Landström: Som om lo scudetto vore herr Godot
"Nästa år spelar vi kanske en pjäs som har ett lyckligare slut. Förhoppningsvis med en harmoniserad trupp och en kompetent ersättare till Javier Zanetti".
Det börjar bli för många gånger nu. Jag sitter hemma i hörnsoffan. Domaren har blåst av efter 90 minuters spel och tankarna sprutar omkring som om mitt huvud var en vattenpost och någon ville ha en dusch under en varm sommardag. Jag försöker vara eftertänksam och samla ihop mina tankar. Det här är mitt fjärde år på Svenskafans och det känns som att man sagt både det ena och det tredje om FC Internazionale.
Ännu en förlust. Ännu en spark i skrevet på oss fans som väntar, har väntat och lever i ett sorts existentiellt tomrum som om lo scudetto vore herr Godot.
Frågorna är många just nu: Varför Sinisa Mihajlovic istället för Walter Samuel? (Har Real Madrid demolerat ”Väggen”), Varför bara fyra offensiva spelare mot Lazio? (Det är ett hån mot alla fans att spela 0-0 mot laget som lever i ruinerna, orsakat av scudetton som köptes för pengar som inte fanns) Varför måste laget lida så mycket utan Juan Sebastian Veron i laget? Frågorna är många och orsakar ett magont som inte går bort.
Med Kily Gonzalez och Dejan Stankovic på skadelistan (som var i sanslös form innan skadan) har Roberto Mancini inte lätt att välja en startelva. Olyckskorparna som skriade om vilket felköp Santiago Solari var, har fått helt rätt. Inte ens när all konkurrens är borta på vänsterkanten får pengakossan spela. Mot Porto fick Pierre Wome agera vänstermittfältare och mot Lazio tog Luis Figo hand om vänsterkanten, vilket resulterade i en försvagning av högerkanten då Ze Maria fick vikariera där.
I Verons frånvaro fick David Pizarro återigen chansen att leva upp till det rykte han skapat sig i Serie A under sin tid i Udinese. Återigen misslyckas chilenaren kapitalt. Pizarro ligger så långt ner i planen att Esteban Cambiasso liknar en offensiv mittfältare. Med Bambi och en harmlös Adriano på topp skulle vi inte ens rå på Siena på bortaplan.
Det största hånet just nu är behandlingen av Julio Cruz. Den långe argentinarens mål och inställning har lett till en återkallning till landslaget, trots att han är relativt gammal med sina 31 år. Under åren i Inter har han varit fruktansvärt lojal, vilket leder till att han behandlas lite hur som helst. I lördags väntade sig alla att Cruz skulle komma in och frälsa Inter, istället kommer Alvaro Recoba in som ersättare för Adriano. Uruguayanen ryktades vara förbannad över att inte bli inbytt mot Porto i Champions League och gick antagligen och snyftade till Massimo Moratti efteråt.
* * * * *
Och ledare för denna hord av kaos är Roberto Mancini. Många spekulerar i när, inte om, han får lämna Milano och vem som ersätter honom. Visst kan jag se fördelarna med någon som Marcelo Bielsa, med tanke på alla argentinare i laget. Och visst förstår jag att många önskar någon som Otto Rehagel som kan disciplinera Grekland till ett EM-guld. Personligen skulle jag gärna se Guus Hiddink ta över FC Internazionale. Då skulle vi få se ett Inter med tempo och ett Inter som för en gångs skull tar tre poäng av den lokala grannen. Holländaren får komma efter den här säsongen. Han går sannolikt inte att lösa från PSV Eindhoven och Inter mår nog inte bra av ett byte av tränaren mitt under säsongen.
Glöm alla tankar på lo scudetto. Godot kommer inte. Nästa år spelar vi kanske en pjäs som har ett lyckligare slut. Förhoppningsvis med en harmoniserad trupp och en kompetent ersättare till Javier Zanetti.
