Upp till bevis!
På onsdag kliver HV71 in i slutspelet. Flertalet fans tar ut förlusten i förskott och många experter såväl som konkurrenter tror att vi är på väg mot ännu ett nederlag. Ju mer jag funderar på vår säsong och situation, desto tydligare blir det att vi är vår egen värsta motståndare.
Vårt inre krig
HV-ledningen tog det mycket tveksamma beslutet att låta spelarna rangordna motståndarna inför slutspelsvalet. Man kanske skulle fokuserat på att säkra andraplatsen istället? Det är ingen högoddsare att Linköping stod längst ner på listan och redan där får Cluben ett övertag - plötsligt är man en mardrömsmotståndare istället för motståndare.
- Opsykologiskt upplägg.
HV71 har traditionellt bestått av tjurskalliga smålänningar och finländare. Många är de underlägen som laget vänt. Många gånger har det också gått oss emot men vi har i alla fall haft vett att behålla vår heder och knipit käft. Årets upplaga är, det tar emot att säga detta, ett riktigt gnällgäng. Det klagas på domare och man drar på sig onödiga straff. Det gnälls på medias rapportering av elitserien. Det gnälls på Skellefteå för att de minsann inte är så bra som alla tror och det gnälls på Luleå för att de spelar för bra försvarsspel.
Nu är det allvar och ska vi inte ryka i kvarten igen bör man lära sig att bita ihop. Domaren kommer att vara orättvis. Våra backar kommer att bli sågade för att de är långsamma. Vårt powerplay kommer att ifrågasättas. Men det är väl vad som gäller för alla lag i hockeysverige?
- Hög tid att fokusera på uppgiften att vinna och skita i alla hinder på vägen.
Jag saknar Pär Pettersson.
Tränarkampen
Ulf Dahlén har fortfarande inte bevisat något som tränare; varken resultat- eller spelmässigt. HV71 har bara en fungerande kedja - vilket inte är så konstigt då resterande forwards kastas runt hejvilt i olika konstellationer. Hur lätt är det att prestera på jobbet om du hela tiden byter arbetskamrater? Vi har haft 55 omgångar på oss att spela ihop ett lag men är snarare mer förvirrade nu än när säsongen startade.
Mot sig har Dahlén HV-dödaren Roger Melin. Dahlén brukar försöka matcha hårt mot motståndarlaget men jag tror att nyckeln ligger i att försöka förbättra vårt eget spel istället. Vi är sönderlästa och har gjort samma misstag ett par säsonger i rad. Det är tämligen enkelt att sätta stopp för oss över sju matcher om vi inte får till några kritiska förändringar.
Det talas om att vi spelar med fart och att det har sagts en väldig mssa gånger att matcher ska ha slutspelskaraktär - om jag ska vara uppriktig har jag inte sett mycket av varken fart eller slutspelskaraktär under matcherna 2013.
De (största) spelmässiga utmaningarna
- Backarna
Vår backar pekas ofta ut som långsamma, men det är inte i skridskoåkningen det saknas tempo. Våra backar är enormt sega med pucken, det tar tid att vända upp, sedan ska den transporteras och istället för att slå en enkel, snabb, passning så ska man försöka avgöra med en superpassning från egen zon. Det allra värsta är att det är våra rutinerade backar som är våra största syndare. Jag förstår att man vill väl, men vi är fruktansvärt lätta att sätta stopp för.
Powerplay
HV har under säsongen testat otaliga powerplayuppställningar, i början var vi framgångsrika men hamnar tillslut på en usel tiondeplats i PP-statistiken.
Vårt PP-spel beskrivet med så snälla ord jag kan förmå:
Forward fraktar puck ner i motståndarens sarghörn, sedan spelas pucken fram och tillbaka utmed sargen istället för på klubbladet. Därefter, förutsatt att vi inte redan tappat pucken, slår vi en passning bakåt så att den åker ur offensiv zon. Var backarna befinner sig någonstans vet ingen, de går aldrig upp på mål och tenderar att vara osynliga när passningen kommer mot blå. Ibland har vi tur och båda två materialiseras i point-manposition, då slår de några långsamma passningar till varandra och därefter laddar man en stund för avslut - därefter blundar man och hoppas på det bästa för att dra iväg pucken till hecklefjäll.
Vi behöver spela ihop ett riktigt powerplay och låta dem misslyckas några gånger. Utan självförtroende kommer det att fortsätta att se ut som det gör. Vi måste få fart på passningarna, våga spela på klubban istället för utmed sargen och ta direktskott istället för att tv-spelsladda.
Vi har fyra backar som borde kunna kliva fram i klippan Fantenbergs frånvaro: Spang, Petrasek, Karlsson och Fälth.
- Snälla Pettan, visa att det finns lite smålandsgranit kvar i gubbkroppen!
Såhär sa Ljungbergh om powerplay i upptakten säsongen.
Sammanfattningsvis
Nyckeln till framgång ligger i det egna spelet snarare än att försöka överlista Linköping. Fortsätter det att knacka spelmässigt får vi sätta vårt hopp till att Wesslau står på huvudet och att Fasth gör en Silfverberg.
