Västerviks IK - Södertälje
4 - 1

SSK föll på gamla misstag. Nu tar vi nya tag.

Säsongen 2020/20 är över. Kort summering av matchen samt lite framtidstro.

Hela staden har väntat länge att SSK ska vara ett topplag. I år hände det som alla suktat efter.
SSK har efter en tveksam försäsong jobbat sig till toppen av Hockeyallsvenskan.
Det har inte varit en enkel resa. Hårt skadedrabbade hela säsongen med endast tre matcher med fullt manskap
har gjort det svårt för tränarna att finna fungerande kedjor. Men ändå har SSK lyckats vara det lag som förlorat minst antal matcher efter suveräna Timrå. Otrolig bedrift om man tänker efter.
Vi har fått se otroligt många snygga mål under säsongen. Hela 7 spelare har vunnit veckans mål priser i årets serie. SSK har använt 14 juniorer under säsongen vilket skapar en trygghet inför framtiden. De kommer att byggas på muskler på Ludvig Jansson och Alberts Sjöbergs unga kroppar under försäsongen. De kommer bli en stomme för framtidens SSK.

SSK powerplay har varit tungan på vågen under hela årets serie. Man gjorde överlägset flest mål i den spelformen.
Det kändes att de var det som skulle vara tungan på vågen nu när slutspelet började.
Men oj så fel det blev. Västervik hade verkligen gjort läxan och störde SSK ingångar högt upp. Ändå envisades man att försöka droppa och spela in sig. Det var inte många gånger SSK kunde ställa upp i PP spelet.
Varför bytte man bort Hjelm mot Ullman som point. Hjelm har varit utmärkt i sin Wilsby roll och fördelat puckar till skottglada snipers som Anton Blomberg, Bengtsson, Olesen och Blomberg.
Kanske var det ett desperat försök att få till en förändring mot ett lag som spelar äckligt diciplinerad hockey enligt skolboken. Att vi saknar Blomstrand kan inte ha gått nån förbi obemärkt. Han är duktig på att hitta ingångar i PP samt har en fysik som till och med matchar Västerviks starkaste. Alba hade också varit grym att ha framför mål och tagit upp kampen mot Västerviks kolosser. Ingen ont om Kahilainen men han kändes lite väl tunn i denna matchserie.
Matchinledningen igår var alldeles lysande igår. SSK satte full fart och pressade högt upp och var som bålgetingar. Det lovade gått och man riktigt lyste i ögonen av förhoppningar. Det blev ju inte sämre när Aronsson trycker in en retur från eget skott och jublet vet inga gränser. Det fortsätter ända fram till en onödig utvisning på
Nordsäter och pendeln svänger plötsligt till Västerviks fördel. SSK har under hela serien spelat medioker boxplay.
De var frusterande att se när Västervik får Powerplay så gör de mål. Kände att vi hade behövt en minst 2 måls ledning om vi hade haft nån chans i denna match.
Västervik gör även sitt andra mål i powerplay. Konstigt att alla mål vi släpper är höga skott. Det är noga scoutat
att båda våra målvakter släpper in höga skott. Fast Rynnäs har även haft problem med låga skott i slutet.
Skillnaden mellan Västervik och SSK är inte enbart att Västervik hade bättre målvakt utan de har ett bättre kollektiv och en fysik som överglänste våran.
SSK har under hela säsongen haft spelare som har hittat en ny nivå på sitt spel. Tänker på framförallt på Måns och Hugo. Men vad hände under slutspelet. Kämpa glöden är det inget fel på , men saknaden av Blomstrand blev alldeles för tydlig. Blomstrand skapade en tyngd i kedjan som inte Olesen kan ersätta. Olesen kom aldrig upp sin nivå under Västerviks matcherna. Han skapade lite oro men att ha gjort 104 poäng på två säsonger ställer rimligtvis stora krav. Och dessa uppfylldes dessvärre inte.
De som höjde sig från vanliga serielunken var Grinder kedjan. Aronsson känns som en slutspels spelare och likaså Dahlström. Kahilainen hade tungt mot Västerviks stora backar och kom inte inpå skinnet på dem som han brukar göra. Men hela säsongen har dessa herrar varit stommen och stöttespelarna. De har gjort sitt jobb varje match.
Visst hade dom också en tung period men deras höga lägsta nivå räcker långt. Kanske ska Dahlströms fart användas i en ordinarie femma. Tycker han har kvaliter som tyder på detta. Se hur Måns har gått som grinder till poängmaskin.
Tränarna var som vanligt aktiva i båset igår. Såsom de varit de senaste matcherna. Men kanske borde de istället
ha förmedlat lugn. Nu blev det lite väl stirrigt i båset. Tydlig exempel är att vid två tillfällen ha en man för mycket på isen . Som tur är märkte inte domarna den första. Kommunikationen i båset var inte på topp igår heller när man plockar ut målvakten och ingen spelare hoppar in.
Men ser man på deras prestation över hela säsongen så är det klart godkänt. Men de sätter sig en unken bismak
i munnen när man tänker på hur spelet såg ut i slutspelet. Varför de mest tongivande spelarna plötsligt inte presterar. Är nivån för hög ? Hur klarar de sig då i SHL ?
Som ni märker så hoppar jag från ämne till ämne , men det är så mycket som vill ut. Jag känner en tomhet.
Vad ska jag nu göra på onsdag ? Jag vill inte se en enda match till i slutspelet. Önskar dock att Västervik tvålar dit
Timrå så ser andra lag att Västervik inte bara är god senap och visfestivaler.
Kommer nog inte skriva lika mycket nu under försäsongen. Hör vi några silly rykten som sprider vi ut dom.
Ser vi nån hockey spelare på Mimmos skriver vi det .
Jag vill av hela mitt SSK hjärta tacka spelare och ledare i SSK för en fantastiskt säsong.
Speciellt tack till Lars Bergström, vår materialare som tackar för sig och går i pension.

” winning is a habit ”