Inför: Lecce – Juventus

Uselt genomförd match i Champions League i veckan – segersviten bruten. En rejäl uppryckning måste till om Juventus vill behålla sitt fina facit i ligan med idel segrar. Dem svartvita beger sig i denna åttonde serieomgång till södra Italien för att möta Lecce på Via del Mare.

CL-mötet i veckan var en fullständigt otittbar match ur Juventusögon sett. Att försöka ge sig på en analys är inte lönt. Var börjar man? När slutar man? Hemsk insats. Ett av de största bottennapp rent spelmässigt under min tid som Juventussupporter. Men grundstötningen är inte av särskilt stor betydelse. Juventus går trots nederlaget vidare från gruppen och väljer man att se det positivt var lektionen (förutsätter jag) något av en "aha-upplevelse" för spelarna.
 Fast så mycket kan jag säga att oavsett hur mycket spelarna som var på planen i tisdags höjer sig, går inga CL-drömmar i uppfyllelse om inte Buffon och Vieira finns tillgängliga. Sådana klasspelare kan inte Juventus fylla luckorna för. Giannichedda är i en klubb av Juventus storlek inte mer en än dussinlirare, hans fotbollsregister är ytterst begränsat. Som vice-Emerson fungerar han utmärkt men inte som ställföreträdande till Vieira. Abbiati har precis som jag förutspådde blivit allt stabilare i och med speltiden. Men det ligger i hans målvaktsnatur att då och då bjuda på clown-ingripanden som bara är värdigt en Fabien Barthez i "högform". Det fungerar inte om man ska vinna Europas finaste klubbturnering.

Mot Lecce får spelarna chansen till en minirevansch. Segersviten må vara bruten, men Juventus är fortfarande hundraprocentiga i Serie A. Det ska man fortsätta att vara även efter söndagens match. Lecce som i nuläget parkerar på en 17:e plats i ligan saknar fortfarande så här långt in på säsongen en tydlig grundstruktur i sitt spel. Sedan förra säsongen har man tappat spelare som Dalla Bona, Bojinov (såldes till viola i jan.) och Bjelanovic. Milanlånet Dalla Bona som var själva grundbulten på mittfältet tillsammans med den nu knäskadade Giacomazzi är troligen den mest kännbara förlusten. Inga ersättare värda namnet har kommit in i deras ställe.
 Även på tränar- och presidentposten har det skett förändringar. Lecces tidigare president Rico Semeraros valde i september att stiga ner från tronen. Den nytillträdde presidenten är en Turinbaserad advokat vid namn Sandro Caroppo. Övergår vi till tränarbänken finner vi inte längre allas vår älskling Zdenek Zeman där. Den färgstarke tjecken efterträddes i somras av den relativt okända Angelo Grecucci. Han blev dock inte långvarig utan fick sparken i slutet av september, den nuvarande Lecce-tränaren heter Silvio Baldini.

Det är riktigt nära nu. Alessandro Del Piero är tre mål ifrån att bli Juventus meste målskytt genom tiderna, i dagsläget står han på 177 fullträffar. Ett mål till och han tangerar Roberto "bobbygol" Bettegas målskörd på 178, två till och tangerar Giampiero Bonipertis toppnotering 179. Alex är redan en Juventuslegend som för alltid kommer att nämnas med vördnad inom svartvita kretsar. Men inom en inte alltför avlägsen framtid (förutsatt att han inte skadar sig allvarligt) kommer Pinturicchio att kunna ståta med något verkligt historiskt, en milstolpe bland Juventusrekorden. Det är han så väl värd!
 Att kräva att Capello ska ge Del Piero chansen på grund av att ett målrekord hägrar vore naturligtvis fullständigt felaktigt. Don Fab ska precis som vanligt ta hänsyn till motståndet, spelarnas form o s v. och utifrån det ta ut sin elva. Frågan är då om Del Piero gjort sig förtjänt av en startplats? Jag tycker nog det. Vem av Trezegol och Ibra som i sådana fall förpassas till bänken kan diskuteras, förmodligen ingendera.
 TV4as önskemål kan vi dock vara helt säkra på. Tidigare i år rullade en reklamsnutt som basunerade ut något i stil med "Se Zlatans Juventus på TV4 i höst!". Vad den smaklösa kanalen höll desto mer tyst om var att rättigheterna till att visa Juventus inte sträckte sig till mer än max fyra (!) matcher. Till de personer som hade hoppats på något mer passar väl här Johnny Rottens klassiska citat från 1978 rätt bra: "Ever get the feeling you've been cheated?"

Patrick Vieira är som ni känner till borta från spel. Hur långt skadestoppet blir råder det delade meningar om. Positiva rapporter talar om att han troligen kan göra comeback mot Milan om två veckor (det tippar jag på), mer pessimistiska tror att det dröjer månader. 
 Vad vi vet är att Capello sin vana trogen nästan alltid väljer att spela med två defensivt kompetenta innermittfältare, varav den ene har friare tyglar offensivt. I det här fallet betyder det att Giannichedda och Emerson, precis som mot Bayern, väntas starta mot Lecce. Brassen är den som tilldelas det större ansvaret framåt - vilket sannolikt innebär obefintligt djupledsspel och väldigt lite action runt denna spelare i den sista tredjedelen. Jag säger inte att rollerna borde vara ombytta, bara att Emersons starka sida inte ligger i offensiven. Å andra sidan är det inte Bayern vi möter den här gången, och backarna heter inte Sagnol eller Lucio utan Diamoutene och Abruzzese. Jag tror det kan gå vägen Puman! Inga större ommöbleringarna väntas ske på andra håll. Pessotto eller möjligtvis Balzaretti kan ta hand om högerbacken istället för Blasi. Kovac kan också eventuellt ersätta Thuram som bara ägnat sig åt lättare träning de senaste dagarna.

Vinner Juventus mot Lecce upprepar man 1985-86 års upplagas bedrift med åtta raka segrar i säsongsupptakten. (Laget lyckades sedermera också vinna Scudetton. Tränare var för övrigt Trapattoni som gjorde sin första vända i klubben.)

Preliminär startelva:
Abbiati - Pessotto, Thuram, Cannavaro, Zambrotta - Camoranesi, Giannichedda, Emerson, Nedved - Trezeguet, Ibrahimovic

Mikael Pettersson2005-10-21 23:59:00

Fler artiklar om Juventus