Inför: Messina-Inter
Är Inter kanske tillbaka på vinnarstigen igen, eller är det bara en klassisk berg- och dalbana vi följer? Efter två viktiga segrar mot Parma respektive Artmedia åker Inter nu till ett tokigt syditalien för att försöka bärga nya poäng i jakten på tättrion. Som vanligt med kniven på strupen, men givetvis ingen sjävklar uppgift att lösa för i Nerazzurri.
Messina är väl förvisso, tillsammans med Treviso och Cagliari seriens kanske mest bedrövliga lag hittils sett till reslutaten. Tillsammans har de tre lagen mäktat med ynka två vinster på 26 försök. Messinas seger kom dessutom på bortaplan mot ett minst lika formsvagt Lecce. Så att man skall frukta deras hemmaspel än så länge finns ju inte med i beräkningen. Däremot bör nog Inter se till att deras bortastatistik förbättras, och framför allt att man börjar ta de där poängen mot smålagen som skall vara "givna" om man vill slåss om någon som kan kallas titel framåt vårkanten.
I nuläget känns detta scenario en bra bit bort förstås, men hoppet är det sista som överger en. Och detta gäller sannerligen än mer som fullblods Interista. Att lägga sig ned och dö på grund av diverse motgångar finns inte på kartan. Bara att bita i det sura äpplet, käka mer taggtråd till frukost och ge sig på dem jävlarna som styr i toppen.
Vi kommer nu stärkta i ryggen från två hemmsegrar där vi dessutom hållit tätt i bägge tillställningar, väldigt tätt till och med. Och en viss form av spelmässig dominans har faktiskt kunnat skönjas. Även om många av insatserna mot Parma under framförallt första halvlek inte går till historien.
Att en spelare som Figo nu hittat målet vid ett par tillfällen, efter sitt fina spel under hösten gör ju även att han bekräftar sin position som produktiv högerytter och inget man skall behöva ifrågasätta såfort han sätter sin fot på planen. Något som tyvärr varit fallet med ett annat av Inters offensiva förvärv, nämligen Pizarro. Så mycket hauss bland nätbaserade(?) Interfans kring en enskild spelare efter en stark försäsong har vi nog inte skådat sedan Eribertos (eller var det Lucianos?) dagar, vilket iofs inte är så länge sedan. Det Pizarro fått ut hittills i kreativ väg på antalet försök, får nog ses som en vink (med hela armen) åt Mancini att inte använda honom bredvid betydligt mer hårdföre och dominante Veròn.
Skadeläget inför söndagen ser bättre ut än det gjort på länge i år, och efter att Zanetti kom åter i spel har saker och ting känts tryggare på något vis. Det är det där med tradition och igenkännande som inger förtroendet gissar jag på. Man vet vad man får! C'è solo un Capitano!
Ze Maria saknas ännu, liksom långtidsskadade Kily. Även Recoba bör inte vara i speldugligt skick. Men i övrigt finns spelarna att tillgå för Mancini som alltså kan välja och vraka. Solaris position i laget känns fortfarande inte helt optimal och inte heller han har fått ut det där man kan kräva av spelare på denna nivå. Förhoppningsvis kan han visa en uppåtgående trend framöver, då två väl fungerande kanter är att föredra.
Slutligen skall jag ge fan i att tippa matchen, då det ständigt ger mig dåliga vibbar att se hur jag misslyckas! Således hoppas jag på en väl genomförd match där Inters spelare visar det man tyvärr alltför sällan ser ett uns utav på planen, dvs hjärta för tröjan!
Non vi lasceremo Mai! - Vi lämnar er aldrig.
