Krönikan: Del Pieros framtid
Först bänkad och nu skadad. Är det realistiskt att tro att vi får se Ale som ordinarie igen?
På flera fotbollssajter kan man idag läsa att Luciano Moggi varit på ett så kallat hemligt besök hos premiärminister Silvio Berlusconi. Träffen ägde rum på Berlusconis kontor i Rom och Moggi ska efter mötet inte velat berätta vad de två gentlemännen diskuterat.
Under sommaren har det ju pratats en del om vår kapten Alessandro Del Piero. Milan har sagts vara intresserade samtidigt som Carlo Ancelotti uttryckt sig i för Del Piero smickrande ordalag gällande vår nummer 10.
Jag har svårt att tro att Moggi åkte till Rom för att diskutera en försäljning av Del Piero till Milan. Att mötet dessutom ägde rum i Berlusconis partis (Forza Italia) lokaler gör att det hela inte låter som någon transferträff. Men Moggi är Moggi och Berlusconi är Berlusconi. Allt kan hända när de är inblandade.
Oavsett vad som diskuterades i Rom är Del Pieros framtid en allt mer intressant fråga. Sedan debuten mot Foggia för snart exakt 12 år sedan, den 12:e september år 1993, har Alessandro Del Piero varit Juventus fanbärare i jakten på nationella och internationella framgångar.
Självklart är en sådan spelare för alltid respekterad och älskad av supportrar, men det kommer en dag då det, av olika anledningar, inte finns en lika självklar plats i laget. Juventus är en klubb som bara vill ha de allra bästa. Det är en klubb för mästare, inget annat. Av den anledningen hamnade Del Piero i Juventus för 12 år sedan. Men av samma anledningen kan han nu vara på väg bort.
De senaste dagarna av VM-kval runt om i världen är på sätt och vis signifikativa för Del Piero och hans situation. Han satt på bänken i Italiens 1-1-match mot Skottland och när han äntligen såg ut att få start mot Vitryssland blev han skadad.
Samtidigt gör Marcelo Zalayeta tre mål i Uruguays vinstmatch mot Colombia. Och samtidigt gör Zlatan Ibrahimovic ett mål mot Bulgarien för att sedan sänka Ungern med en individuell prestation värt en riktig mästare. Och samtidigt gör Adrian Mutu två mål när hans Rumänien vinner över Tjeckien på hemmaplan.
Del Piero konkurrerar alltså med spelare av väldigt hög kvalitet. Personligen tycker jag att han tillförde mycket under förra säsongen. Juventus spelade ibland en väldigt stel fotboll som knappast kunde beskyllas för att vara en instruktion i kreativitet. Ändå lyckades Del Piero göra 14 mål, vilket inte är dåligt med tanke på att han ofta fick spendera stora delar av matcherna på bänken.
Samtidigt är det viktigt att Fabio Capello och Juventus ledning får skapa ett lag som på bästa sätt ska kunna kämpa på alla tre fronter – Serie A, Champions League och Coppa Italia.
Capellos jobb är att hitta den balansen och se till att göra sitt bästa för att nå målsättningen, att vinna allt. Om Capello anser sig ha en spelidé där Del Piero inte passar in måste vi acceptera det.
För mig är det viktigast att Juventus vinner, inte att Del Piero spelar. Del Piero ska spela om han är det bästa alternativet för att få laget att ta tre poäng, men ur ett lite längre perspektiv har jag svårt att tro att han kommer vara det särskilt ofta.
Så frågan är om vi vill minnas Del Piero som spelaren som satt på bänken eller spelaren som hjälpte Juve till 15 underbara titlar i Italien, Europa och världen. För Juventus och Del Pieros skull kanske det bästa vore att gå skilda vägar och tacka varandra för ett tolv år långt samarbete som inneburit fantastiska framgångar.
Mitt resonemang handlar inte om något agg mot Alessandro Del Piero. När jag var yngre var han min största förebild och om jag tänker tillbaka på mina bästa fotbollsminnen är Del Piero medverkande i många.
Just därför vill jag inte se honom ruttna bort på avbytarbänken under kommande säsong. Det är mycket möjligt att han är tillräckligt bra för att få spela varje match, men så länge Capello tränar Juve är det han som tar de avgörande besluten och som jag skrev tidigare, om Ale inte passar in i spelidén ska han inte heller spela.
Dagen Alessandro Del Piero lämnar Juventus kommer många bianconeri känna sorg i hjärtat. Men Juventus är större än varje enskild spelare som burit den svartvita tröjan och Juventus vill alltid vara bäst, vara mästare. Annars skulle vi aldrig köpt Del Piero…