Vita Hästen - Södertälje
4 - 5

SSK hittade en väg till seger igen - och det är ju faktiskt det som räknas i slutänden

Hela havet stormar - ja så har det känts när SSK mött Vita Hästen den här säsongen. Ostrukturerat, ”grötigt” och bök och stök.
Det såg i vissa delar utav matchen i Himmelstalundshallen i Norrköping på fredagskvällen som att hemmalaget skulle få matchbilden dit de ville den här gången också.
Deras gameplan var tydlig även den här gången , spelet i egen zon skulle förläggas runt sargerna, man väntade på att SSK skulle tappa puck vid ”linjerna”, att bortalaget skulle tappa tålamodet och börja bli nonchalanta och tappa fokus. Och kanske är det den här typen av matchbild som Vita Hästen kommit fram till är den största chansen att vinna över Södertälje Sportklubb den här säsongen?

Första perioden började SSK piggt och fokuserat med bra puckkontroll och bra rörelse i anfallszon. Laget fick en tidig 0-2 ledning och det borde ha medfört en kontroll på händelserna och att kunna spela med mer ”riskminimering”.
Utfallet blev raka motsatsen - två minuter efter SSK:s andra ledningsmål så drog gästerna på sig en utvisning och precis när laget skulle bli fulltaligt så gjorde ”Gnäggen” 1-2 i svallvågorna av uppställt PP-spel.
De är duktiga i spelet med en man mer, inte så mycket att säga om det, ibland så släpper man in mål i PK då motståndaren gör det bra.
Men efter det så skulle Södertälje komma att tappa konceptet fullständigt, man blev mer utspridda, slarvigare i spelet med puck och med tre och en halv minut kvar av perioden gjorde hemmalaget 2-2. Försvarsspelet av SSK vid det insläppta målet kunde gjorts bättre om man säger så. Hela femman som var inne där var inte riktigt på tårna - behöver inte nämna mer om det, de som var inne på det baklängesmålet vet om det själva.
Lagen gick till periodvila vid ställningen 2-2.

Andra akten skulle börja som den första, SSK tog tag i taktpinnen och skapade tryck i anfallszon, saknade det lilla extra i avslutsmomenten, var inte tillräckligt rejäla i kampen framför mål. Skulle inte påstå att hemmalaget dominerade matchen fast man gjorde 3-2 när drygt halva matchen hade spelats. Då några av målen i matchen kunde räknas in på slumpkontot så var det här ledningsmålet att av dem. SSK-back förlorade lite för lätt puck vid sargen som resulterade i att en gnäggspelare blev frispelad i slottet och satte distinkt 3-2 bakom Tolopilo. Återigen, spelare i fråga som misslyckades i den duellen vet om det och är inte nöjd.

3-3 kom två minuter efter och även det målet kändes lite billigt men man klagade inte.
Det blev tyvärr inte långvarigt, om man återgår till kampen framför mål så fick en Vita Hästenspelare lite väl enkelt styra in en puck som lades mot mål från blålinjen. Detta endast 1.30 efter kvitteringsmålet.
4-3 till hemmalaget blev ställningen inför period tre.

Sista perioden skulle komma att bli mer av ett ställningskrig, skönt då att SSK:s kvittering kom tidigt in i den samma. Bra och distinkt styrning av Luchuk.
Hemmalaget likt hela matchen egentligen stack upp emellanåt med luriga puckar som skickades mot mål, med lite flyt så kunde det ha resulterat i ett ledningsmål. Men det var den här typ av lägen som hemmalaget skapade, inte på grund av press och rörligt anfallsspel i offensiv zon. Den biten stod SSK för utan att skapa de riktigt farliga lägena att avgöra matchen redan i den tredje perioden.

Till skillnad från de tidigare tre mötena mot Vita Hästen så var intrycket att SSK i den här matchen generellt hade mer samlade anfall i offensiv zon och hade mer fart i aktionerna än tidigare möten med den här motståndaren. Man hade betydligt bättre kontroll i anfallsspelet även om hemmalaget hela tiden var vakna på att hugga på tappade SSK-puckar och gå på farliga kontringar. Men som helhet en rättvis seger för SSK även man under matchens gång blir frustrerad av att man släpper till lite väl enkla mål. Tänker främst på kvitteringen i 1:a perioden då hela femman glider runt och tittar puck som yra höns. Där och då i matchen så kändes det bara väldigt onödigt att Vita Hästen fick momentum i matchen då ingenting tydde på det efter SSK:s tidiga ledningsmål.

Aaron Luchuck har värvats som en tilltänkt spets offensivt och har väl enligt undertecknads syn inte övertygat inledningsvis, kan vara så att lite mer tålamod behövs där, så kan det vara. I den här matchen så såg man någonting, han var mer delaktig i spelet och med sina två mål hoppas man att det ger honom en boost och börjar producera ännu fler poäng och mål. Det behövs för att målskyttet är än så länge utspritt på lite för få i laget. Bredden i målskyttet är en nödvändighet om man som lag vill vara med och hota på allvar när det ska avgöras fram mot vårkanten.

I ett poddavsnitt inför säsongen där Linus Videll och Niklas Bergfors nämndes som eventuella värvningar för SSK så tyckte undertecknad att det lät lite ”trött”. Har aldrig påstått att #18 är slut som spelare men mitt resonemang byggde på att man hellre hade sett värvningen för 3-4 år sedan. Att den där riktiga toppen inte fanns där längre.
Vill poängtera att man är väldigt glad över att man var helt fel ute i sitt resonemang gällande Videll.
Hans betydelse för det här laget är tydlig och är väldigt nöjd med att hans tröja hänger i SSK:s omklädningsrum. Visst - det finns de spelare som gjort fler mål i den här serien än Linus men det är få offensiva spelare som kan driva på och dominera bitvis i matcherna som Videll gör.
Nya skridskor eller inte men just nu ser det så enkelt ut när han agerar ute på isen. Han har en sådan balans i det han gör med både fart och finess, när han bestämmer sig för att vara skillnaden när matcherna ska avgöras så blir det ofta så. I närtid så finns det två exempel, två mål som liknar varandra lite. Det igår när han med några skär tar med sig pucken och bara bestämmer sig för att bonuspoängen ska hem med till Södertälje. Det andra är när han kommer med fart och snappar upp en förlupen puck mot Kristianstad och fullständigt sågar sig igenom ett helt motståndarlag.
Målskyttar finns det gott om i Hockeyallsvenskan men i Videll finns det en dimension till. En kompletthet som är svår att alltid sätta fingret på, det kan se ut att vara små marginaler och lite nonchalant ibland men han har mer kontroll än vad vi tror och en sådan balans i kroppen. En teknik och blick för spelet som inte många i den här serien besitter. Det är bara att kapitulera i det faktum att SSK kanske till och med har seriens bästa och mest kompletta forward i sin laguppställning.