Strid mot Ondskans Imperium

Jag gör det inte hur som helst, utan respekterar istället det faktum att Juventus fulla av både fotbollskonstnärer, domare och kreatin faktiskt är en avsevärd fotbollsmaskin. Visst, betonggrå arena, trist medgångspublik, svartvita ålderdomliga dräkter, men ändå...

Så snart matchen mot Fiorentina var avklarad började man snegla så smått på kommande bataljer. Eller ja, batalj kanske man skall säga med tanke på att det ju i ärlighetens namn endast var en match som fanns på näthinnan. Glasgow Rangers var något vi planenligt men utan att förta oss, skulle spela oss igenom för att därefter fortsätta ladda baterierna.

Då vi ställs emot Le Oscure Forze del Male på Delle Empty Söndagkväll kan vi skrapa hem vår fjärde seger på fem försök i tävlingssammanhang på zebrornas egen hemmasavann. När skedde det senast kan man undra? 

(OBS! Aldrig hänt...)

Med andra ord har vi ett psykisk övertag gentemot Zlatan FC, som det ju gärna låter i svensk media nuförtiden. Man måste säga att det skall bli högst intressant och se ifall den där "Ibra" som han kallas på sydligare breddgrader verkligen är en sådan enmansshow som svensk media med rosa kopian Sportbladet i spetsen vill göra gällande. Rubrikerna lyder ju ständigt "Zlatan fixade segern med en framspelning till 6-0 målet!", eller "Zlatan har hittat målformen igen och har nu gjort hela ett mål i Champions League!".

Nåväl, nu var det verkligen inte meningen att klanka ned på Sveriges främste fotbollsspelare, eller ja, vilken nation som nu skall ta på sig den stora äran. Inget snack om att Ibrahimovic spelar fotboll bättre än de flesta, men däremot bör det väl vara lite väl elakt av svensk media att lägga hela Giuventus ansvar på Benny Guldfots axlar?

Jag gör det inte hur som helst, utan respekterar istället det faktum att Juventus fulla av både fotbollskonstnärer, domare och kreatin faktiskt är en avsevärd fotbollsmaskin. Visst, betonggrå arena, trist medgångspublik, svartvita ålderdomliga dräkter, men ändå...

Nog bör man respektera deras möjlighet att göra skada under 90-minuter. Även om man föraktar dem allt som oftast. Att Vieira skulle få en sådan bländande start hade jag aldrig trott, nog för att jag trodde detsamma om Figo. Men återigen, det tjänar inget till att fokusera på individer. Inter som lag känns minst lika homogent och samspelt som "Giuve". Juventus känns dock som vanligt större, stöddigare och mer kompakta i kraft av sina relativt pålitliga domarkollegor. 

Nu måste jag passa på att tillägga...

Såg ni vad som skedde i söndagens möte med Viola? Upptäckte ni också att domaren, ve och fasa, friade en klar offside som föranledde Inters ledningsmål?! Okej, Adriano tar inte bollen, men nog kunde linjemannen ändå vinkat där va? Ja, alltså. Nu jämför jag inte denna episod i förhållande till Juves fördelar, där är vi redan utklassade för alla framtid, så att säga. Men visst var det väl märkligt, att Inter (!) helt plötsligt fick med sig ett såpass avgörande domslut, redan efter sex (6) minuter dessutom! Det syntes ju långväga att Fiorentina aldrig skulle kunna hämta sig och inte hade en blekaste att ta igen det rånet av domare Stefano Farina. Skrämmande orättvis den här italienska ligan...

Inför söndag hoppas jag nu innerligt och benhårt att Martins glömt allt vad smärta i benet heter, att Materazzi glömt allt vad pardon och omsorg heter (åtminstone om han gör det likt han hittills gjort), att Adriano glömt vad fuktigt krut heter, men kanske framförallt, ja ta mig tusan! Framför ALLT, att Inter glömt vad mental spärr heter, tar sig samman och visar vart skåpet skall stå. Det är dags att sätta vårt signum på denna säsongsinledning och ta kommandot innan någon annan hinner fatta vad som egentligen sker.

IL BISCIONE... SEMPRE VELENOSO!

Jon Sköld2005-09-30 18:43:00

Fler artiklar om Inter

Inför Inter - Torino: Kan vi hålla nollan?