Till Rosella Sensis försvar
Sällan har en ledare för en klubb blivit så bespottad av de egna fansen som Rosella Sensi har blivit. Kollar man på vad hon har uträttat kan man fråga sig varför?
Franco Sensi, Rosellas pappa, är mycket omtyckt av de flesta romanisti. Han kom in som räddaren i nöden i mitten av 90-talet och tog klubben från konkursens rand till en Scudetto och ytterligare ett par topplaceringar. Han drev även igenom flera kontroversiella förändringar i Lega Calcio, den mest anmärkningsvärda det där klubbarna började sälja tv-rättigheterna till sina hemmamatcher var för sig istället för, som tidigare, tillsammans. Francos tanke med den här förändringen var att Roma skulle kunna sälja sina rättigheter svindyrt och därmed knappa in det försprång i intäkter som Juventus, Milan och Inter hade. Verkligheten blev dock en annan än den Franco hade tänkt sig då de tre nyss nämnda sålde sina rättigheter ännu dyrare och blev därför än mer överlägsna ekonomiskt. Samtidigt började Roma känna av de enorma kostnader som klubben dragit på sig i tron om att tv-pengarna skulle flöda in och täcka alla kostnader och mer därtill.
Francos reaktion på den här situationen blev stenhård konfrontation med tre från norr. Han anklagade dem för än det ena än det andra och romanisti världen över jublade. Kulmen kom för några säsonger sedan då Roma var en hårsmån från att kastas ut ur Serie A pga dålig ekonomi. För att få deltaga i seriespelet var Roma tvingade att skaffa fram bankgarantier för sina skulder. Franco sökte sig då, på inrådan från Consob, organet som granskar klubbarnas ekonomi, till en obskyr finansfirma som sedan visade sig vara helt ovetande om garantierna de skrivit under. Ett bedrägeri hade begåtts. Först anklagades Sensi men förundersökningen friade sedan honom och Roma helt. Vem som är gjorde vad återstår att se då förundersökningen, enligt min vetskap, fortfarande pågår. Detta blev i viss mån Franco Sensis sista framträdande. Sen dess har åldern och hälsan tvingat honom att dra sig tillbaka och i hans ställe har Rosella Sensi, dottern, klivit fram.
Rosella hade ett uppdrag och det var att vända den katastrofliknande ekonomiska utvecklingen i AS Roma. Detta krävde en massiv nyemission och en stor omorganisering av hela familjen Sensis affärsimperium. Det slutade med att man tvingades sälja 49% av Italipetroli, koncernens moderfbolag, till Capitalia för att få täckning för alla skulder. Efter många om och men blev det hela klart och nu står Roma på en relativt stabil ekonomisk grund. Skulderna och kostnaderna är under kontroll och de senaste ekonomiska rapporterna har visat svarta siffror. Rosella har med andra ord skött sitt uppdrag strålande. Trots det är hon hatad av fansen.
Anledningen står att finna i det poltiska maktspelet i den italienska fotbollen. Franco Sensi var en rebell som många gånger talade först och tänkte sen. Han fick många fiender men blev samtidigt väldigt populär bland i romanisti. Rosella Sensi har valt en försiktigare väg. Istället för att öppet utmana de mäktiga har hon lierat sig med dem. Det har till och med gått så långt att hon kallat Moggi och Galliani för vänner, även om hon senare förnekat detta. Fansen reagerade hursomhelst med vrede när hennes drag i det politiska maktspelet blivit kända. Det som följt kan inte beskrivas på något annat sätt än som en ren hatkampanj mot AS Romas VD.
Man kan nu fråga sig varför? Att det pågår mycket bakom kulisserna i Italien, Machiavelli och konspirationsteoriernas hemland, behöver man inte vara något geni för att räkna ut. På olika listor över korrumption hamnar Italien alltid sämst till bland västvärldens länder. Man kan därför också dra slutsatsen att det är lättare att överleva om man är lierad med de som har makten än om man opponerar sig mot dem samma. Nu måste man som romanista ställa sig frågan: vad är viktigast? Att opponera sig mot "de mäktiga" eller att överleva?
Svarar man att överleva så borde man hylla Rosella Sensi, utan hennes insatser hade Roma inte existerat idag. Svarar man att opponera sig mot "de mäktiga", som många romanisti verkar göra, så måste man fråga sig hur Franco Sensi kan vara så populär. Han försökte med inte alltid ärliga metoder att själv nå makten i den italienska fotbollen. Blir det smutsiga maktspelet ok så länge man själv aspirerar på makten? Eller är det så att man hyllar Franco för att han tog klubben från konkursens rand till en Scudetto? Är det det förstnämnda så är man en hycklare. Är det sistnämnda så borde man ge Rosella tid så att även hon kan föra klubben till en Scudetto.
