Tre dagar kvar: Ära, historia & stolthet
Med 72 outhärdliga timmar kvar till höstens viktigaste match tar vi en titt i backspegeln.
Två gånger per säsong står Italiens huvudstad stilla. Två gånger per säsong riktas all fokus på ett dramatiskt verk som saknar motstycke i Italien. Två gånger per säsong får man som laziale chansen att uppleva de där magiska timmarna, den absurda blandningen av nervositet, rädsla och förhoppningar. De timmarna som är fullständigt omöjliga att beskriva. Två gånger per säsong kastas man som supporter mellan hopp och förtvivlan under 90 minuter som kan betecknas som nästintill overkliga.
Den här veckan är en sådan.
Njut av det, för tillfället är unikt.
* * *
Ett faktum som inte kan ha undgått någon, laziale som romanista, är att SS Lazio bildades 27 romerska år före konkurrerande AS Roma. Ett annat faktum är att heta diskussioner supportrarna emellan vanligtvis brukar uppstå när ämnet tas upp.
För att variera oss inleder därför Lazio-redaktionen derbyuppladdningen på ett lite annorlunda sätt. Vi hoppar in någonstans mellan 1915 och 1918, då Italien i högsta grad var involverat i det krig som idag tituleras Första världskriget. Lazio var, som bekant, Roms överlägset bästa fotbollslag vid tidpunkten och hade andats fotboll i drygt tio år. Roma hade ännu inte bildats.
Innan den världsomspännande politiska maktkampen presenterade sig för italienarna hade fotbollen så sakteliga börjat få sitt fäste i huvudstaden. Romano Zangrilli, världens förste laziale, hade redan hunnit förolämpa motståndarsupportrar under ett derby och Biancoceleste hade på ett imponerande sätt etablerat sig som ett respekterat namn i fotbollsitalien.
Det mesta var frid och fröjd. Ända fram till dess att kriget nådde huvudstaden och orsakade en enorm misär.
Lazio spelade vid tidpunkten sina hemmamatcher på Stadio Rondinella och krossade allt motstånd. Föreningen var på uppgång 18 år efter födseln på Piazza della Libertà. Men trots riskerna med beslutet valde klubben, som en av få i Italien, att sända sina spelare till kriget. Många av dem avled i utlandet, stridandes för folket i sitt hemland.
Rondinella förvandlades till ett hjälpcenter för de romare som inte hade mat nog för att överleva. Lazio gjorde sitt bästa för att bidra och hjälpa de romare som lidit offer för krigets följder.
I och med handlingarna trädde den italienska kungen fram. Han förklarade:
”Lazio är ära, historia och stolthet.”
… ett begrepp som världens laziali fortfarande bestyrker sig med, nästan 90 år senare. Att vara laziale innebär inte att stötta ett fotbollslag, det innebär att stötta en tro. En tro på ära, historia och stolthet.
Även om handlingen under kriget i högsta grad var väldigt human snarare än fotbollsrelaterad – det finns de facto saker som framställer fotboll som löjligt – så känns ändå följdfrågan given.
Den är riktad till ”stadens lag”, AS Roma:
Var någonstans var du?
Var någonstans var du när Lazio tog fotbollen till Rom?
Var någonstans var du när Lazio spelade Rom-derbyn?
Var någonstans var du när kungen utnämnde Lazio till en förening med ”ära, historia och stolthet”?
Var någonstans var du när Lazio vann turneringen i Pisa?
Var någonstans var du när Lazio krossade allt i dess väg och satte idrott på Rom-kartan?
* * *
Förmodligen i regimens mage, väntad på att bli utsläppt och liera sig med fyra olika klubbar för att tillfredsställa en icke-romares krav på ett ”överlägset” Rom-lag…
Fotbollen i Rom är, oavsett vad de andra säger, ljusblå. Den är bara vår.
* * *
Dagens målgest:
Citat från Paolo Di Canios självbiografi som behandlar derbyt mot Roma 1988.
”Jag bara sprang och sprang, rakt emot Curva Sud, där Roma-supportrarna satt. Dånet i ryggen från Lazios Curva Nord bar mig vidare. Jag sprang precis under supportrarna, fingret höjt, ansiktet format av en blandning av extas, lättnad och raseri.
Det var inte planerat, det var bara ett spontant utbrott. När du gör ett mål som det där, i en situation som betyder så mycket för dig, så tänker du inte, allting sker naturligt. När du är en passionerad emotionell människa som jag, så blir bara momenten uppförstorade och multiplicerade.”
* * *
Dagens citat:
Romas (vid tidpunkten) nya tränare Luciano Spalleti förklarar hur hans nya lag skall nå framgång på bästa sätt:
”Jag vill att mina spelare skall slåss till slutet. De måste följa Curva-ramsan Non Mollare Mai!”
* * *
Dagens händelse:
Utspelar sig någon gång efter Lazios ligatitel 2000. Romas hjälte och bandiera, Giuseppe Giannini, hade efter en lång karriär hos de gulröda fått många hjärtan med sig, och supportrarna ville naturligtvis avtacka sin hjälte med en avskedsmatch.
Då, mitt under matchen, uppenbarade sig något som skulle visa sig vara för mycket för Roma-supportrarna. Ett flygplan, med banderollen ”Lazio campione d`Italia” hängandes efter sig, uppenbarade sig på Roms ljusblå himmel över det ljusblåa Olimpico. Roma-supportrarna visste inte till sig av vrede och tumult utbröt.
Det hela slutade i att matchen avbröts, mitt framför näsan på vid den här laget tårögda Roma-legenden…
* * *
Tre dagar kvar. Mer än så behövs inte sägas.
