Julias Romablogg: På resa med Roma Club Svezia (bildbomb)!
Då var det dags att åka till Rom igen då. Och jag var långt ifrån ensam om att göra det utan jag åkte tillsammans med en stor armé från Roma Club Svezia (200 personer sas det att vi var) för att bevittna Roma-Juventus. Givetvis måste jag skriva lite och dela med mig av lite bilder om dessa dagar!
Trofeo Nord Europa Giallorosso
På lördagen tog sig ett stort gäng svenska romanisti ut på den romerska landsbyggden och närmare bestämt Centro Sportiva Longarina och Francesco Tottis egna fotbollsskola. Mitt bland betande får, torra buskage och skällande hundar skulle nämligen ”Trofeo Nord Europa Giallorosso” äga rum. En fotbollsturnering som skulle spelas mellan Roma Club Svezia, Roma Club Danimarca, Roma Club Finlandia samt Lupi di Londra. Reglerna var enkla: fyra lag, två semifinaler, en match om tredjepris och slutligen en final. Storfavoriter var Lupi di Londra då det sas att de brukade träna flera gånger i veckan och dessutom spela matcher. Wow, hur skulle detta gå? Vårt lags taktik var mer än tydlig. Istället för att satsa på kvalitet som Lupi di Londra satsade vi stenhårt på kvantitet. Då resten av lagen bestod av ca 8-10 spelare (det var 8-manna som gällde) bestod Roma Club Svezia av hela TJUGOFYRA spelare! Det vill säga ungefär lika många spelare som övriga tre lagen hade – tillsammans! Men det gav resultat för det blev en relativt enkel seger i semifinalen mot Roma Club Finlandia och då Lupi di Londra väntat även slog ut Roma Club Danimarca väntade därför en väldigt spännande final
Och spännande blev den. Vi gjorde mål redan på avspark och på den vägen fortsatta det. Roma Channel som var där och filmade det hela fick en mycket rolig match inspelad. Matchen slutade sen givetvis i Zeman-siffror à la 4-3 och det var kvantitet som slog kvalitet. Roma Club Svezia vann och vi var CAMPIONI! Det var en fantastisk eftermiddag och massa applåder till våra duktiga grabbar som gjorde Sverige till vinnare.
Finale: Roma Club Svezia - Lupi di Londra
?Finale: Roma Club Svezia - Lupi di Londra
CAMPIONI!
'
Välförtjänta vinnare!
En stor bidragande orsak till att vi vann var givetvis för att vi hade ”Taddei” i laget, självklart med byxorna uppdragna till armhålorna!
Under dagen lottades det även ut en signerad Totti-tröja. Jag fick tyvärr bara nöja mig med att ta kort på den.
Tidningen La Roma var där och ville ha med oss i deras kommande nummer!
Allo Stadio Olimpico
På söndagen var det då dags för resans höjdpunkt och huvudsakliga syfte: Roma-Juventus på Olimpico. Uppladdningen inför matchen började tidigt på Campo de’ Fiori och jag låter bilderna tala för sig själv:
Sen var det dags att ge sig av mot Olimpico. Nervositeten började komma fram och trots att det var en totalt betydelselös match så betydde den samtidigt enormt mycket. Årets sista hemmamatch, mot Juventus – vem kunde inte vara taggad till tusen? Pilgrimsfärden mot Olimpico är såklart alltid magisk. Att börja höra de första Romasångerna vid Flaminio, ta spårvagn nummer 2 mot Piazza Mancini, gå över parkeringen och genom den lilla dungen för att sedan få syn på Olimpico så mäktig långt där borta, vara omringad av tusentals och åter tusentals andra romanisti, visa upp biljetten, småspringa upp för trapporna och sen blicka ut över det bästa som finns. Det är inget annat än magiskt.
Som förväntat var det fullsatt på Olimpico. Alla ville komma för att se Roma spela sin sista hemmamatch. Alla ville komma för att se sina hjältar en sista gång för i år. Alla ville komma för att tacka, hylla och applådera ett lag som presterat saker som vi inte ens kunnat drömma om för ett år sedan.
Om matchen finns det inte mycket att säga om. Vi behöver inte säga så mycket om den. Det märktes ganska fort att det inte var någon höjdarmatch. När man hade ställt in sig på och accepterat att det faktiskt skulle bli en mållös historia dök Osvaldo upp och ordnade världens största antiklimax. Olimpico dog. Trots att det var en match som egentligen inte betydde någonting var hela arenan fylld med tårar och tomma ansikten. Ett tag vandrade sorgen och ilskan hand i hand men det skulle bara ta några minuter innan Olimpico bröt ut i ett stort massjubel igen. Anledningen? Speakern kom med den otroliga nyheten att Pjanic skrivit på ett nytt fyraårskontrakt. Helt plötsligt var förlusten och Osvaldos sena mål som bortblåst (nästan i alla fall) och man insåg att det istället var dags att börja hylla våra gulröda hjältar för den bästa säsongen som någonsin gjorts. Grazie Roma spelades på repeat, alla spelarbarnen kom in på mittplanen (Cristian Totti spelade fotboll och var pappa upp i dagen) och spelarna gick ett ärevarv för att kunna hyllas ännu mer innan det var dags att vandra hemåt i Romkvällen.
Övrigt som hunnits med:
Sjungit Grazie Roma för en Laziotaxichaufför, festat till det med Nainggolan och hans vänner, ”råkat” få med mig Nainggolans solglasögon hem till Sverige, letat ihjäl mig efter en Benatia-tröja (hittade den tillslut utanför Olimpico), besökt RomaStore en miljon gånger, satt upp RCS-klistermärken över hela Rom, varit nära på att memorera Florenzis telefonnummer, träffat på Lazios omtalade nyförvärv Joseph Minala ute i nattvimmlet och mycket, mycket annat.
Jag har träffat helt fantastiska människor, fått nya vänner och jag säger bara GRAZIE GRAZIE GRAZIE till alla inblandade. Trots det bittra resultatet på Olimpico är det här utan någon tvekan en av de bästa Romresor jag någonsin varit på. Jag ser redan fram emot nästa.
