Juventus 2-0 Inter

Säsongens första Derby d’Italia slutade i en svartvit triumf. Trots 2-0 fick matchen dock en sur eftersmak. Tre svartvita tvingades att kliva av på grunt av skador.

Precis som alltid sägs matcherna mot Inter på förhand bli en otroligt stor utmaning för Juventus. Så även igår, delvis i alla fall. De senaste säsongernas möten med ”lillbror”-Milano har som bekant allt som oftast slutat illa för oss, även hemma på Delle Alpi. Igår kom vändningen.

Det var igår Inter skulle ”stoltsera med sitt sedvanliga nya lag”. Vilken stoltsering det blev. ”Pazza Inter” har aldrig känts mer rätt. Vilket annat lag hade gått ut på planen i en så pass viktig match, som man faktiskt måste säga att det var, och vilja så lite? Vill nog lägga till ”Pazza Interista” där med. ”Ni vinner matchen på två billiga frisparkar”. 2-0! ”Vi spelade mycket bättre än er!”. 2-0! För övrigt så vet nog alla som följer Serie A att domarna dömer frispark i tio av tio sådana situationer. Inget nytt, kära Interfans.

Gårdagens kommentator (Jens Fjellström eller Petter Johansson?) inflikade ett ganska intressant citat: ”Non é impossible con questa Inter”. Hur är det med att vinna de riktigt viktiga matcherna och i förlängningen något stort? Säsongen är dock lång och inte på något sätt avgjord än.

I inledningen av matchen kunde man tydligt se att båda lagen var en aning spända, till en början var det ganska många pass som gick till fel mottagare. Det var dock Juventus som ganska omgående tog tag i spelet. Att se laget gå ut och ta tag i det med en gång ger en otrolig känsla av lättnad. Förr i tiden brukade man ju säga att Juventus var aningen segstartade. Capello hade valt att ställa de vanliga gubbarna på banan, i stort sett i alla fall. Blasi fick återigen ikläda sig rollen som högerback. Med handen på hjärtat, vem har sett bäst ut denna säsong på den positionen? Blasi eller Zebina? Den senare har man dock inte sett på bra länge nu, kanske blir en orättvis bedömning. Jag vet dock vad jag tycker.

Man kunde redan från början se hur Capello ville att anfallsspelet skulle fungera. Zlatan skulle ta emot bollar från mittfältet för att sedan hålla i dem och vänta in fler medspelare. Riktigt så blev det inte. Det var snarare så att Zlatan fick bollen, höll i och blev nersparkad, något som mycket väl kan sägas ha blivit matchavgörande. Det första målet skulle dock inte komma på en frispark ordnad av Zlatan, nej, det var lagets egen indian, Mauro Camoranesi, som gick i backen precis utanför straffområdet.

När man ser att det är Ibrahimovic som ska slå lagets frisparkar blir man allt som oftast aningen uppgiven. Frågan brukar inte bli om det kommer att bli mål eller inte, utan vilket etage han kommer att drämma upp lädret till. Det skall dock sägas att han sannerligen har blivit bättre på att slå frisparkar. Denna drog han bollen stenhårt genom muren, så stenhårt att, annars mycket duktiga, Julio Cesar i Inter-målet inte kunde hålla den. Precis som alltid så var det en viss fransman, med ett ganska larvigt bockskägg, som höll sig framme. Få anfallare har den känslan att alltid stå rätt. Att se hur han vinklar skallen för att sätta dit bollen i det nedre, bortre hörnet, är ren magi.

Även 2-0-målet skulle komma efter en frispark. Denna gång var det Ibrahimovic som blev fälld strax utanför straffområdet, för ungefär femtielfte gången. Materazzi och Samuel: man ska sparka på bollen, inte på benen. Därav namnet fotBOLL. Denna gång fick Nedved förtroendet att slå frisparken, och även denna gång så var Cesar totalt chanslös. Hur länge sedan var det Juventus gjorde så många frisparksmål egentligen? Känns som om det vore en evighet sen.

Fram tills 2-0-målet, som kom i den 34:e matchminuten, var det fördel Juventus. Det var dock två tämligen jämna lag som trillade boll i det kraftiga regnet. Stundtals såg man att allt vatten gjorde det hela lite besvärligare än vanligt, framförallt för de spelarna som har lite mer teknik i kroppen. Camoranesi och Figo, två spelare som oftast spelar med lite mindre marginaler då de fintar sig fram i banan fick det ganska svårt, även om de båda inte på något vis var dåliga. Figo var nog en av de bättre i Inter för dagen.

I slutet av den första halvleken inträffade då det som alla fotbollskännare i Italien har snackat om idag: Materazzis minst sagt vårdslösa kapning av Ibrahimovic. Är det någon som är överraskad över att det var han som låg bakom den? T.o.m. självaste Montero skulle ha tyckt att den var galen. Paparesta tyckte att det hela var värt, ja, ett gult kort. Alla andra tyckte att det var ett givet rött. Om man ska tro en del ”Interisti” så beror det nog på att Moggi har glömt månades betalning. Hur som haver, ut med Ibra, in med Del Piero.

Det märktes nästan direkt att Del Piero och Trezeguet har mycket svårare att finna varandra nu än vad de hade för ett par säsongen sedan, inte så konstigt med tanke på den begränsade speltid ”Il Capitano” får nu för tiden. I början av den andra halvleken tvingades även Lilian Thuram, mannen som sitt förnamn till trots spelar som en hel karl, att kliva av banan. Det sägs dock inte vara någon större fara med den reslige fransosen. In kom istället Robert Kovac.

Cirka tio minuter senare fick även den andra fransmannen, Trezeguet, nog. En sträckning i ljumskpartiet satte stopp för det fortsatta deltagandet i matchen. In istället med Zalayeta. Att dessa tre byten gjorde att Juventus kom ur gängorna var ungefär lika påtagligt som att Inter har svårt att vinna ”Lo Scudetto”. Milano-borna tog efter detta över bollinnehavet totalt, utan att för den sakens skulle lyckas att skaka om Juventus rejält. De spelade med ett fint och snabbt passningspel, i egen backlinje dvs. Så fort de kommer över halva planen gick det dock inte lika bra och det hela slutade allt som oftast i en långboll mot Martins. Inte ens en inbytt Juve-dödare i form av Cruz lyckades att sätta dit bollen bakom, en för dagen riktigt bra, Abbiati. Det såg inte ens ut som att stjärnorna i Inter var speciellt intresserade överhuvudtaget.

Juventus dödade effektivt matchen i den andra halvleken och Inter kunde som sagt aldrig skaka om Juventus. Matchen slutade 2-0. Ett otroligt skönt resultat med tanke på hur svårt vi har haft för Inter under de senaste säsongerna. Nu är det bara att hoppas på att de tre skadade, Zlatan, Thuram och Trezeguet, hinner bli hela och fräscha under uppehållet.

Mot den 29:e!!

0 kommentarer