Juventus-Siena 2-0
Juventus tar julledigt som tidigt klara vintermästare efter en avslagen 2-0 vinst hemma mot Siena. David Trezeguet målade sin vana trogen för nionde matchen i rad och är nu bara en fullträff bakom skyttekungen Luca Toni. En annan som jagade mål var Alex Del Piero, men trots några bra lägen gick han mållös av planen, och står därmed kvar på samma antal gjorda mål som Boniperti.
Inför matchen spekulerades det om att Capello skulle ställa upp med ett tremanna-anfall där Del Piero skulle ersätta avstängda Nedved. Istället tog Mutu platsen till vänster på mittfältet och formationen blev alltså den gamla vanliga 4-4-2. Emerson var tillbaka igen efter att ha missat två matcher på grund av en muskelbristning i låret. Resterande positioner togs av de spelare vi kommit att se vecka ut, vecka in.
Innan matchen skulle till att börja avtackades en av Juventus 90-tals ikoner, Antonio Conte, framför kurvan. Sent om sider fick han det värdiga avsked han skulle ha fått om det inte rått oklarheter kring hans framtid i svartvitt 2004. Conte mottog en gigantisk blomsterkreation och hyllningskörer från curva Scirea och tackade tillbaka genom att göra avgudarrörelsen. Sedan var det bara för honom att promenera över till bortabänken och inta sin nya roll som assisterande tränare för Siena.
När De Santis blåste igång kampen stod det snart klart att Juventus, föga förvånade, var det lag som skulle hålla i taktpinnen. Ändå var det Siena som inledningsvis skapade den första halvchansen då fantasistan Locatelli nådde anfallstanken Bogdani. Albanen slarvade dock bort möjligheten med en tam bollbehandling, den situationen kom för övrigt att symbolisera hela hans afton.
Juventus fortsatte att anfalla mot ett samlat Siena-försvar men inget av större värde skapades de första tio minuterna, trots ett ensidigt tryck. Med dryga kvarten spelade kommer ändå utdelningen när Cannavaro med ett känguruhopp når högst på en hörna och med en blixtrande nick hittar nätet bakom Juventuslånet Mirante. Canna faller på knä och ser ut som en halv meter hög liten bebis då han omfamnas av jätten Vieira. Det där nickmålet har legat på lut ett tag nu, äntligen resulterade det!
Zlatan hade något senare ett fint kombinationsspel med Mutu men fick se sitt avslut reflexräddas av Mirante. Ibra hade på det hela taget en medioker afton och det syntes tydligt att han är frustrerad över de uteblivna målen. Det som sägs i media köper jag inte. Men det är klart att när det inte heller stämmer spelmässigt blir besvikelsen ännu större. Ilskan kunde vi senare se ventileras från bänken då han byttes ut till förmån för Zalayeta.
Sidospår: Jag tror att så länge Zlatans anfallspartner heter Trezeguet får han vänja sig vid att ta rollen som framspelare, anfallsuppbyggare. Med Del Piero som kollega i anfallet blir rollfördelningen en annan, och det var nog heller ingen slump att målen rasade in i en helt annan takt då Trez gick skadad förra säsongen.
Innan halvtidsvilan hade Siena en hyfsat farlig frispark som togs av Juventusägda Paro, bollen gick ca två meter utanför Abbiatis högra stolpe.
I början på andra halvlek har Bogdani ett gyllene läge att kvittera då Locatelli hittar honom i det närmsta helt fri i straffområdet. Bogdani får på något märkligt vänster inte iväg skottet och chansen rinner ut i sanden.
Istället för 1-1 och nytt mod hos Siena-spelarna utökar Juventus sin ledning till 2-0 när Tudor missar att ställa offside: Trezeguet rinner igenom och lobbar in bollen över en framrusande Mirante. Game over Siena.
Chiesa som i slutskedet av matchen byttes in kunde dock ha reducerat om hans frispark bara gått några centimetrar längre ned. Tack o lov träffade bollen kryssribban. Det som föranledde frisparken var annars minst lika svettigt. Abbiati var med fötterna utanför straffområdet då han plockade ner en lyra, men lyckades sånär (mycket svårbedömt!) hålla bollen innanför straffområdet (vilket är det som räknas). De Santis bedömde det som att bollen var utanför och skickade upp det gula kortet. Juventusmobben hade nog gärna sett att det röda delats ut. Själv tycker jag De Santis gjorde ett rätt avvägt beslut. De Santis blundade ju även för ett antal situationer till Juventus fördel, t.ex. två solklara hands.
En kvart in på andra inleddes Del Pieros jakt på målrekordet när han bytte av Trezeguet. Alex hade en riktigt fin möjlighet att bräcka rekordet, men Mirante gick inte på hans tama dribblingsförsök och kunde relativt enkelt greppa bollen. Hussfelt tyckte för övrigt att Del Piero leasat polisongerna av The Boss, vilket fick mig att tänka på den där textraden i racing in the streets ("...stares off alone into the night, with the eyes of one who hates for just being born") när uppgivenheten lyste i Del Pieros ögon vid de brända lägena.
Det här var sista matchen för 2005 och nu dröjer det till den 7:e januari (matchen spelas på en lördag) innan Serie A drar igång igen. Juventus möter den pressade tränaren Del Neris Palermo borta på Sicilien. Kan bli en riktigt svår uppgift.
God jul!
