Atalanta - Venezia0 - 0
0–0 mot Venezia – är hemmaspöket ett faktum?
Atalantas dåliga form på hemmaplan fortsätter. Under lördagen lyckades man inte få hål på nedflyttningshotade Venezia. I en lite längre matchrapport än vanligt, publiceras det här direkt från pressläktaren på Gewiss Stadium i Bergamo. Häng med!
Atalanta kom till matchen hemma mot Venezia med en bortaseger med 5–0 mot Empoli i bagaget. På hemmaplan hade laget dock haft en dålig form under det här året. På sju hemmamatcher i alla tävlingar under 2025, hade Atalanta endast vunnit en, hemma mot Sturm Graz i Champions League.
Tillbaka i truppen efter en skadeperiod fanns nyförvärvet Daniel Maldini, även om han startade på bänken. När Atalantas startelva presenterades var det en relativt rolig sådan, om det går att säga så, med Mateo Retegui, Ademola Lookman och Charles de Ketelaere alla på planen. En trio som ibland har kunnat spela fint ihop och ibland absolut inte hittat rätt tillsammans. Den här gången blev det som det senare, inte riktigt bra alltså.
Innan matchen hyllades Bergamosonen Matteo Ruggeri som hade gjort 100 matcher i Atalantatröjan. Till varma applåder mottog han en tröja med nummer 100 från Antonio Percassi. I ett Bergamo som börjat glänta på våren var det dock, trots de elva graderna en ganska kylig matchdag. Med fem minuter kvar sjöng båda hemmakortsidorna tillsammans till melodin av Sound of silence. På en banderoll stod ”Spingiamo il carro tutti insieme verso nuovi traguardi”, ett budskap i stil med att driva kärran framåt tillsammans mot nya mål. Ackompanjerat av ett tifo med Atalantaspelarna och Europa League-pokalen, i ett fordon som förflyttades över läktardelen.
Första fem minuterna såg något slarviga ut för Atalantas del. Stefan Posch tog ett oerhört märkligt beslut när han valde att springa in bakom i stället för framför en nästan frispringande Kike Perez i Venezia. Vad som såg ut som en lite knuff i ryggen delades ut men domaren valde att inte blåsa. I ett inferno av busvisslingar låg Veneziaspelaren sedan kvar till dess att domaren gett honom uppmärksamhet. Över lag var det en grinig start på matchen, mellan spelare och gentemot domaren. Någonting som också märktes på hemmapublikens upprörda busvisslingar.
Efter knappa 20 minuter kom Atalantas första riktiga läge när Lookman dribblade sig fram och sköt precis utanför. Några minuter senare var han återigen på spelhumör när han fick till ett farligt inlägg, som Retegui dock nickade utanför. Några minuter senare missade kapten Marten de Roon bollen utanför motståndarnas straffområde och var nära att orsaka ett ledningsmål för Venezia. Med en imponerande hemåtsprint skulle han dock revanschera sig och se till att matchen fortsatt var 0–0. Atalanta hade några chanser under senare delen av den första halvleken men utan att lyckas spräcka nollan. Venezia hade ett läge precis innan paus efter strul i hemmaförsvaret, men båda lagen gick till pausvila med noll gjorda mål.
Den andra halvleken var endast en minut gammal när Lookman åter kom till skott, men rakt i famnen på bortamålvakten. En stund senare var Retegui mycket nära att sätta 1–0, och strax där efter: De Ketelaere med ett bra läge. Tio minuter senare var det dags för Maldini att göra comeback och även sitt blott andra framträdande för Atalanta när han byttes in tillsammans med Raoul Bellanova. Maldini gjorde ett piggt inhopp, tog initiativ och visade vilja, men god inställning räcker ju inte för att vinna matcher.
När domare Giuseppe Collu stod i vägen för ett Atalanta-anfall en stund senare gjorde han sig inte direkt mer populär i en match där han redan skapat mycket irritation, speciellt från hemmalaget. I den 73:e minuten gjorde Gasperini ett något ovanligt byte när Posch fick ge plats för den mer offensiva Mario Pasalic, samtidigt som Retegui lämnade för Lazar Samardzic. En stund senare var Lookman återigen nära, men sköt över från ett superläge nära mål. Hemmapubliken gjorde vad man kunde, manade på sina spelare och buade ut både domaren och Veneziamålvakten varje gång han tog alldeles för lång tid på sig vid utspark.
I slutet av matchen var Atalanta ytterst nära på att släppa in mål, men räddades av att skottet kom på utsidan av Marco Carnesecchis stolpe. Atalanta började tilläggstiden med att slarva bort bollen och släppa till en hörna. Atalantapubliken plockade åter upp sitt tifo, kärran som skulle köras framåt tillsammans. Ingenting mer av värde skedde under matchens sista minuter, och i en match Atalanta borde ha vunnit, sett till kvalitet och chanser, lyckades man bara få med sig en poäng.
Efter att ännu en gång ha misslyckats med att vinna i sin hemmaborg, undrar man om vi månne har att göra med ett hemmaspöke? Oavsett vad det är som orsakar de svajiga insatserna på hemmaplan, är det oroväckande att man har så svårt att vinna inför sin hemmapublik. Den gyllene möjligheten att ta sig närmare Napoli och Inter på platserna ovanför förvaltades därmed inte fullt ut, även om en poäng trots allt stannade i Bergamo. Framöver väntar många tuffa matcher för Atalanta, när man ska ta sig an Juventus, Inter, Fiorentina och Lazio.
