Upp med hakan
Det står inte 3-0 i matcher till Björklöven. Vi är inte totalt utspelade. Samtliga spelare vi har är inte skadade. Tongångarna på sociala medier gör dock att man skulle kunna tro att så är fallet. Men HV-fans, så är det inte.
Är jag bekymrad över att Gunnarsson missar resten av säsongen? Är jag förbannad för att vi knappt får en enda utvisning med oss? Saknar jag Andraes kyla med pucken och sätt att driva spelet? Självklart. Men det står 1-1 i matcher i den där finalserien vi väntat på hela säsongen. Det är första gången vi blir testade på riktigt och i en finalserie är det inte rimligt att förvänta sig att det ska gå enkelt. Björklöven är här för att de visat att de förtjänar att vara här precis på samma sätt som vi förtjänar den här finalplatsen.
Det är viktigt att se nyktert på det här. Vi har samtliga forwards tillgängliga i ett lag med störst bredd i hela hockeyallsvenskan. Vi har 7 friska backar att tillgå även om Bohm skulle missa nästa match. Slutligen har vi två bra målvakter i form av Larsson och Åhman som står redo att bli hjältar och odödliga i Jönköping.
Björklöven har en i sin tur en riktigt stark forwardssida. Däremot är det stora frågetecken för Beaudoin som haltade rejält i Husqvarna Gardens katakomber igår. Rahimi klev av en kort period senast och efter matchen använde han inte ena armen alls när han tog av sig tröjan. Man har Juusola som Stråhle inte alls verkar lita på och som får väldigt lite istid. Detta lämnar Björklöven med 4 hela backar, (inklusive Juusola), och Fredric Andersson som klivit ner från sin forwardsposition. Det är tufft att lira ytterligare minst 3 matcher mot en skadefri forwardssida i HV71. Lägg därtill att Björklöven gått en holmgång på 7 matcher mot Modo.
Om det dock är någonstans man har ett övertag på HV så är det på målvaktssidan. Voutilainen var ruggigt bra igår. Första matchen blev dock Endre utbytt och Voutilainen släppte ytterligare 3 efter det. Jag tror dock att när Larsson fått förbereda sig mentalt nu i 2 dagar så kommer han vara stabilare. Det är tufft att bli inkastad mitt i brinnande finalserie, mitt i andra matchen inför ett fullsatt Husqvarna Garden.
Den enskilt största anledningen till varför jag känner mig så trygg stavas ändå Tommy Samuelsson. Han gör inget annat än sprider lugn och harmoni. Han förbereder laget för kommande utmaning och med sin enorma rutin har han gång på gång fått spelarna att studsa tillbaka och ta ett byte i taget. Är det något jag lärt mig om det här laget så är det att ALDRIG räkna ut dom.
Man kan störa sig på domarinsatserna. Man kan tycka att man är bleka. Man kan diskutera allt mellan himmel och jord och lägga fokus på saker man inte kan påverka. Saker som inte går att ändra på och som idag är fullständigt irrelevanta. Men tillsammans fokuserar vi på det mål som sattes upp inför säsongen och som vi är närmare än någonsin att nå. Vi ska göra det tillsammans.
Vi är HV71. Vi ska tillbaka.
Tack för ni tog er tid.