SvenskaFans går igenom OS-lagen, A-Ö: Ryssland
Kommer hemmapubliken och ett stort politiskt tryck att hjälpa eller stjälpa Ryssland?
Ryssland är, med rätta, alltid favorittippade när det kommer till hockey, oavsett om vi snackar Karjala Cup eller ett OS med världens bästa spelare. Man har ett lag som inkluderar en handfull spelare av absolut toppklass – men vi har också tidigare sett ryska lag vika ner sig.
För fyra år sedan lyckades ett, som vanligt, stjärnfyllt Ryssland inte riktigt övertyga i gruppspelet och i kvartsfinalen mot ärkerivalen Kanada fick man storstryk. Ryssland fick lämna Vancouver-spelen med svansen mellan benen. Men nu är det återigen dags för OS – och den här gången spelas det på rysk hemmaplan.
Hela det olympiska spelet – inte bara hockeyn – har förhoppningar på sig att vara en enda stor propagandamaskin för Ryssland. Alla ryska idrottare lär vara så taggade som det bara går att vara. I Sochi ska Ryssland återigen bli supermakten utöver alla andra.
Men är det en press som bara är positiv? Kommer den hjälpa eller stjälpa stjärnorna i det ryska hockeylaget? Å ena sidan har vi det stereotypa ryska landslaget där stjärnorna inte kan enas och ingen vill underordna sig den andra, men å andra sidan har vi ett lag med en offensiv spetskompetens som kanske är turneringens bästa – och krydda det med två heta målvakter så ser det plötsligt riktigt intressant ut.
På VM-scenen har Ryssland dominerat de senaste åren. Tre av de sex senaste mästerskapen har slutat med ryskt guld, senast 2012. Men OS har inte blivit några lyckosamma turneringar för Ryssland. Faktum är att den senaste medaljen kom 2002, då man slog de hemska vitryssarna i bronsmatchen. Under Rysslands flagga har man aldrig vunnit OS-guld.
Den spetskompetens man kan visa upp i form av Pavel Datsyuk, Evgeni Malkin, Alexander Ovechkin och Ilya Kovalchuk är en spetskompetens och underhållningsvärde som inte bara får det att vattnas i munnen – det är också en spetskompetens som kanske är turneringens bästa. Där nationer som Kanada, Sverige och USA kanske bara har en eller två offensiva supersuperstjärnor stoltserar ryssarna med fyra stycken.
Hemmanationen ställs mot Slovenien, USA och Slovakien i Grupp A och allt annat än en topp-2-placering i gruppen är ett gigantiskt misslyckande. Ja, faktum är att allt annat än guld kommer ses som ett misslyckande för det ryska laget.
Klarar man att leva upp till pressen?
Målvakter:
Ryssland har det bra – om än något orutinerat – ställt på målvaktssidan. Semyon Varlamov kommer från en strålande säsong med Colorado och får nog ses som det hetaste alternativet som förstamålvakt. 25-åringen har en stor del i att Avalanche har gått från att vara det näst sämsta laget i NHL under förra säsongen till ett av ligans bästa den här säsongen.
Han har lyckats skaka av sig personliga problem efter anklagelse och åtal om misshandel av sin flickvän, men friades relativt fort. Hans fina spel bakom en något suspekt backbesättning gav också ett nytt kontrakt häromdagen. Prickar Varlamov in en formtopp under OS kan han bära det ryska laget långt.
Men Varlamov är dock långt ifrån självskriven som förstamålvakt. Han utmanas av Sergei Bobrovsky, som blev utsedd till NHL:s bästa målvakt förra säsongen. Columbus målvakt kunde inte riktigt nå samma höjder under den här säsongens inledning, men har övertygat på den här sidan årsskiftet.
Alexander Yeryomenko kompletterar målvaktsbesättningen, men lär nog få spendera turneringen på läktaren… även om det alltid finns en chans att ryssarna vill uppmärksamma sina KHL-spelare. 33-åringen är en reflexsnabb målvakt som kommer från en fin säsong i Dynamo Moskva.
Backar:
Det är försvarsbesättningen som är Rysslands svagaste lagdel… i alla fall på det klassiska pappret. Det är inga dåliga namn man har med sig, men till skillnad från de andra stora nationerna saknar man en riktig topp-back. Det är inte helt enkelt att peka ut en försvarsgeneral, men rimligtvis bör ryssarna hoppas att Andrei Markov tar befälet. Veteranen har äntligen lyckats komma bort från det skadehelvete som plågade honom för några år sedan och även om han är något ojämn har han den klart högsta högstanivån hos Ryssland.
Även Ilya Nikulin kan kliva fram och leda försvaret. 31-åringen är sannolikt den bästa backen utanför NHL och har en enorm landslagserfarenhet. Han är stor, stark, resolut i defensiven och mycket kompetent i det offensiva spelet. Nikulin kan dominera en match, men kan också försvinna ur en matchbild.
Ryssland står också inför ett intressant dilemma när det kommer till hur man formerar backparen. Man kan nämligen ställa upp med tre backpar som alla är mer eller mindre samspelta från klubblagen – men det skulle i få fall innebära att Los Angeles Slava Voynov – eller Vyacheslav, som han heter egentligen – hamnar utanför den ordinarie backbesättningen. Voynov slog igenom i Stanley Cup-slutspelet under våren 2013, men har inte riktigt lyckats nå samma form den här säsongen.
Att Voynov är en högintressant spelartyp som bör passa in väl på den större rinken råder det ingen tvekan om – men värderar man tre samspelta par högre än Voynovs individuella skicklighet? Prioriterar man samspelta par lär Markov få husera tillsammans med backpartnern från Montreal, Alexei Emelin. 27-åringen är förtjust i att spela fysiskt, men kan också agera vårdslöst. Skridskoåkningen är däremot stark.
Nikulin i sin tur kan mycket väl få lagkamraten Yevgeni Medvedev vid sin sida. Likt Nikulin är han stor och stark, med bra speluppfattning och har haft en viktig roll i det ryska landslaget de senaste åren.
Fedor Tyutin och Nikita Nikitin är vana vid att kampera ihop i Columbus, även om de har särats på framåt slutet. Duon är dock ett par som kompletterar varandra finfint och det vore aningen anmärkningsvärt om Ryssland inte väljer att försöka utnyttja den kemi som finns.
Anton Belov fyller sedan ut försvarsbesättningen, och den uttagningen har genererat i ett och annat höjt ögonbryn. 27-åringen har inte direkt övertygat i bedrövliga Edmonton och allt annat än en roll som åttondeback vore smått absurt.
Forwards:
Det stora orosmolnet kring den ryska truppen är Pavel Datsyuks status. Trollkarlen och lagkaptenen dras med knäproblem och missade 14 matcher under januari och februari. Han gjorde comeback under torsdagsnatten, men matchades sparsamt av Detroit. Ryssarna har dock en enkel öppningsmatch mot Slovenien, och ställs mot USA först den 15 februari. Datsyuk har alltså ytterligare en veckas tid innan Ryssland egentligen behöver ha honom i speldugligt skick.
Hur Ryssland väljer att formera sitt lag i övrigt beror på en rad faktorer, och man kan sätta ihop en hel drös olika kombinationer som alla känns logiska. En av de mer intressanta aspekterna är om Alexander Ovechkin spelar som vänster- eller högerforward. Han har hållit till på högerkanten i Washington och vräker in mål, men i det ryska lagbygget skulle han lika gärna kunna gå in på vänsterkanten. Vågar man flytta den bästa målskytten i världens bästa liga från hans ordinarie position?
Om vi leker med tanken att Ovechkin placeras som vänsterforward och Pavel Datsyuk inte har några problem med sin medverkan känns en kedja med den duon och Alexander Radulov tilltalande. Att Radulov kan vara problematisk att hantera är välkänt, men det är också hans skicklighet. När Radulov prickar in en formtopp kan han leka med – och mot – de bästa. Ska man ha någon nytta av honom ska han dessutom få en stor roll i en offensiv omgivning.
Evgeni Malkin kommer ha en enorm press på sig, från lagkamrater, förbundet och folket. Även om Datsyuk medverkar så finns givetvis frågetecken kring hans status, så Malkin måste vara den ack så skickliga och farliga centern som bara han och några få till i världen kan vara. Vilka som spelar tillsammans med Malkin är ytterligare en av de här intressanta faktorerna.
Vi kan nog garantera att Ilya Kovalchuk får en topp-6-roll, även om det inte har blivit någon dundersuccé efter flytten hem till KHL. Men var gör man av Nikolai Kulemin? Toronto-forwarden har tidigare fungerat väl tillsammans med Malkin, men är det verkligen en spelartyp som maximerar Malkins potential? Nog skulle han fylla en större funktion i en mer defensiv roll och kedja?
Vidare ställer vi oss frågande till hur Ryssland kommer utnyttja Alexander Semin, som kallades in i efterhand på grund av skador. 29-åringen var inte helt lyckosam under säsongens första månader, men efter årsskiftet – och den ursprungliga petningen? – har han börjat producera. Semin, numera i Carolina, är sedan tiden i Washington van vid att spela med Ovechkin. Är det en kemi man kommer försöka återskapa, får Semin en annan ordinarie roll eller får han finna sig i att vara 13:e eller 14:e forward?
Beroende på var man placerar Kulemin och Semin så kan Vladimir Tarasenko definitivt vara aktuell för en topproll. St. Louis yngling har gjort en gedigen säsong i skymundan och är en spelartyp som det vore otroligt roligt att se jämte de stora namnen. Samma sak kan sägas om Valeri Nichushkin, Dallas 18-åring – men han får nog i bästa fall nöja sig med en plats i fjärdekedjan.
En underskattad spelare i det stjärntäta ryska laget är Artem Anisimov. Han lär få en viktig roll som tredjecenter och i numerärt underläge. Produktionen har förvisso kommit av sig under de senaste veckorna i Columbus, men Anisimov har haft en skön utveckling över de senaste säsongerna.
Hur Ryssland väljer att disponera ut sina toppspelare är inte de enda frågetecknen bland forwardsbesättningen, utan även en tredje- och fjärdekedja kan ha flera olika kombinationer. Intressanta rollspelare som Alexei Tereshenko, Viktor Tikhonov och Alexander Svitov kommer från KHL, men lär få rikta in sig på mindre roller.
Nyckelspelare:
Pavel Datsyuk, Evgeni Malkin, Alexander Ovechkin
Coach:
Zinetula Bilyaletdinov
Preliminär laguppställning:
Alexander Ovechkin – Pavel Datsyuk – Alexander Radulov
Ilya Kovalchuk – Evgeni Malkin – Nikolai Kulemin
Alexander Popov – Artem Anisimov – Vladimir Tarasenko
Valeri Nichushkin – Alexei Tereshenko – Viktor Tikhonov
Alexei Emelin – Andrei Markov
Ilya Nikulin – Yevgeni Medvedev
Nikita Nikitin – Fedor Tyutin
Semyon Varlamov (Sergei Bobrovsky)
Andra notabla spelare:
Alexander Semin, Alexander Svitov, Slava Voynov, Anton Belov, Alexander Yeryomenko
---
Värsta förlusten (skador): Sergei Soin
Ryssland har fått återbud av både Sergei Soin och Denis Kokarev från den ursprungliga truppen, och den energin som båda två skulle bidra med lär saknas. Soin har exempelvis en viktig roll i Dynamo Moskva, KHL:s bästa lag.
Anmärkningsvärda petningar: Sergei Mozyakin
Sergei Mozyakin toppar både poäng- och skytteligan i KHL, men någon OS-plats blev det inte för 32-åringen. Det kan också vara värt att nämna att supertalangen Yevgeni Kuznetsov – som nobbade NHL till förmån för KHL och större OS-förhoppningar – inte togs ut. Dmitry Kulikov, Florida, Nail Yakupov, Edmonton, och Sergei Gonchar, Dallas, är tre andra NHL-namn som någon kanske saknar i truppen.
Årets poängkung: Evgeni Malkin
Osäkerheten kring Pavel Datsyuk lägger ett stort ansvar på Evgeni Malkins axlar. Han har under sin karriär visat att han kan bära ett lag på sina axlar. Nu är det upp till bevis ännu en gång.
Årets genombrott: Vladimir Tarasenko
St. Louis forward är en behållning av skåda och har tagit ytterligare ett klev på utvecklingsstegen den här säsongen. Nu ska han äntligen få visa upp sig på den stora scenen.
Så tippar SvenskaFans OS 2014:
1. Ryssland
2. Kanada
3.
4.
5. Finland
6.
7.
8.
9. Norge
10.
11. Lettland
12.
