Djurgården - Södertälje
5 - 4

SSK hittar vägar att förlora - en bra insats som dock lämnade mer att önska

Man brukar säga att bra lag hittar vägar att vinna, även om spelet inte alltid klaffar. Kring årets upplaga av SSK är det tvärtom inledningsvis, mycket klaffar spelmässigt men man hittar ändå vägar att förlora.

Hade inga större förväntningar på poäng när jag begav mig till Hovet. Mycket var bra med de inledande tre matcherna bortsett från resultaten men den fjärde matchen mot Vita Hästen saknade mycket, även om det fanns målchanser för att göra mer än två mål.

Tycker SSK är det bättre laget långa stunder fem mot fem mot Djurgården, i alla fall minst lika bra. Det ser hyfsat ut, vi har några bra omställningar och får snurr ibland i offensiv zon. Powerplay lämnar fortfarande lite att önska, vill se mer rörelse och platsväxlingar för att göra det svårare för boxen. Däremot var det ett otroligt framsteg för spelet i numerärt överläge under fredagen, då SSK etablerade spel flera gånger i anfallszon och gjorde två mål i powerplay. Tilläggas bör att Djurgården är väldigt skickliga i boxplay med spelare som John Norman och Daniel Brodin.

Att vi äntligen fick utdelning på chanserna vi skapar var otroligt viktigt. Det saknas kemi i kedjorna och de enda som verkligen klaffar är Emil Alba, Jacob Dahlström och Jacob Bjerselius. Det gör det lite mer imponerande att man stundtals lyckas föra matchen.

Nikita Tolopilo gjorde några bra räddningar men tror inte han är nöjd med insatsen överlag. Renars Krastenbergs är fortsatt osynlig i spelet, vilket jag tycker att han har varit hela försäsongen men när ingen i hans omgivning driver spelet blir det mer uppenbart. Anthony Luciani har fortfarande inte kommit uppfyllt förväntningarna inför säsongen. Nye forwarden Eric Engstrand märkte jag inte av men det är ingen lätt första match att komma in i.

Som jag ser det är det två saker som gör att vi förlorar den här matchen: Boxplay och spelet i mittzon. Samtliga av Djurgårdens mål i fem mot fem (räknar alltså inte in målet i fyra mot tre under avvaktande utvisning) sker på deras omställningar. Vi byter i fel lägen och lämnar oceaner av ytor. Blir otroligt frustrerad över att John Norman får ett friläge en minut in i andra när vi kliver av första perioden med en uddamålsledning. Man måste spela säkrare borta mot Djurgården.
Djurgården hade även flera farliga omställningar som inte resulterade i mål, det är där deras allra farligaste chanser kom ifrån. Som bortalag i en svår bortamatch vill man rimligtvis tajta till i mittzon och göra det svårt för hemmalaget att komma in med fart. Här misslyckades vi helt och hållet.

Boxplay är inte tillräckligt bra. Okej, vi har släppt in några speciella mål men att klara 64.71% av utvisningarna efter fem matcher är bara inte bra nog. Förstår även inte varför vi rullade på sju backar? Inget ont om Filip Nordberg, det kommer bli en bra hockeyspelare av honom. Däremot är det inte rätt läge att sätta in en junior, med lite speltid, i boxplay när det står 3-3 på tavlan. Att han inte klarade av att stå upp mot Kevin Karlsson kostade oss ett mål, även om jag tror Tolopilo tycker själv att han ska kunna ta det skottet. Lägger detta på coacherna.

Summa summarum är det skönt att vi äntligen får utdelning för chanserna vi skapar och att nollan i powerplay äntligen spräcktes. Mittzonsspelet kan bli bättre och även boxplay. En del spelare måste upp. Ger de nya kedjorna någon match till.

Uppmanar alla att ta sig till Scaniarinken imorgon hemma mot BIK. Det är inte samma bottengäng som föregående år. En del saker med spelet är bra och jag ser potential. Finns mer positiva saker spelmässigt än negativa.

Tack till alla som sjöng högt på Hovets bortaklack och gjorde kvällen bättre. Det var ett fint tryck, även ifall jag tycker att publikmatchen i Scaniarinken föregående vecka var betydligt mäktigare.

Nu hjälper vi laget att vända den här skutan.
Ses i Templet!