VM-Krönika: Brister i båset kan bli Tre Kronors fall
För loj skridskoåkning, för svagt coachande och alldeles för ineffektivt i spel framför motståndarmålet. Tre Kronor har för många brister, enligt krönikören Viktor Alner
Jag var en utav dem som jublade när Pär Mårts tog över som förbundskapten och visst blev det bättre när hans första VM-turnering blev en final. Tyvärr så blev finalen ett fiasko och Finland körde över oss, mycket på grund utav att målvakten Viktor Fasth (anledningen till att Tre Kronor tog sig till final det året) kom ur balans.
Sedan dess så har Mårts inte gjort några större framsteg. I fjol hade han 16 NHL-spelare i sin trupp och vi minns ju hur det gick. Inför VM var det förlust efter förlust och under turneringen så var det skakigt hela vägen och i kvartsfinalen var det bara att vinka adjö.
I år så gör vi en katastrofmatch mot Schweiz, vi en bra match mot Tjeckien och nu en dålig insatts mot Vitryssland som man till slut vann i alla fall, tack vare hockeygudarna. Jag vet inte om Vitryssland hade 1-3 stolp- och ribbskott bakom Tre Konors Enroth. Resultaten kunde sett annorlunda ut men ibland har man tur.
Jag ställer min fråga till coachningen, för det är något som inte stämmer. Att man, som i Tre Kronors fall, inte utnyttjar sin fulla kapacitet under varje Power Play. Jag pratar naturligtvis om varför man inte utnyttjade spelare som Loui Eriksson varje gång i numerärt överläge. Ibland gjorde man det, efter halva matchen så ändrade Mårts. Då är frågan jag ställer mig följande, har man ingen tydlig plan på vilka killar som ska spela Power Play med varandra, eller bollar Mårts lite hur som helst i den frågan?
Varför ska Tre Kronor alltid vara så fruktansvärt ojämna? Sverige är, under Mårts ledning, ett lag som aldrig kan hålla en stabil nivå hela turneringen. Skridskoåkningen är under flera tillfällen i samma match så ojämn att det är makalöst skrämmande.
Efter att ha åkt omkring och bara glidit igenom isen i ungefär 15 minuter så kan Tre Kronor plötsligt smälla på de sista fem minuterna. Istället för att köra 100 % hela vägen. Känns som att det brister någonstans i coachningen där.
Att coacha handlar om att få fram motivationen hos spelarna och guida dem till deras yttersta förmågor under match, inte enbart att stå med en taktiktavla och slaviskt säga ”åk si och så”. Arbete med individen, Pär Mårts, skapa en energisk aura i båset.
Att vara en lugn coach är en stor, uppskattad egenskap hos en tränare men att vara för lugn kan få motsatt effekt. Det krävs en form av auktoritär ledarskapsförmåga, framförallt i ett landslag där man jobbar med spelarna under en väldigt kort tid. Där ligger, vad jag ser, Pär Mårts svaghet. Det måste bli striktare och mer bestämt, annars skapas det förvirring hos spelare som kommer ifrån olika lag med olika strategier och idéer.
Sedan är effektiviteten under all kritik. Sverige måste bli bättre på avsluten, spela mer bestämt och vara konsekventa (hur många gånger säger Leif Boork det ordet under en match egentligen?) vid offensiva zonen.
Vancouver Canucks, snälla förlora mot San Jose Sharks, vi behöver bröderna Sedin omgående om det ska bli något vettigt utav detta.
Det vi har just nu kanske håller mot Tjeckien, och med makalöst tur, Vitryssland. Men vad gör vi mot Schweiz, Kanada och framtiden kanske Ryssland eller USA?
Ett mer enat Tre Kronor på isen, annars blir det favorit i repris och du, Pär Mårts, står som ansvarig för ännu ett VM-fiasko och det vill vi ju inte!
