Augustsson: Vart är grintan...
Det här var året då Inter verkligen satsade. Allt kändes rätt. Men ändå gick det så fel. Det här är historien om elva matcher och 20 poäng.
Vi gör en tillbakablick. Året är fortfarande 2005 och Inter har avslutat ligan efter en säsong där man var avsågad redan tidigt på hösten och hade oturen att åka på Milan i CL där supportrarna såg till att säsong 2005-2006 i samma liga skulle få en fadd smak. Mancini hade som det tycktes fått sitt år och Coppa Italia lektes hem inför en törstig publik.
Vi stog inför en sommar där organisationen gör vad de gillar bäst, att köpa och sälja spelare (nåja, sälja är väl fel ord, ge bort är ett bättre). Inter är nämligen ett slit och släng historia skött från toppen. Vieri skalades bort för sitt uppträdande i Coppa Italia och bra namn och framförallt färre namn såg ut att anlända.
På något vis, kändes det som om någon stablitet gick att skåda, att nu, kanske, var det våran tur. Men ack vad man bedrog sig.
Supercup finalen var en lååååång historia där vi ännu fick smaka på segerns sötma. Något som vissa i ligans toppskickt tyckte var alldeles förskräckligt och såg till att stänga av Samuel för sin numera kända loska.
När sedan Javier Zanetti gick sönder så kändes det som att något illa är på väg att hända, men ändå trodde man att Inter med de namnen i truppen skulle kunna klara sig utan sin kapten. Resultatet berättar något annat. Efter elva matcher är vi 10 poäng efter Juventus. Efter 11 matcher!!!
Att vi sedan är 5 poäng efter Fiorentina och 8 efter Milan är bara bisaker i sammanhanget. Patienten är sjuk och något måste göras. För att ha en gigantisk bänk att tillfoga över så känns det verkligen sorgligt att säga att få av de som kommer in känns som om de kan göra det oväntade (i positiv benämning). Mancini som har lyckas med mycket, framförallt att föra tillbaka gladfotbollen till San Siro har lyckas med konststycket som verkar vara ett Inter patent numera, att få 11 grabbar att inte vinna matcherna. Balansen saknas och även om kunnande per spelare finns så saknas grintan, det som gör mästarlag till ett mästarlag. Interistas börjar redan kräva avgångar och nya spelare hit eller dit. Pressen börjar redan i oktober prata om nya förstärkningar.
Lagmoral kan inte köpas, utan måste byggas. Med tålamod.
Vi har provat den vägen. I 10 år har Moratti slängt sedelbuntar i kaminen och sparkat tränare i prekära lägen. Alla som varit med vet vad jag pratar om, tänk bara tillbaka på behandlingen av Simoni och Cuper. Tänk också på alla de spelare som har passerat revy och sett sig som en vara i handelsystemet. Problemet är liknade som att ge alkohol till en alkoholist. Man kanske löser problemet en kort stund men sedan blir det värre än någonsin.
I vanliga företag så får man sparken uppe i toppen om man missköter sig. Hur det är i Inter vågar jag knappt skåda men nog har man känt igen ansiktena på de ansvariga alldeles för länge. Mitt råd är därför. Inte en ny spelare i januari uppehållet, truppen är komplett. Skriv kontrakt med Mancini på ett par år. Halvera topporganisationen så att man slipper se Marco Branca, Gabrieli Oriali och Rinaldo Ghelfi något mer. Låt dem inte ännu en gång förstöra laget och dess moral för att de är ute och spenderar i onödan.
Och se för guds skull till att Veron stannar kvar året ut. Satsa järnet i ligan i 10 omgångar till, ser det för dåligt ut då, så lägg in allt krut på Champions League. Vi har en trupp som kan gå långt och då menar jag riktigt långt.
Non mollare mai........
