Landström: Pinsamt, Inter!
"Gårdagens match var en spark i mellangärdet på alla fans som började känna ett litet, litet hopp om att komma ifatt Juventus"
Visst, jag vet. Dörren är inte igenbommad, fastreglad och oigenomtränglig. Den är tämligen öppen och då kanske ni undrar varför man då skall skall ställa den på ännu vidare gavel. Efter gårdagens debacle kan jag dock inte låta bli.
Siena, gårdagens motståndare, blottlade Inters mest flagranta svaghet. Toscanalaget stod upp hyfsat under den första halvleken, med sporadiska anfallsförsök. Inter försökte dyrka sönder ligans sämsta försvar, men verkade förvånansvärt ointresserade under de inledande 45 minuterna. I andra halvleken kunde Julio Cesar ha tagit en tupplur, eller Mancini - som min flickvän föreslog - tagit ut målvakten. Bollen var på Sienas planhalva i princip hela halvleken. Men vad gjorde vi av det bollinnehavet?
Inter saknar helt enkelt en spelidé när motståndarna totalt backar hem. Jag tänkte skriva att Inter under Mancini saknar spelidé, men ärligt talat så minns jag inte på rak arm när FC Internazionale hade en genuin spelidé. Visst spelar vi glimrande fotboll när vårt mittfält är på humör. Och om mittfältet klickar brukar det lösa sig med några glimrande individuella prestationer. Stora lag skall ha en grundidé att luta sig emot när motståndarna kryper ner i famnen på sin målvakt. Stora lag har en grundidé som inte förutsätter individuell briljans
Vad såg vi igår? Ett mittfält som stora delar av matchen gick omkring och spelade fotboll, trots att motståndet var totalt underlägset. Vår brist på vänsterytter gjorde sig pinsamt uppenbar och när Figo var iskall på högerkanten var det som att idéerna tog slut. Och det mot fucking Siena - med ligans sämsta försvar.
Gårdagens match var en spark i mellangärdet på alla fans som började känna ett litet, litet hopp om att komma ifatt Juventus. Många har förbannat Stankovic miss från tre meter, Adrianos svaga assist som samme missade öppet mål på från en meters håll och Martins amatörmässiga nick, helt ostörd mitt framför målvakten.
Förbanna allt ni vill. Jag hade varit lika desillusionerad även om någon av de uppräknade chanserna hade resulterat i ett mål och tre poäng. Ty vi är fortfarande Pazza Inter. Och vi vinner inte Lo Scudetto i år heller. Stackars Moratti...