Förbannelsen bruten
Efter herrans massa år och otroligt många matcher är äntligen förbannelsen bruten. Vi har vunnit en match mot Lazio. Det är närmast chockerande, för det trodde jag inte att jag skulle få uppleva så länge jag levde.
Skämt åsido… men visst började det kännas som en omöjlighet att vinna mot Lazio hur än vi spelade och hur än överlägsna vi var? Det skulle till med en f.d. Lazio spelare (inte så överraskande då halva truppen består av sådana) för att bryta förbannelsen.
Mancini som fortsatt har anfallsproblem valde att placera unge Momente’ från start med Adriano. Ett ironiskt uttalande från Mancini under veckan, gav mig lite huvudbry. Han sade att om Inter hade köpt in en ny anfallare, då hade de blivit tvungna att sälja någon. Visst är det härligt då organisationen tycker att fem anfallare på två platser vore för mycket, men att köpa in en fjärde vänstermittfältare på en plats är helt sunt?
Det största orosmomentet inför matchen var bristen på en defensiv mittfältare. Cambiasso har återvänt till Argentina p.g.a. personliga skäl, och på morgonen före matchen blev också hans ersättare Cristiano Zanetti skadad. Min första tanke var att Daniel Maa Boumsong skulle få spela, men detta blev inte fallet. Mancini väljer istället att spela ett centralt mittfält med Stankovic och Pizarro, där ingen av dem skulle ha en renodlad defensiv roll.
Seg och tråkig start…
När väl matchen hade börjat, såg det ut som en vanlig Coppa Italia match. Spelare som saknar matchtempo, och som inte är alltför samspelta. Det såg dock inte alltför illa ut för oss, då våra spelare löpte en hel del och mycket bra. Samarbetet mellan Adriano och Momente’ såg inte alltför hopplöst ut, även om det var mindre effektivitet.
… men sedan kom årets miss
Att Adriano inte är en effektiv målskytt har vi tyvärr fått erfara alltför ofta denna säsong, men att han skulle missa en målchans där han är fri med målvakten, och har dragit ner honom, det är smått otroligt.
Det var när Solari hittade Adriano med en perfekt passning, och som inte befann sig i en off-side position, som han kunde springa 30 meter ensam mot målvakten, lyckas ta ner honom på marken och ska bara lägga in bollen, som han missar målet. Det resultatet som jag hade hoppats på stod sig.
Målet skulle emellertid komma, och det är ynglingen Momente’ som har stor del utav det. Han får bollen på vänsterkanten och skickar över bollen till Adriano, som försöker dribbla inne i straffområdet. Han misslyckas dock, och Lazios Mudingayi har otur, och petar bollen till Stankovic som får på en riktig rökare från sitt skott utanför straffområdet. Skottet är otagbart och vi gjorde 1-0.
Lazio tar över
Vi hade ledningen efter den första halvleken och det såg någotsånär stabilt ut. När väl spelade äntrade planen i den andra halvleken var det Lazio som ville spela.
Mauri var den som kom närmast med ett fint långskott men Toldo fick en hand på bollen och styrde den till hörna.
Mancini valde nu att plocka ut en godkänd Momente’, men som inte glänste eller imponerade alltför mycket. In kom Cruz som knappt rörde bollen i resten av matchen.
Cruz hade bara varit på plan i några minuter, innan Inter fick ett riktigt bra läge. En taktisk hörna från Pizarro hittar in till Stankovic som får på en bra träff, men missar tyvärr målet.
Solari briljans
Den spelare som lyste mest hos oss i den andra halvleken var överraskande nog högermittfältaren Santiago Solari. Han fick också en fin chans att göra sitt första mål, från ett långskott, men det räddades utav Ballotta.
Kort därefter fick Toldo presentera sig själv, när Mauri från nära håll gör en cykelspark, men Toldo finns där och kan parera skottet.
Solari skulle få ytterligare en chans då han frispelas av Cruz. Han försöker lobba bollen vid den bortre stolpen, men skottet är alldeles för vekt, och ytterligare en riktigt bra chans för Solari som han slarvar bort. Solari var annars närmast brilliant i den andra halvleken med några riktigt bra dribblingar. Kanske Cesar affären har en effekt på våra nuvarande kantspelare?
Mancini blev tvungen att byta ut en medioker Materazzi mot Samuel efter att Materazzi drabbats av kramp. Lazio gavs tre tillfällen i den första halvleken att göra mål, då Materazzi onödigt gick hårt framåt.
Efter hela sex minuters tilläggstid blåser till slut domaren av matchen och vi har äntligen besegrat Lazio. Jag trodde på 0-0 som det enda resultat vi skulle gå vidare med, men äntligen fick vi en seger mot Lazio. Ironiskt nog en av de mindre bra matcher vi spelat mot samma lag de senaste åren.
För framtidens skull ser det ovisst ut. En spelare som definitivt måste skärpa till sig är Pizarro som återigen gör en högst medioker insats. Även om han fick spela lite annorlunda nu när det saknades en defensiv mittfältare, så har han inte fått igång sitt passningsspel och kan knappt jämföras med Veron i dagsläget.
Härnäst väntar Udinese i cupen i en rafflande semi-final. En final återigen låter inte helt omöjligt.
INTER: 1 Toldo; 4 J.Zanetti, 2 Cordoba, 23 Materazzi (25 Samuel 81), 33 Wome; 21 Solari, 5 Stankovic, 8 Pizarro, 18 Kily Gonzalez; 10 Adriano, 44 Momentè (9 Cruz 59)