Atalanta - Inter
0 - 2

Förlust hemma mot Inter – Atalanta tog inte chansen att komma i kapp

Atalanta hade chans på delad serieledning inför söndagens hemmamöte mot Inter. I en jämn match lyckades man dock inte ta den chansen, och matchen slutade i förlust med 2–0.

Efter Atalantas överkörning av Juventus förra veckan, var det god stämning i klubben inför söndagens möte mot Inter. Under lördagens träning var supportrarna på plats för att stötta laget lite extra, och under söndagen hade både primavera och u-23 vunnit sina matcher. Så det fanns en del vind i seglen inför serieledande Inters besök på Gewiss Stadium. Någonting som dock talade emot var att Bergamolaget haft svårt att vinna på hemmaplan under 2025, och att Inter inte hade förlorat mot Atalanta sedan 2018.

Precis som inför matchen mot Juventus, stod mycket på spel den här kvällen. Skulle Atalanta vinna skulle man hamna på samma poäng som Inter och Napoli, efter att de sistnämnda bara lyckats kryssa hemma mot Venezia. Innan matchen gav hemmapubliken ett tydligt budskap till sitt Atalanta ute på planen, med banderollen: ”Att inte förverkliga en dröm är inget problem... problemet är att inte tro på den”. Sedan följde fler banderoller och pyroteknik som inramning när spelarna klev in på planen i den här avgörande matchen.

Matchens inledning var av en öppen karaktär med en domare som tillät mycket. Marcus Thuram kom fri för Inter efter dryga fem minuter, men sköt bollen i stolpen. I samma situation gick Marco Carnesecchi ner med stora smärtor efter en krock med lagkamraten Sead Kolasinac. Lyckligtvis kunde målvakten sedan spela vidare. Efter den stolpträffen från Inter följde en period där det var bortalaget som tryckte på, mot ett Atalanta som fick kämpa i försvaret.

Efter dryga kvarten var dock Mario Pasalic nära för Atalanta, när han nickade mot mål och tvingade Yann Sommer i Intermålet till en svettig räddning. Viktigt för Atalanta att komma till avslut efter att ha varit tillbakapressade inledningsvis. Ademola Lookman var, som så många gånger förut, viktig med sitt kreativa spel och sin förmåga att ta sig förbi sin gubbe och här följde en period av lite mer boll för La Dea. Med första halvlek spelad var matchen öppen med lägen åt båda håll, där Inter hade inlett piggare för att sedan lämna över taktpinnen till Atalanta.

Andra halvlek inleddes med samma spelare på planen som i den första. Efter endast några minuters spel uppstod ett avbrott, till synes på grund av ett sjukdomsfall på läktarplats. Gewiss Stadium kläddes i kompakt tystnad i väntan på klartecken för att spela vidare. På efterföljande hörna kunde bortalaget sedan sätta 1–0 genom Carlos Augusto. Detta var väldigt surt för Atalanta som hade avslutat den första halvleken starkt. Kort därefter var bortalaget nära att sätta sitt andra mål för kvällen, och hade i det här läget kontrollen på matchen. Därefter byttes Charles de Ketelaere och Matteo Ruggeri in för ett Atalanta på kvitteringsjakt. Med lite cyniska Atalantaögon tycktes man kunna se Interspelare som hade lite ondare i närkamper, och låg ner lite längre än tidigare.

Med ungefär 20 minuter kvar av matchen kom Gian Piero Gasperini med ytterligare byten, inte helt chockerande av mer offensiv karaktär. Detta öppnade också upp för kontringar från Inter, men skulle Bergamolaget få med sig någon poäng från matchen var man också tvungna att spela med mer risk. Och riskfyllt blev det när Ederson först snackade till sig ett gult kort, utdelade en hånfull applåd som reaktion och därmed drog på sig ett gult till, och det röda kortet var ett faktum. Man kan tycka att det är hårt att dela ut två gula kort på det viset, och att det kanske fanns Interspelare som agerat på liknande sätt tidigare i matchen. Men främst var det otroligt onödigt gjort av Ederson i ett läge där Atalanta jagade kvittering.

Efter det röda kortet fortsatte Atalanta att gå för en kvitteringen, men i stället skulle matchen definitivt avgöras när Inter gjorde 2–0. Efter detta snackade även en rosenrasande Gian Piero Gasperini till sig ett rött kort. Kort därefter borde Inter ha gjort sitt tredje mål för kvällen, men Marco Carnesecchi stod för en riktig superräddning. Den här matchen dog när Atalanta reducerades till tio man på planen, och de återstående minuterna var helt enkelt sådana som man var tvungna att spela av. Innan dess att de elva tilläggsminuterna var spelade, skulle även Inter drabbas av en utvisning. Men det spelade ju inte särskilt stor roll i det läget.

Efter den här matchen kommer domarinsatsen säkerligen att kritiseras i Bergamo. Men det är så klart inte så enkelt som att det var den som avgjorde den här kvällen, även om dödsstöten för Atalanta kom efter det röda kortet. Med tanke på hur längesedan det var som Atalanta senast vann mot Inter, får man ändå säga att laget gjorde en bra insats som höll jämna steg så länge i matchen. Visst är det så att man aldrig ska sluta drömma, som banderollen innan matchen ville framföra. Men nog känns det som att den här matchen hade behövt ge åtminstone en poäng till Atalanta om det skulle finnas något hopp kvar för en scudetto.