanserar de två ingredienserna.
Erik Forsell löste en svår situation till det bättre
Erik Forsell tog en svår situation och gjorde det allra bästa av den. Han förnyade ritningen och renoverade lagbygget med ett utmärkt resultat. Spelarna han värvat har på kort tid underkastat sig spelfilosofin och accepterat sin roll. Är man som Erik, civilingenjör i teknisk fysisk, kan man med god fingertoppskänsla och förnuft lösa ut den ekvation som inför säsongen såg omöjligt ut att lösa.