VM-Krönika: Tre Kronors seger likt en film
Äntligen visade Sverige varför man är rankad topp-4 i världen i ishockey. Efter en lång kamp så besegrades Kanada och det hela var som en film skriver krönikören Viktor Alner
Det fanns något där, en luft som det nästa gick att ta på med handen. En känsla av att det kan gå vägen men också att det inte fanns ens på kartan att Sverige skulle klara utmaningen.
Matchen kom igång och även om Kanada visade att man var det matchförande laget så visade Tre Kronor att man var där av en enda anledning – att krossa Kanada en gång för alla.
Sverige spelade disciplinerat, gick in i närkamper och utmanade kanadensaren. Sedan gjorde Alexander Edler något väldigt olyckligt. Jag var en av dem som ställde mig upp och skrek åt domaren de värsta ord som finns i vår svenska ordlista men när reprisen kom så var det inget att snacka om, domen agerade rätt. Edler hade blicken framåt och gott om tid att väja undan Staal men valde att fortsätta.
Knätackling är allvarligt, knäskador ännu allvarliga. En knäskada som går fel kan förstöra en karriär kort och gott.
Matchstraff på Edler och fem minuters utvisning, Sverige. Nu var det bara att be en bön, nu skulle kanadensarna storma. Det visste man. Sverige hade förlorat sin bästa back som skulle vara en nyckel i försvaret. Kanadas första ledningsmål var ett faktum, Jhonas Enroth kunde inte hålla emot.
Med ett Tre Kronor som inte visat några större presentationer tidigare i turneringen så kan jag nog garantera att jag inte var ensam om att tänka på hur Kanada skulle svämma över de gula spelarna på planen. Nu skulle det bli kross, nu var det bara för oss att sörpla i det sista och sedan tacka för kaffet.
Andra perioden slutade 0-0 och läget blev alltmer en uppförsbacke för Sverge…
Men så kliver Nicklas Danielsson fram i tredje perioden och sätter dit 1-1
Några minuter efter så går Loui Eriksson in och gör 2-1
Vad händer…
Vi leder!
Vi leder över Kanada i kvartsfinalens sista period, något så få verkligen trodde skulle ske men bara inom loppet av två minuter kvitteras det till 2-2.
Kanada gjorde 3-2 målet tre sekunder försent, phew… tack för den hjärtinfarkten!
Förlängningen slutade 0-0 men vilken kämpaglöd av Sverige, nästan så man började fundera vad sjutton hade Pär Mårts haft i vattenflaskorna deras egentligen?
För nu, i glädjens stund innan allvaret börjar imorgon, vill jag faktiskt hylla Pär Mårts. Vilken coachning han gjorde, vilka små men smarta drag han gjorde. Samtliga tekningar inom försvarzonen eller anfallszonen så hade Tre Kronor alltid två duktiga tekare utifall en fick byta. Sedinarna coachades att de fick så pass mycket spel men samtidigt tillräckligt med vila för att orka hela matchen och mycket mer.
Något hände och efter all skit som du får utstå från oss kräsna och besvikna fans som sätter knivar i ryggen så fort något går åt käpprät så vill jag bara säga- bra jobbat Pär Mårts!
När det gick mot straffar så kändes det som att Sverige redan innan straffarna började hade fördel. Smith var troligtvis trött då han slarvade mycket i slutet av matchen medan Enroth såg mycket mer stabilare ut.
Loui Eriksson gjorde en mindre version av Peter Forsberg men det viktiga var att den straffen satt där den skulle – i målet!
Henrik- och Daniel Sedin var nog slutkörda och hade inte mycket till handling när straffarna lades. Även om både gjorde dåliga straffar så går jag ner på mina bara knän för dessa två svenska giganter i hockeyvärlden.
Det blev till Sudden Death straffar…
Hm… finns det någon försäkring som täcker för oss supportrar egentligen? Att kolla på en match som denna måste vara skadligt för både kropp och själ…
Då kliver en viss Fredrik Pettersson fram och dundrar in en sådan där makadam-pang-tjong-flöjt-skott som nästan förstörde nätet bakom en förvånad kanadensisk målvakt.
När Enroth räddade sista straffen så var det ett faktum. Den kanadensiska vågen hade stoppats, Tre Kronor med tusen svagheter hade besegrat hockeyns modernation.
Det var som en film, där laget som hela tiden var underdogs, som ingen någonsin trodde på möter ett stjärnspäckat lag och det förväntas bli storförlust istället reser sig Sverige allt längre in i matchen och det hela avslutas med att favoriterna, det vill säga Kanada, förlorar på straffar.
Ishockey när den är som absolut bäst!
Vi möter Finland i semifinalen, ärkerivalen från öst. Men visst kommer vi kunna slå våra kära grannar? Tre Kronor har flow, vi rider på en våg av självförtroende och det kommer inte spela någon roll hur länge man bastubadar i Finland för denna gång är Sverige så mycket hetare.
Vi har hemmaplan, slutsåld Globen med ett gult hav likt solen ska resa sig för Tre Kronor på lördag (imorgon). Det ska sjungas, det ska klappas, det ska vara energikickar till varje spelare och ledare som är ute på isen och krigar in i det sista. Det vill jag se, en stor hockeyfest som ska sträcka sig fram till en final – för det är dit vi ska.
"Man vinner ingen storturnering utan en bra målvakt." Tre Kronor har två bra målvakter men vår Enroth, han måste vara turneringens absolut hetaste målvakt. Även om det tar emot som brynäsare (då man gärna vill se Markström i mål) att säga det. Men för att nämna Markström så gjorde han bra 2-3 minuters insats när Enroth olyckligt fick vila.
Vägen till att bli världsmästare fortsätter!
Schweiz – USA i semifinal, otroligt kul för Schweiz, viktigt för hockeyn! USA tar sig nog till final efter storkross över Ryssland men jag hoppas att Schweiz får uppleva något historiskt i år.
