- -
Lazio – Treviso 3-1
Verso lo scudetto!
Förutsättningarna för ett välspelande och underhållande Lazio var inte optimala, men trots Delio Rossis oförklarliga laguttagning lyckades Paolo Di Canio på egen hand skapa en ljusblå fest under hela den första halvleken.
Sen släcktes gnistan lika fort som den tändes, precis som vanligt.
Positiv inledning
Inför ett mystisk Stadio Olimpico, där merparten av Curva Nord satt ner under hela matchen i ytterligare en protestaktion mot Claudio Lotito, öppnade Lazio på ett strålande sätt. Anförda av Paolo Di Canio i en sorts trequartista-roll bakom Rocchi kunde vi för första gången på väldigt länge urskilja ett varierat anfallsspel.
Bollen var till stor del i Trevisos ägo, men chanserna skapade hemmalaget. Gemensam nämnare för dessa var just Di Canio som var inblandat i allt och lite till. Efter 20 minuter av briljanta passningar och vrickningar kunde inte bortalaget stå emot längre. När Tommaso Rocchi för andra gången på kort tid ställdes öga mot öga mot Handanovic i Treviso-målet gjorde anfallaren inget misstag och rullade in sitt första mål för säsongen.
Rättvist dittills.
Fem minuter senare var det återigen Di Canio som agerade frälsare. Passningen till vänsterspringaren Pandev var av högsta klass och makedonierns avslut mellan målvaktens ben likaså.
2-0 till Lazio efter 26 minuter, något vi knappast har varit bortskämda med de senaste åren.
Olycklig reducering
Efter chocköppningen satt man bara och väntade på ett reduceringsmål till följd av ett alltför passivt hemmaspel. Men faktum var att Lazio fortsatte att ånga på framåt. Guglielmo Stendardo kunde mycket väl ha ökat på till 3-0 efter att mittbacken kommit åt en frispark från Oddo. Dessvärre smet bollen metern över Handanovics ribba.
Lazio praktiserade ett spel som vi tidigare inte skådat under Delio Rossi; offensivt inriktat och anfallandes centralt längst marken, med Di Canio som taktikens nav.
Det fungerade.
I 44 minuter.
Antonio Filippini, som för dagen var en av huvudpersonerna i supportrarnas protestaktioner (missnöje över presidentens uteblivna inköp av tvillingarna), filmade till sig en frispark – och nej, det skedde överhuvudtaget ingen som helst kontakt - utanför straffområdet i ett farligt läge. Det efterföljande utförandet av brasilianaren Pinga var inget annat än magnifikt. Ett psykologiskt viktigt reduceringsmål för gästerna där vi dessvärre tvingades smaka på vår egna beska medicin från förra säsongen.
Bara att svälja, spotta i marken och kämpa vidare.
Andra halvlek – ett enda stort skämt
När Delio Rossi i den andra halvleken logiskt plockade ut en slutkörd Paulo Di Canio kände man på sig att det skulle bli en sån där otäckt nervös eftermiddag igen. Att ens behöva bli nervös mot ett så pass mediokert fotbollslag som Treviso kändes frustrerande och onödvändigt.
Frågan är om Liverani inte hade varit Paolettos optimala ersättare, såvida inte Delio Rossi bedömde att skadan fortfarande var så pass allvarligt att den riskerades att slitas upp vid 45 minuters spel.
Nu tappade emellertid det ljusblå hemmalaget allt som ens liknade organiserat anfallsspel. Ytan mellan mittfältet och anfallarna lämnades likt tidigare matcher ekande tom och försvarstaktiken med långa bollar på kontrande Rocchi /Pandev sattes omgående i verket. Resultatet blev, naturligtvis, bedrövligt.
Lazio tvingades halvleken igenom förlita sig på en darrig backlinje och underpresterande yttrar (dessvärre såg jag inte heller idag någon potential i Valon Behrami, rörelsefönstret och drivet i steget är inte alls vad jag hoppades på) för att ro i hamn de oumbärliga poängen.
Svag domaravslutning
Det lyckades, men det krävdes en jättemiss av Treviso-anfallare och en felaktigt dömd straff. Vid första tillfället tog sig bortalaget förbi på Oddos högerkant och kom så småningom till farligt direktavslut inne i straffområdet från Reginaldo – ett skott som passerade någon meter över ribban i takt med att hjärtat var halvvägs upp i halsgropen. Ironiskt nog hade Svenska Spel minuterarna innan skyltat med sitt osannolika liveodds (1.00) på att Lazio skulle vinna matchen…
Efter att ha blivit avvinkad för offside vid två tillfällen – det ena felaktigt och det andra korrekt – friställdes äntligen Tommaso Rocchi i den 86:e minuten. Ensam mot målvakten fick anfallaren bollen för långt ifrån sig och valde att ställa sig till skaran av 90 % av seriens italienska spelare: han sökte upp målvakten med foten och föll snyggt. En felaktigt dömd straff som dessvärre renderade i utvisning och mål i baken för stackars Handanovic, men som kompenserade domarens gåva i samband med reduceringen.
Massimo Oddo hette vår tredje målskytt för dagen då han säkert sköt bollen i mål.
Drömstart med dåligt spel
Att Lazio samlat ihop sju poäng på tre matcher är givetvis inget annat än härligt överraskande. Men dessvärre så varslar vår andra halvlek idag om ett Lazio som kommer att söndermanglas av Milan på onsdag. Delio Rossis laguttagning var minst sagt märklig – Fabio Firmani och Christian Manfredini är helt under isen för tillfället – och de individuella insatserna idag hamnar i en alltför mörk skugga av matchens lirare Di Canio. Rocchi, Pandev, Peruzzi och Oddo skall ha beröm, resten har en hel del att fila på innan toppformen är inom räckhåll.
Det lär behövas dubbla målvakter och en felfri tolvbackslinje på onsdag för att inte det här laget skall få sig en rejäl knäpp på näsan av ett revanschsuget Milan.
Skärpning Lazio!
