Var går gränsen?
Man kan inte låta bli att fundera på om det är otur som förföljer Rögle just nu, eller vad deras uddamålsförluster beror på?
Sitter vid datorn och funderar över det drama som för en stund sedan avslutades i Lindab Arena.
Rögle har återigen förlorat en match med uddamålet. Denna förlusten, om man jämför den med några av de andra förlustmatcherna i Lindab Arena, känns mer som en snöplig förlust som borde varit åtminstonde 1 poäng. I många andra fall har man känt att Rögle inte räck till, inte skapat, eller inte skapat tillräckligt vassa chanser. I kvällens match mot Modo, skapade man fler vassa chanser, hade mer puckinnehav och vågade mer än jag tycker mig sett på länge i Lindab Arena.
Inom alla idrotter finns det folk som verkligen vill vinna och så ska det förbli. Problemet är bara att vissa vill vinna mer än andra och är beredda att göra allt och lite till för att lyckas med det. Titta på dopingskandalerna inom cyklingen till exempel.
Tänkte i detta inlägg belysa 2 saker där jag funderar på var gränsen går...
1) I första perioden blir #10 Viktor Lindgrens ena skridsko lätt hakad/petad på, en så kallad tripping om man tittar i regelboken. Men eftersom Viktor skrinnar på och inte faller blir det ingen utvisning på Modospelaren. Hade Viktor fallit skulle det mest troligt resulterat i 2 minuter för tripping på Modospelaren och eventuellt även 2 minuter för diving på Viktor Lingren.
Var går då gränsen för en tripping?
539 - TRIPPING - Tripping
a) En spelare som med klubba, fot, arm, hand eller armbåge försöker få en motståndare att falla ska efter domarens omdöme ådömas:
- Mindre straffet (2)
eller
- Större straffet + automatisk Game Misconduct penalty (5 + GM
eller
- Match penalty (MP)
En spelare som med klubba, fot, arm, hand eller armbåge försöker, är egentligen en intressant definition. Jag tror att det är sällan som man verkligen har avsikten att fälla motståndaren, men oftare som man gör allt för att hindra. Problemet är också att den spelare som har pucken, eller som hade den senast innan nästa spelare tar pucken, räknas som puckförande spelare och därmed är tacklingsbar och tillåten att stoppa på felr sätt än en icke puckförande spelare. Ändå, hävdar jag, väljer alldeles för många domare att gömma sig bakom tanken att "han är ju puckförande" istället för att se om spelaren uppenbarligen få slag, dras, hålls undan, petas på, eller på annat sätt störs i skridskoåkningen. Man behöver inte haft avsikten att motståndaren ska trilla, men det faktum att spelaren är där och stör med klubban, i en handling som kan resultera i att motståndaren faller, även om han inte föll, borde göra att domaren oftare fattar pipan och blåser för tripping.
2) Inför säsongen 2012-2013 gick man från domarkåren och hockeyligan ut och sa att man skulle vara mycket hårdare på farliga tacklingar i ryggen.
Matchen mellan Luleå och HV71 härmdagen avbröts, trots att tacklingen varken var osjusst, felaktig, eller med avsikt att skada. Det var en oturlig situation som verkar ha slutat lyckligt.
I period 3 jagar Rögles #3 Lasse Kukkonen och Modos #20 Alexander Steen pucken i Rögles försvarszon. När de närmar sig sargen är Kukkonen först på pucken och får därmed Steen i ryggen, både bokstavlig och bildligt. Steen väljer nämligen inte att bromsa och låta Kukkonen vända upp utan han sätter upp armbågen i ryggen på Kukkonen och trycker till. En solklar boarding trodde nog de flesta i Lindab Arena.
520 - VÅLDSAM TACKLING MOT SARGEN - Boarding
a) En spelare som kroppstacklar, armbågstacklar, otillåtet tacklar eller "trippar" en motståndare så att motståndaren våldsamt kastas mot sargen, ska efter domarens omdöme ådömas:
- Mindre straffet, (2)
eller
- Större straffet + automatisk Game Misconduct penalty, (5 + GM
eller
- Match penalty (MP)
Oavsett vad Alexander Steens avsikt, förutom att vinna puck, är så gör hans kroppsrörelse att Kukkonen hamnar med huvudet före mot sargen.
Var går då gränsen för borading?
Måste den tacklade spelaren skada sig för att borading ska utdömas?
Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot resten av säsongens hemmamatcher.
Förtjusning över att Rögle ikväll visade att man vill, kan och vågar anfall.
Skräck över att inse att Sveriges elitdomarkår är ungefär som Sveriges herrlandslag i fotboll, bra med inhemska mått mätt. För det är ju så domarinstatserna ser ut för tillfället. Överallt!!! Bara med inhemska mått mätt är domarna okej, eftersom där inte finns andra att tillgå, eller likvärdiga att jämföra med.
Hockeyligan borde kanske ändra sitt fokus från frågan om man ska ta in NHL-spelare till:
Ska vi ta in NHL-domare under lock-outen?
Var går gränsen tycker du?
Håll kommenteringen saklig utan personangrepp är ni snälla.
Tack på förhand!
