Massakern i Milano

Feststämning och storspel betydde en förkrossande seger över Livorno. 5-0. Smaka på den. Slår den en svensk blåbärsoppa? Jajamen!

Curvorna kom inte in förens efter 20 minuter. På den tiden hann dem med att missa två fina mål. Osis tänkte Interistan, men han fick se tre mål till.
Det var med andra ord en härligt spelad match med ett resultat som lika gärna kunde ha blivit tvåsiffrigt… Ja, nåja.

Mancini valde som förväntat en hel del reserver från start. Toldo i mål. Ze Maria och Solari på mittfältet. Cruz och Recoba i anfallet. Härliga reserver vi bifogar över. Den lilla överraskningen fick Ze Maria stå för. Jag hade inte räknat med honom från start som högermittfältare.

Matchen kunde inte ha börjat bättre. Redan i den elfte minuten öppnade vi ketchupflaskan. Recoba skapar en hörna via ett skott som styrs ut vid sidan om Amelia. Han lägger hörnan, som studsar ut till Veron vars skott styrs till Materazzi. Den ”onde” skjuter rakt på Amelia, som styr in bollen via stolpen och in i målet. Rörigt? Japp, men det slutar inte där. Fabio Galante hade tidigare ramlat och upphävde off-siden som Materazzi utnyttjade.

Vi kom fram riktigt bra på kanterna där Livorno lämnade öppna gatan. Det var framförallt på vänsterkanten där Favalli tydligen hade dragit på sig samma tröja som Facchetti spelade med. Nja, det såg så ut i alla fall. Han var riktigt bra på vänsterkanten idag i offensiven.
Också Solari fick en hel del lägen, och jag satt och väntade på det perfekta inlägget, som skulle resultera i ett mål. Även om det inte kom, så var det just vänsterkanten som vi pumpade in bollar.

Just vänsterkanten skulle ligga till grund för det andra målet. Efter ett snyggt samarbete där bl.a. Recoba var inblandad, skickar Favalli (eller var det Facchetti?) in ett inlägg som går förbi Cambiasso, men friställer Cruz som bara kan bredsida in i öppet mål.

Efter det målet började vi spela mer försiktigt och vi överlät bollen mer och mer till Livorno. Det var ingen större överraskning med tanke på att vi spelar match mot Porto redan på onsdag. Men just den sista kvarten i den första halvleken, var det sämsta vi presterade under matchen. Och till och med då spelade vi bra och höll ihop försvaret.
Livorno fick ett par ströchanser där Toldo antingen kunde boxa ut till hörna eller släppa en liten retur men lyckades ta hand om den själv.

Första halvleken är avklarad och allt känns tryggt. Livorno var tama framåt, samtidigt som vi spelar ett säkert spel och tar inte alltför stora risker. Det enda som saknades var att Ze Maria inte fick mycket utrymme på sin högerkant för sina inlägg.

Tidigt i den andra halvleken släcktes matchen. Ze Maria som skulle ha blivit fri med målvakten, blir fälld utav Inter-ägde Francesco Coco och det röda kortet kommer upp. Frilägesutvisning (eller målchansutvisning som det nu så fint heter) är motiveringen, och den var ganska självklar.
På den efterkommande frisparken räddar Amelia Recobas stenhårda skott.

Dock skulle vi göra mål i anfallet efter. Ett inlägg från högerkanten nickas ut utanför straffområdet och där dyker Cambiasso upp och drar till med sin vänsterfot. Skottet går vid den första stolpen och Amelia kan bara stå och kolla på.

Om inte det vore nog, skulle fyran komma strax efter. På en hörna, går bollen mot Materazzi som med en helt fantasiskt nick, passar till en ej offside stående Cordoba, som ”bara” kan peta in bollen. Hur Materazzi ens kan tänka på att nickpassa där går över mitt förstånd och hur han också lyckas är ännu mer imponerande.

Det dröjde inte länge innan femman skulle komma. Med lite tur och mycket skicklighet skulle också Recoba få hamna på måltavlan. Med ett väggspel med Solari, dribblar han igenom Livornos försvar, och får också med bollen efter en studs på Livornoben. Han ställs fri med Amelia och lägger in bollen mycket kyligt.

5-0. Jag säger det igen. 5-0!

Då agerade Mancini på det perfekta sättet. Upp från bänken kom… Nicolas Burdisso!
Och vilket mottagande denne argentinare fick. Stående applåder från San Siro, och en bamsekram utav Materazzi. Han har kommit hem igen. Redan vid sin första bollkontakt kom återigen en applåd från publiken.

Att det skulle bli en mindre attraktiv match var nu uppenbart. Inter drog ner på tempot, även om en pigg Figo kom in från bänken och satte lite fart. Han kunde ha gjort två mål om han varit vassare framför mål.

Med undantag för ett par vassa chanser, så var den sista kvarten mest till för att spela av matchen. Vi vinner till slut med 5-0 men resultatet kunde ha blivit mycket mer. Vi ska ha klart för oss att vi mötte ett decimerat Livorno som spelade rent uselt, men Inter var riktigt, riktigt bra. Det här var vad vi behövde.

Ett härligt Inter att skåda…

0 kommentarer