Premiär, prestationer, och Pudas
Sedan årsbokslutet i april för den gångna säsongen har drygt fyra månader passerat. För Luleå innebär det ett återseende till den senaste brottsplatsen som inte gav ett lyckligare slut än det som sista punkterade säsongen. Skellefteå är det bättre laget. De vinner utan att förta sig nämnvärt. Men vad stack ut, och vad stack inte ut? Finns det små hintar om individuella prestationer som lovar mer eller mindre? Vad får Forssell att le?
Har tiden stått still för Luleå?
Ibland är det som att tiden står still. Du reser i tid, men inte i rum. Det Luleå som kommer till Skellefteå ikväll har förvisso utklassat Björklöven innan, men känns oväntat bleka. Laddningen tycks det inte vara fel på. Engsund och Tyrväinen spelar som två tjurar med adrenalin och testosteron upp till öronen. Allt ska tacklas, ingen närkamp får negligeras. Tidigt får Adam Wilsby en bröstvärmare som singnalerar att Engsund inte kommer stt släppa rödlinjen i onödan. Men det är ett Luleå som precis som i kvartsfinalserien spelar uddlöst framåt.
Mascherins mjuka handleder
Vad som inte var sig likt var Skellefteå power-play som nu åter har en Nordamerikansk prägel och Adam Mascherin visar att han kommer att bli en tillgång i power-play spelet. Kanske precis den speldosa som kan komplettera Jocke och ge avlastning och variation. Två kapabla play-makers är aldrig en för mycket om speltiden delas jämnt. Och matchen igenom bjuder han på vassa framspelningar som ger en debut i mersmak. Av Erik Forssells minspel verkar det som han gillar vad han såg av honom i power-play.
Dyra miljoner på utvisningsbänken
Andra perioden ger ungefär samma utfall som den första. Luleå är uddlösa, kommer inte in på kassen. Av Luleås två första kedjor syns inte mycket till. Omarks återkomst till Skellefteå slutar med en gamepenalty. Och det är dyra miljoner som följer matchen från utsidan. Skellefteå vinner komfortabelt med 4-0 trots att Jaokim Lindström och Petter Granberg saknades. Premiären slutar i dur för Skellefteå och moll för Luleå. Stora växlar kan inte dras av en match men onekligen var det ett steg i rätt riktning för Skellefteå AIK. En fyra-noll seger ger något att bygga på.
Det finns en del individuella prestastioner att plussa för. Naturligtvis gör Lindvall en fötroendefull insats i målet. Mer än en nolla kan aldrig begäras. PÅ backsidan visade Pudas upp varför han kommer att bli en tillgång och publikfavorit. Redan smågrinig, och spelsugen, och hade en puck i ribban i slutminuterna. I Petter Granbergs frånvaro gör Oscar Eriksson en bra match. Framåt visade Mascherin prov på bra handleder och offensivt sinne. Simon Robertsson är född 2003 - men har en fysik som gör att han står sig bra.
Forssell flinar
- Ohlsson får en drömstart
När matchen börjar närma sig sitt slut spricker Erik Forssell i ett mer ihållande leende som visar på att han är nöjd med det han sett så långt. Han är aktiv i laget i sin roll från läktaren och står i förbindelse med tränartrion i båset. För de nya tränarna ger det betydelsefulla infallsvinklar. Även om en seger på en match ger kanpphändiga tecken om en säsong kan vi åtmoinstone fastställa att Ohlsson inte kunde fått en bättre start på sin första säsong här i Skellefteå. Skellefteå får suga på karamellen några dagar innan antagonisten Björklöven får komma hit nästa vecka.
Tack klacken & publiken
Alldeles oavsett matchens utfall är det fint att se publik igen. Hockey och publik hör ihop. Som två sidor på ett mynt, där båda sidor skapar det gemensamma värdet. Därför var det fint att se och höra publik igen. Förhoppningsvis får vi mer och inte mindre av den varan framöver. Hockey förenar och ger en positiv smittoeffekt på Skellefteå och dess utspridda supportrar. I hundra år har laget varit i idrottslivet epicentrum. Och det hade aldrig vart möjligt utan publik.
