We are all the winners!
Rapport från Glasgowresan
Mötet mellan Rangers och Inter kommer vi att minnas länge. Matchen var kass, men atmosfären på arenan och den trevliga staden gjorde det hela till en kanonresa.
Vid samlingen på Säves magnifika Airport såg jag många kända ansikten. Det är minsann en stark kärna i Nerazzurri Svedesi. Men det var även många nya ansikten att koppla ihop med kända nickname. Jon var nästan i tid för en gångs skull. Bönnerna Peyam och Raed hade kört vilse på Hisingen och var ännu senare. Men nåja, alla dök upp i god tid innan incheckning i alla fall.
Resan gick utan problem med flyg till Prestwick och tåg in till Glasgow. Sedan blev reseledaren fintad av den lokala dialekten och det tog en stund innan vi hittade till Campanile Hotel. Detta härbärge såg ganska spartanskt ut på deras hemsida men visade sig vara ett riktigt bra hotell. Hur sjutton kunde vi ha fått ett så pass lågt pris?
Vi som reste från Säve hade fördelen av att komma fram tidigt. Vi tog oss omgående ut på stan för att leta reda på ett matställe. Gruppen på 35 personer splittrades förstås i ett antal mindre grupper. Efter maten gällde det att snabbt hitta ett lämpligt vattenhål.
Mr Grappa gjorde sitt bästa för att bättra på sin image och hade direkt tagit sig till en pub tillsammans med Raed och Peyam. I sällskap med smålandsmaffian (Kelda, Victor och Thomas) började jag efter middagen att leta efter Grappas gäng. Det tog sin lilla tid innan vi hittade rätt – och när vi väl kom fram var vi verkligen värda en öl…ja, eller exakt hur många det blev – det minns jag inte!
På matchdagens morgon drog jag isär gardinerna och såg till min förvåning en klarblå himmel. I Skottland. Detta är ju, om ryktet stämmer om det skotska vädret, något unikt . Den här dagen skulle mycket riktigt också bli något alldeles speciellt!
Vid den fin-fina frukostbuffén träffade vi Säveflygare för första gången våra kollegor från Skavsta (som kommit ner sent på kvällen). Matchbiljetterna fördelades och sedan bar det ut på stan.
"Men vänta här lite nu", sa den svenska hotellchefen. "Skall ni stanna här en natt till?! Vi har inget inbokat för er". Jag har lediga rum, men ni har ju bara betalt för en natt. Efter att hjärtat befunnit sig upp i halsgropen en stund erkände dock hotellpersonalen sitt misstag. Vi fick ännu en natt till samma pris, eftersom vi från vår sida hela tiden nämnt TVÅ övernattningar. Puuuuh..!
Men nu bar det iväg ut på stan. Nu fanns tid till lite av varje. Shoppingen i Glasgow var (liksom det mesta i stan) klart över förväntan. Bland annat hittades en butik med löjligt låga priser på sportkläder. Och har inte Zappa lämnat butiken så är han nog där fortfarande! Själv gick jag sedan en sväng utmed floden och njöt av solen.
Till lunch var det läge att prova Fish'n Chips. Ingen kulinarisk höjdare direkt – men är man i Britannien så är man… Efter maten var det fortsatt shopping och nu började det bränna rejält i fotsulorna. De i vanliga fall så stillasittande vardagarna framför en dator hade bytts ut mot många kilometers strosande fram och tillbaka – trappa upp och trappa ner.
En timme i sängen på hotellet blev räddningen.
Innan matchen samlades hela gruppen i hotellobbyn. Det hade hunnit bli mörkt ute, så den traditionella gruppfotograferingen fick klaras av i restaurangen. Det var minsann inte lätt att få med 60 resenärer på en bild…
Vi tog hjälp av apostlahästarna för att ta oss till arenan. En promenad på cirka 20 minuter genom öde mäss- och industriområde. När vi närmade oss arenan blev omgivningarna allt "ruffigare". Stämningen utanför arenan var dock väldigt lugn och vi gick runt och kollade souvenirer och köpte lite att äta. Jag vågade mig på en halv tugga Haggis från Grappamannens portion. Det var ju inte så farligt som man kunde tro. Ingen kulinarisk höjdare dock – men är man i Skottland så är man…
Vi gick in på arenan någon timme innan match och såg till vår förvåning att det var mycket folk på bortasektionen. Här fanns 300-400 ultras tillsammans med "vanliga" supportrar från både Italien och Storbritanninen. Plus (vad det verkade) en massa italienare som bor i Skottland. Jon, som fortfarande inbillar sig att han är en rikigt Ultrasupporter, tog sig snabbt ner genom drogångorna in i kärnan av klacken. Vi andra stannade kvar på våra platser en bit upp.
Ibrox Stadium är kompakt och har stora tak. Detta bidrog till en fantastisk atmosfär när Rangersfansen började fylla läktaren. Alla (jag menare verkligen ALLA) på läktaren sjöng. Det var ett öronbedövande vrål. Skottarna kan verkligen konsten att skråla.
Adriano fick för en stund Rangerssupportrarna att tystna. Man anade en viss uppgivenhet likt den vi ofta känner själv när det gäller Inter.
Men så rusar en dansk på kvicka fötter förbi Materazzi och slår in kvitteringen. Och nu händer något märkligt. Jag tittar runt mig och ser massor av leende munnar på Intersektionen. Det var omöjligt att inte smittas av euforin bland skottarna på läktaren. Inter var ju redan färdiga gruppseger. Skottarna var värda den här framgången. What the hell – let's party!
Matchen i sig var verkligen ingen höjdare. Men stämningen runt omkring bidrog till att göra detta till något av det roligaste jag upplevt i fotbollsväg. Efter att Rangersspelarna och publiken väntat oroligt i några minuter förkunnade speakern "THE GAME IN BRRRRATISLAVA…..'EEEEES FENNNNISCH!"
Lyckan var total. Skottlands främsta framgång i Champions League var ett faktum. Klubblåtarna spelades på högsta volym och när Intersupportrarna artigt applåderade beskedet från Slovakien bröt den stora förbrödringen ut. Man applåderade varandras sånger. Man bytte halsdukar och tröjor. Vuxna män med bar överkropp kramade varann.
Ibland är fotbollen fantastisk. Att uppleva en stor match med två segrare är något jag (och säkert ingen annan av resenärerna heller) kommer att glömma så länge vi lever. På stan efteråt var det idel glada miner. Efter lite mat och lite dryck (för den del blev det kanske lite mer dryck…) var det dags för några timmars sömn innan hemresan.
Glasgow visade sig vara en stad som är långt mycket roligare än vad vi hade vågat tro på. Bra shopping. Fint restaurangutbud. Hyfsade priser. Och framför allt - ett fantastiskt trevligt folk. Det var lätt att känna sig hemma i Glasgow. Jag kommer definitivt att återvända.
Nu ser vi fram emot nya resor. Vi siktar på Rom härnäst!
Klicka här för att se en första omgång med bilder. Vi fyller på med mer bilder under de närmaste helgerna.
Skriv gärna en egen reseberättelse! Maila den till resor@nerazzurri.se
