Matchkrönika: Treviso 0 – 1 Lazio

Säsongens andra bortavinst i en oerhört slapp, oinspirerad och allmänt totaltråkig match.

En gång per säsong äger matchen rum som man redan på förhand vet kommer bli allt annat än händelserik. 
   Med Fabio Liverani, Sebastiano Siviglia och Paolo Di Canio avstängda samt kantspelarna Valon Behrami, Cesar och Christian Manfredini skadade, hade Lazio inget lag av klass att ställa upp med på Tenni-stadion i Treviso. Även Angelo Peruzzi, som jag hyllade för sin skadefria svit senast i Casa Lazio, hade ådragit sig en skada till matchen snöpligt nog.
   Jaha, tänkte man.
   Treviso-matchen var av allt att döma kandidaten till den där mindre sevärda tillställningen som jag inledningsvis nämnde. Tveklöst.
   Så, egentligen finns det följaktligen inget av värde att rapportera om. Men jag ska ge mig på ett försök, ett lika slappt ett som själva matchen.

9’ Pinga i hemmalaget slår en frispark som den ålderstigna Lazio-målvakten Marco Ballotta ser till att bjuda en teveräddning på som tack.
19’ Massimo Oddo slår en långboll till Tommaso Rocchi som ur en svår vinkel skjuter en halvvolley över Treviso-målvaktens ribba på.
27’ Frispark av Oddo som går genom muren till Rocchi som slänger sig fram för att slå in bollen framför mål. Hemmaförsvaret rensar dock bort bollen innan en Lazio-tå når den.
35’ Hemmalagets Marco Borriello nickar ett Guigou-inlägg på mål som Ballotta skarvar stolpe ut.
62’ Treviso-frispark som går genom muren men som Ballotta lyckas avvärja.
69’ Ytterliggare en Treviso-frispark. Ytterliggare en mur som viker ned sig. Ytterliggare en stolpe. Och så ytterliggare en Ballotta.
86’ Ett slappt anfall för bortalaget på högerflanken där slutligen Oddo får bollen. Med ett inlägg över alla till Rocchi, som markeras oerhört slappt, får den ljusblå toppmålskytten till en halvslapp nick som hemmalagets målvakt försöker avvärja ännu slappare.

Det blev en vinst till slut i alla fall. Det var inget man trodde efter att ha sett åttiofem minuter av tråkig fotboll. Med Ousmane Dabo och Gabi Mudingayi på innermittfältet var möjligheterna till ett strukturerat spel obefintliga. Och den vilsne Christian Keller hade lika dålig bollkontroll som vanligt.
   Klumpiga passningar, missförstånd och allmänt virriga ageranden var denna trios signum denna söndagseftermiddag rakt igenom. Och Stefano Mauri hade ingen toppmatch han heller, men trots sin slapphet (det ordet är den bästa beskrivningen på allt och alla, det är inte jag som lider av synonymbrist vilken man annars kan tro) visade han ändå prov på att han kan om han har någon ordentlig spelare att spela med – vilket han tyvärr inte hade.
   Rocchigol hade det således inte roligt på topp under denna match. Han sprang och sprang. Och sprang. Men det hände ingenting.
   Eller rättare sagt: hans medspelare tillät honom inte att göra någonting.
   Men ett nätrassel lyckades han ändock skapa, så helt missnöjd behövde han inte lämna planen efter att domaren hade blåst av matchen.
  Vilket var kul.
  För honom. Och för oss.

0 kommentarer