De Santis 1-1 Sampdoria
Ett heroiskt kämpande Sampdoria lyckades bryta Milans hemmafacit. Om det inte hade varit för skyddsängeln hade Sampdoria åkt tillbaka till Genoa med samtliga tre poäng.
Min profetia slog halvt in, Milan fick säsongens kanske billigaste straff redan i den elfte minuten vilket försvårade Sampdorias arbete rejält. Att kapten Volpi försöker gå upp i nickduellen är förståeligt, varför skådespelaren Pippo Inzaghi inte vill låter jag vara osagt. Kanske är det hans styltor till ben som saknar förmågan att hoppa? Vem vet. Straff blev det i.a.f. precis som jag förutspådde och varken jag eller Petter Johansson blev klokare av De Santis extremt tveksamma straff. Naturligtvis hade Sheva inga som helst problem med att sätta 1-0 till Milan och därmed hade De Santis betalat av sin skuld till Silvio Berlusconi och hans syndikat, om än att det kom lite väl tidigt.
Efter Milans 1-0 var det dags för Italiens renaste (en enda utlänning i hela spelartruppen) lag att visa vad hjärta är. Man kämpade och lät sig inte bli nedtryckta av en patetisk domare och lata "stjärnor". Volpi och Palombo skötte sig utmärkt på mitten, Gasbarroni och Pisano had ett underbart samspel på vänsterkanten samtidigt som försvarslinjen med Castellini som högerback fungerade utmärkt. Tyvärr fick Bazzani utgå efter fem minuters spel och ersattes av f.d. Milanspelaren Kutuzov som även han gjorde en stark insats. Flachi var som Flachi brukar vara, lite överallt och oroar.
Sampdoria skapade flera heta chanser efter Milans 1-0 mål och skulle även ha fått en straff efter dryga halvtimmens spel. Den irrationelle och svårstoppade Gasbarroni flög förbi tungviktaren Gattusso in i straffområdet som var tvungen att agera skådespelare á la Inzaghi och dök ner på Gasbarroni och förhindrade hans framfart. Vad domare De Santis dömer i en situationen behöver jag väl inte kommentera?
Dock skulle Gasbarroni få sin revansch fem minuter senare. Den utmärkte f.d. U21-landslagsspelaren avlossade sin bössa som världsmålvakten Dida tappade/stötte in i mål. Kvitteringen var ett faktum, ett rättvist sådant samtidigt som Dida sjönk allt längre ner på världens bästa målvakt-lista, löjligt att ens jämföra honom med Petr Cech och Gigi Buffon.
Efter målet fick Sampdoria ännu mer luft under vingarna och gick hårt fram för ett ledningsmål. Först ut var Volpi som sköt sin frispark klockrent i stolpen från nästan 30 meter, även där var Dida ute och köpte korv. Nästa stolpträff skulle Castellini få, den för dagen högerbacksspelande Castellini gjorde ett lysande jobb som högerback. En hörna tajmades perfekt av högerbacken som dock träffade utsidan av stolpen och ut, två stolpträffar inom loppet av någon minut och Milan var i gungning. Sampdoria och Castellini (!) skulle få en till chans innan pausvilan. En fint inlägg från Flachi hittade en helt ren Castellini som testade på en halvbizza på värsta Flachi-manér, tyvärr träffade han bollen med benskyddet och därmed gick även bollen några centimeter utanför målramen. Det var ett imponerande Sampdoria som stundtals spelade ut Milan, en ledning hade definitivt inte varit orättvis. Dock kunde Sampdoria gå in till andra halvlek med vetskapen om att De Santis redan gjort sitt reguljära jobb för Milan och därmed inte blåsa fler kontroversiella frisparkar och straffar.
I den andra halvleken var det fortfarande Sampdoria som hade det mesta av det bästa. Ett skott från Palombo styrdes farligt nära i mål men denna gång hade Dida läget under kontroll. Efter Palombos läge byttes Gilardino in istället för 23 miljoner £-mannen Inzaghi (vilket klipp Juve gjorde...) och Gila visade direkt att han är framtiden. Han fick omedelbart ett läge att göra 2-1 men hans volley från nära håll stöttes över ribban. Den följande kvarten var en orgie i missade möjligheter från Milans sida. Sheva hade ett fint samspel med Gila som resulterade i ett ypperligt skottläge för ukrainaren, dock var Antonioli snabbt nere på det låga skottet och parerade ut till hörna. Efter Sheva var det Kakas tur att testa bössan, som tur var gick hans hårda skott rakt på Antonioli som boxade bort bollen. Den hetaste chansen fick Seedorf som även han avlossade ett skott strax utanför straffområdet, hans välplacerade skott träffade dock stolpen och gick ut. Närmare än så kom inte Milan.
Sampdoria å andra sidan hade två-tre riktigt bra kontringslägen som man tyvärr inte tog vara på. Man visade upp en överdriven respekt för Milans försvar och borde ha försökt att gå för ett segermål när Milan pressade på som mest. Men vad gör det nu, man fick med sig en poäng ifrån denna match (första gången sedan 97) samtidigt som Milan inte längre är bäst i Sydamerika. Nej det är faktiskt den argentiska kolonin som ligger före den brasilianska i tabellen just nu, dessutom med en match mindre spelad.
För Sampdorias del innebär denna poängen gott hopp inför framtida matcher, spelar laget som mot Milan kan det innebära flera sköna poäng och vidare klättring i tabellen. Hela laget förtjänar stora plus även om hela backlinjen fungerade utmärkt för en gångs skull samtidigt som anfallsspelet var rikt och varierat.
Härnäst väntar cupreturen mot Udinese som kan ta Sampdoria ett steg närmar Europa-spel nästa säsong.
