Krönika: Skellefteå– Fenomenet att få spelare att stanna
En ny säsong stundar och SHL-lagen gör sig redo för en ny säsong och det verkar bli jämnare än på länge. Många spekulerar i hur det ska gå i år men en artikel som jag läst gjorde att valde att fokusera på helt andra saker än att tippa utgången på årets säsong.
Den artikel jag läst fanns att läsa i Aftonbladet den 15/9 och handlade om att Anssi Salmela lite slarvigt sägs vara legoknekt i hockey och att han spelar i den klubb som erbjuder mest pengar. Anssi Salmela som denna säsong kommer att husera i Brynäs och tidigare varit i MODO, HV71 och Färjestad. Även om Salmela har bytt klubb ofta så är detta inte en ovanlighet i dagens hockeycirkus. Det är snarare ganska vanligt att spelare byter klubb utifrån vem som betalar mest.
En klubb som går emot strömmen i det här fallet är Skellefteå AIK. De spelare som kommer till laget utifrån scoutas noga och ges vad jag förstår inga monstelöner förutom 1 eller 2 som då förväntas prestera därefter annars får de kicken som en del spelare fått erfara. AIK, som laget i folkmun heter och som jag kallar det i den här artikeln, värvar rätt så få spelare utifrån och det är få värvningar som floppar. Och ifall de ändå inte går så bra som väntat har man tålamod och erbjuder tid att träna ikapp och passa in i spelsystemet. Och här kommer vi till det som för mig faktiskt är lite av ett fenomen och egentligen väldigt ovanligt i lagidrott på elitnivå – AIK får spelarna att stanna i klubben.
I dagens trupp kan vi åtminstone 6 exempel på spelare (M.Svensson, T.Heed, P.Zakrisson, P.Petterström, J.Ericsson och J.Norman) med andra klubbar som moderklubb som ändå har stannat fler än en säsong hos AIK. Vad är det då som gör att dessa spelare trots lockrop från andra klubbar väljer att stanna kvar? Nedan listar jag vad jag tror kan vara anledningar. I kommentarsfältet kan ni bidra med anledningar till att AIK har en förmåga att behålla spelare.
Utvecklingsaspekten
Det är numera allmänt känt att AIK under de senaste åren har förädlat många spelare. Från att ha varit en talang som slutat att utvecklas så har de i AIKs regi fått självförtroende och blommat ut. AIK strategi att låta spelare vara kreativa och våga göra saker med pucken kan här ha bidragit. Det faktum att man får flera chanser även om man misslyckas borde också bidra till spelares utveckling i AIKs lagbygge.
Träningskvalitén
AIK är numera känt för att vara ett av de lag som tränar hårdast och smartast. Aik är oftast det lag som har mest ork i slutet av matcherna och även mot slutet av slutspelet. AIKs fystränare, Stefan Thomsson, har efter AIKs stora framgångar blivit anlitad av andra idrottare. Läs gärna denna artikel http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article19938689.ab om hur han hjälpt Charlott Kalla med träningen
NHL och KHL-export
Skellefteå AIK har på senare år exporterat en mängd spelare till olika stora ligor. Exempelvis tog David Rundblad hem Stanley Cup Bucklan till Skellefteå och Lycksele. Jimmie Ericsson med flera har skördat framgångar i KHL. Jag kan här egentligen radda upp väldigt många spelare som gått från AIK till NHL eller KHL och lyckats.
Social gemenskap & fans intresse
I Skellefteå så är AIK det som alla pratar om vilket också bör påverka spelare som spelar här. Något som här är viktigt att lyfta fram är att, i alla fall utifrån min åsikt, AIK publiken också är med och skapar ett gott klimat för spelarna. Av de matcher jag gått på i Skellefteå kraft Arena så är det ganska ovanligt att spelare i det egna laget blir utsatta för kvädesord eller svordomar. Jag må vara partisk men jag står ändå för att Skellefteå AIK har en mer tillåtande publik än vad exempelvis Stockholmslagen har.
Sen är det ju allmänt känt att en stor anledning till att Jimmie Ericsson kom tillbaka från KHL var laxfisk och havsöringsfisket i Skellefteå älven. Frågan är om det gäller övriga spelare i truppen som valt att stanna?
